Monogam med stort M

"Är det nån du tror kan bli hn med stort H?" frågade en kursare mig om en person jag just förtjust berättat om. Hoppsan, tänkte jag, och så insåg jag att det inte är någon vacker tanke för mig att en ny person kommer in i mitt liv och sopar mattan med de relationer jag putsat och filat på i flera år. 

Så jag kom ut som icke-monogam. 

För mig har icke-monogami nästan inget att göra med hur mycket jag har sex eller dejtar. För mig handlar det om den inställning jag har till människor som jag står nära, de personer jag byggt en relation tillsammans med, oavsett om den är sexuell eller inte. För mig kan förälskelse, åtrå och starkt gillande uppstå över en natt, eller på en sekund. Men en relation tar mycket längre tid att skapa. Det tar inte nätter, det tar år. 

Ett par gånger de senaste åren har jag inlett relationer med människor som är vana vid tvåsamhet, monogami eller "vanligare former av relationer" (eller va fan ska man kalla det egentligen). De har sällan haft något som helst problem med att jag har andra människor i mitt liv, åtminstone inte som utgångsläge. Däremot har jag stött på problem när jag insett att jag över en natt intagit en specifik funktion i personens liv - funktionen som Partner, det potentiella stora H:t. Plötsligt har jag blivit den som ska sopa mattan med resten av livet och från dag ett vara första prioritet, lyssna på allt det roliga och allt det jobbiga, visas upp för alla vänner i egenskap av den nya - och dela med sig av samma saker tillbaka.

Att människor har olika funktioner i ens liv är givet. Men jag tycker det är en ganska sorglig tanke att vissa funktioner ses som direkt utbytbara. Ändå är det helt legitimt sätt att tänka när det kommer till flick- och pojkvänner. "Jag har skaffat en ny pojkvän" är en helt vanlig kommentar. En gammal försvinner, en ny kommer in, funktionen är densamma. "Jag och min vän blev osams, kunde inte komma överens, grät floder och slutade umgås - men nu har jag skaffat en ny" - det hör jag inte lika ofta. För mig är det så, att ibland tar relationer slut, och ibland inleds nya. Ibland är relationerna sexuella, ibland innehåller de en mer speciell förälskelsekänsla, ibland kombineras det ena med det andra. Oavsett hur relationen ser ut kan den förändras, ta slut, omförhandlas - men ingen relation byts ut för alla relationer byggs olika och blir olika. 

Till skillnad från en del "relationsanarkister" tycker jag att det ofta är viktigt att definiera vilken typ av relation man har. Det är viktigt för att få reda på om de förväntningar man har stämmer, eller om man kan leva upp till den andras förväntningar. Om jag känner att jag vill att en relation ska vara långsiktig och bygga på nåt slags gemensamt strävande, då blir det viktigt för mig att den andra delar den bilden och att vi har uttalat det för varandra. Allt det här kan vara viktigt för relationen som sådan. Det är däremot aldrig viktigt i relation till någon annan. Även om jag ibland önskar att jag kunde redogöra för exakt hur mina relationer ser ut, så kan jag inte det. Orden finns inte i vårt språk. Min sambo och jag bor ihop, och därför är vi sambo. Samtidigt lever vi inte upp till vissa saker som en samborelation bör leva upp till, vi har till exempel olika sovrum och har inte sex. Så fort jag lägger till den detaljen så förutsätts istället en massa andra saker, till exempel att vår relation inte alls är så nära som den i själva verket är. Vissa kan till och med bli förvånade om jag är ledsen på grund av en konflikt vi har haft, så länge det rör något mer intimt än disken.

Så, för mig betyder inte icke-monogami att jag bytt ut att ha en pojkvän/flickvän i traditionell mening, mot flera flick-/pojkvänner i traditionell mening. Det skulle jag aldrig ha tid till. Icke-monogamin betyder framförallt att jag vill låta relationer utvecklas under tid, gemensamt och genom prat om just den relationen. Jag gör skillnad på att vara kär eller inte kär, på att ha sex eller inte ha sex. Jag tycker att det gör relationerna olika. Men just de värdena avgör inte hur stor roll relationen får för mig i mitt liv.

Svenska flicka

I torsdags var jag i Hallongrottan och lyssnade på Siw Enqvist om nyligen utgivna boken Svenska flicka. Jag var väldigt förvånad över att publiken verkade så välvillig. Det här är en bok med det direkta budskapet att försäljning av sexuella tjänster inte är något fel. Det är en ganska ovanlig ståndpunkt i Sverige, och det är otroligt ovanligt att någon som själv har arbetat berättar om det som en positiv upplevelse. Ännu ovanligare är det väl att någon som fortfarande arbetar får ta plats med sin berättelse. 

Jag är övertygad om att det finns situationer, livsöden, handlingar som är förjävliga för inblandade personer, liksom det finns situationer som är bra för personer som är inblandade. Sexarbete måste diskuteras utifrån den situation som beskrivs, inte utifrån en generell åsikt om huruvida det är rätt eller fel. I en svensk kontext hamnar frågan däremot alltid på just den skalan. Det vill säga: är du inte emot så är du för. Tycker du att vissa situationer är okej, anses du tycka att helt andra situationer också är okej. 

Eftersom det var så pass uttalat att den litterära gestalten Liw har samma åsikter som författaren Liw Enqvist var lite svårt att behandla ämnet rakt av som litteratur. Samtidigt kände jag att det var svårt att ställa frågor om författarens personliga åsikter. Kanske kände fler som jag, och kanske var det en av orsakerna till att publiken verkade välvillig? Det gjorde tyvärr att samtalet inte blev så intressant som det hade kunnat bli.

Enqvists beskrivning av sexarbete som innefattande porr, stripp och "vanligt" hor var befriande att höra - varför ska vissa former av sex i syfte att hetsa upp någon betraktas som bättre än någon annan form?

Efteråt kom jag på flera saker som jag hade velat fråga mer om. Till exempel om Enqvist har planer på att fortsätta jobba om hon återvänder till Sverige. Går det att vara öppen sexarbetare här? Andra saker hade jag velat få förklarade för mig, till exempel uttalandet att "ett blåmärke får man väl tåla på jobbet". Jo, ett blåmärke kan man få i vilket jobb som helst, men ett blåmärke som åsamkas av en annan person som inte är välvillig är inte alls okej, inte i något yrke. I praktiken sa Enqvist ingenting om vilken typ av blåmärken som är okej, men det är inte en lätt kommentar att tolka välvilligt, särskilt inte i ett sammanhang där frågan om sexarbete behandlas på en svart/vit skala. Om du inte är emot (allt) så är du för (allt).

Jag har inte hunnit klämma in boken mellan kurslitteraturen, men jag återkommer med en recension. 

För övrigt: San Francisco röstade emot Proposition K, däremot passerade Proposition 8 som återigen förbjuder samkönade äktenskap. Suck.

femmighet+makt=hor

På SVDs ledarsida undrar Per Gudmunsson om Josefin Brink, vänsterpartiet, har släpp strippstången eller inte. Hon kom ju ut som före detta strippa i somras, och beskrev yrket som en del av en jobbig period i hennes liv. Men nu är hon också med i boken Femmes of Power, där hon säger att hon inte får säga vad som helst, eftersom hon representerar vänsterpartiet.

Det är förstås inte särskilt smidigt av en politiker att i något sammanhang uttrycka att den inte kan säga vad som helst på grund av sitt politikerskap, så det finns skäl kritisera uttalandet. Men att som Gudmunsson gör, utgå från att påståendet har någonting att göra med Brinks stripp-period, det är långsökt. Kanske är det för att hon pratar om nagellack, smink och att känna sig sexig och mäktig? Sen när är det samma sak som att sälja sexuella tjänster?

Jag hoppas att detta inte utvecklas till en (dålig) anledning att hindra ännu en kvinna att ta plats som partiledare. 

För övrigt var jag på klubb Lash / SLM igår, konstigt nog den första samarrangerade klubben någonsin. Mix är så mycket bättre, då behöver ingen verifiera sin könsidentitet. Jag uppskattade könsblindheten i mörkrummet. Har jag förresten sagt att jag älskar par? Fler såna kvällar! 

Sadie Lune, Artist and Sex Worker at the Museum of Modern Art

because you can't imagine being me

Samtidigt som USA väljer president röstar San Francisco om en proposition som avkriminaliserar sexarbete. Om propositionen går igenom får sexarbetare rättigheter att organisera sig och att anmäla om de utsätts för brott. Förslagets motståndare menar att det kommer göra det ännu svårare att spåra offer för trafficking. De menar också att gatuprostitution inte kan avkriminaliseras eftersom det drar till sig annan brottslighet.

Jag menar att det självklart är lättare att sätta dit dem som är ansvariga för trafficking, om de som är offer för trafficking inte längre ses som kriminella. Det blir betydligt lättare för både de som utsatts för trafficking, och för vittnen, att anmäla misstänkta fall. Samtidigt kan de resurser som polisen lägger på sexarbetare frivilligt säljer sexuella tjänster, läggas på att reda ut till exempel fall av trafficking.

CNNs i ett inslag om för- och nackdelar med Prop K. 

www.yesonpropk.org

Namnbyte = mer snusk?

För att slippa freak-ångest har jag bytt namn på bloggen. Nu kan kursare, arbetsgivare och andra stalkare inte längre hitta mig! Nu när ångesten är borta kan jag inte tänka mig annat än att skrivandet tar fart igen. Förhoppningsvis med lite extra snuskig frihet.

Vad sägs till exempel om min första porrfilmsprestation?

Paus

Varje gång jag gör tankestopp handlar min inre monolog om skolan och gruppdynamiken eller om den tid jag inte har. Tiden räcker inte till att tänka på sexualitet och att blogga. Tiden räcker däremot till att oroa mig över vad som händer när framtida arbetsgivare googlar mig och märker att jag inte ens har vett att vara anonym när jag fläker ut mig.

Nu låter jag bloggen lägga sig och vila. Kanske vilar den för alltid, kanske vaknar den om ett tag, energisk och eftertänksam. Fint att ni har läst. Sov så gott!

Jag lär mig

Mitt liv som student innebär att jag har två sociala lägen: att hela tiden prata om saker jag lärt mig eller att hela tiden klaga på min utbildning.

Eftersom jag är en präktig jävel till student pluggar jag aldrig hemma, men när jag väl gör det så är jag inte längre en präktig jävel. Idag har jag läst knappt 20 sidor om vetenskapliga metoder som jag redan känner till. När jag nådde den intressanta biten om propaganda - det finns så många skäl till att jag vill lära mig mer om det - kom jag på att det var på tok för länge sen jag tvättade mina kukar och mitt veganska harness. Sen var det inte mer plugg med det.

Jag hälsade på RFSU-kliniken och fick reda på att jag fortfarande är en person som aldrig har haft en könssjukdom. Jag kan berätta att det varken handlar om avhållsamhet eller om tur, utan om såna där saker som man borde sluta propagera för eftersom "de ändå inte används och därför inte hjälper". Att jag ändå kände mig manad att testa mig den här gången berodde på att en person faktiskt helt sonika lurade mig att ha oskyddat sex. Ja, jag har haft lite tur också. 

Jag bloggade om det utan att förklara vad det egentligen handlade om. Han är coach i personlig utveckling. Han är inte känd här och inte bland folk jag hängde med i USA, men han har haft ett stående inslag i ett tv-program där. Han är Tom Cruise i Magnolia. Det hela var overkligt på många nivåer. Jag önskar honom lycka och framgång, så att han blir roligare att outa när jag känner för det. Man lär sig något vid varje knull, och nu har ni förklaringen till att min vanligaste position med främlingar numera är den så kallade snopp-stirraren.

Du måste ställa dig upp och ge ett bisexuellt perspektiv!

Igår frågade en kursare mig om jag är homo. Jag är bi, sa jag. Sen blev jag uppmanad att börja "ställa mig upp" och ge mitt "bisexuella perspektiv" på lektionerna.

Jag är inte direkt en tyst person, jag har gett mina perspektiv ganska många gånger under lektionstid. Men jag antar att det "bisexuella perspektivet" är någonting väldigt specifikt, som det kan verka som att jag inte vågat stå för. Så är det inte. Eller snarare, så är det antagligen. För det bisexuella perspektiv jag förväntas ha, är med stor sannolikhet inte mitt. 

Min kursare blev frustrerad eftersom jag inte kunde kläcka ur mig rätt saker, vilka de nu var.  "Jag förstår fortfarande inte", sa hn. "Vad är det du inte förstår?", sa jag. "Kan du inte bara berätta!", sa hn. "Om vad då?", sa jag. Och så vidare. 

Jag funderade över om det är rätt att blogga om konversationer jag haft med kursare, och kom fram till att detta, om något, är ett bisexuellt perspektiv. Ett tydligare exempel på avvikarperspektiv kan man väl inte få: du som avviker, berätta nu hur det är, men se till att du berättar det på mitt sätt.

Sen funderade jag tillsammans med sambon på att ställa mig upp under en kommande lektion: "Innan lektionen börjar vill jag berätta att jag fått påtryckningar om att komma ut som bisexuell. Så nu gör jag det. Och nu tänkte jag i min tur hjälpa er att få komma ut, en efter en - varsågoda och berätta!"

Jag konstaterar

"Det är för och nackdelar med att delta i en teaterföreställning som har sin publik", konstaterade jag tydligen igår under paraden på Regnbågsfestivalen (Sydsvenskan. I tidningsversionen är jag och Lina med på bild också). 

Tagen ur sitt sammanhang är det en helt fantastiskt rolig mening. I sitt sammanhang, en jämförelse mellan Prideparaden och Regnbågsparaden, är det också en fantastiskt rolig mening. Men tja, jag förstår ju vad jag menar iallafall. Översättning: när man går i en parad finns det både för- och nackdelar med att känna det som att man är med i en teaterföreställning. Jag är inte så förtjust i att paradera, just på grund av att jag inte kan komma fram till om det är mest för- eller mest nackdelar med hur jag känner när människor applåderar mig utan att jag gjort något speciellt. Men traskandet genom Malmö tillsammans med sambo Lina var pur lycka och glädje, liksom hänget efteråt i Folkets park. 

Under resten av helgen brände jag av två workshop, tog emot en lap dance på fantastiskt roliga Kyss min plysch och festade nyktert utan öronproppar till tidiga morgonen. Det ska jag kanske inte göra om så snart igen, det gäller ju att anpassa sig till sällskapet. Och en sak är säkert: fylleragg kräver sin fylla.

Kom på workshop ikväll!

På Regnbågsfestivalen ikväll  håller jag workshop om sexualitet och gränser. 19.00-21.30 på ABF i Malmö. Högst 10 personer, men kommer det någon enstaka extra kommer jag inte neka er plats.

Det kommer bli så kul! Vi ses!

"I några kulturer kysser män varandra"

Idag gick jag till min ämneslärare i Konsumentbeteende för att prata om att boken Konsumentbeteende är ovetenskaplig och fördomsfull i avsnittet om sexualitet. Jag fick då äran att planera ett alternativt anförande att hålla under lektionen då kapitlet kommer tas upp, om ett par veckor.

Det tog en hemresa för att komma på att det är omöjligt för mig att sätta ihop ett eget anförande så fort jag vill påpeka att andras arbete är ovetenskapligt. Jag kan knappast lägga min studietid på att göra gratisresearch för författare som har fått betalt för att (inte) göra det. Däremot kan jag göra det för min egen skull.

(Om du vill läsa hela texten utan mina kommentarer så finns den här: Konsumentbeteende - Sexualitet).

Sexualitet

Sexuell identitet (könsidentitet) utgör en förlängning av genusbegreppet.

Sexuell identitet och könsidentitet är inte samma sak. Sexuell identitet handlar om vilken typ av personer man tänder på/blir kär i, alltså vilket kön den andra personen har. Könsidentitet handlar om vilket kön man själv anser sig ha. Vilket kön man anser sig ha har ingenting att göra med vilket kön man tänder på eller blir kär i. En del anser att de har det kön som fastslogs vid födseln, andra anser att de har ett annat kön än det som fastslogs vid födseln. En del anser att de inte tillhör något särskilt kön alls.

De allra flesta människor är män eller kvinnor och därmed maskulina eller feminina

Det finns ingen direkt koppling mellan att vara kvinna och att vara feminin, eller mellan att vara man och att vara maskulin.

(HBT-kategorierna, det vill säga homo-, bi- och transsexuella, ska inte glömmas bort).

Näe... Men de får hellre glömmas bort än att beskrivas som något annat än vad de är. HBT står för övrigt för homo-, bisexuella och transpersoner. Begreppet transpersoner innefattar i sin tur olika typer av transidentiteter. Till och med Aftonbladet har lärt sig det nu.

Begreppen manlighet och kvinnlighet (maskulinitet och femininitet) ligger längs ett kontinuum som i huvudsak grundar sig på följande:

• Den socialisation som är för handen i en viss kultur - ett exempel är att män i några kulturer kysser varandra men inte i andra (Solomon, 2004).
• Vår egen själv bild (se nästa kapitel)
• Hur vi använder vår kropp för att spegla detta och även hur vi klär oss samt hur vi lyfter fram och till och med förändrar kroppen för att få fram den bild som vi vill visa upp för andra.

I punktlistan skriver författarna att det finns några kulturer där män kysser varandra. Jag undrar, finns det någon kultur där män inte kysser andra män? I den här texten har författarna gjort man till synonymt för heterosexuell man. News flash: homosexuella män är också män.

Det finns ett kontinuum mellan manligt och kvinnligt, som grundar sig på socialisation, vår självbild och hur vi använder vår kropp för att spegla den vi vill vara inför andra. Jag förstår inte riktigt vad författarna menar, och är inte säker på att de gör det själva heller. Med tanke på nästa stycke, om bisexualitet och androgynitet, misstänker jag att de inte gör det.

Solomon är författare till en rad andra böcker om konsumtionsbeteende, inte till böcker om sexualitet och genus. Jag påpekade detta för den kursansvariga, som förklarade hänvisningen med att det inte finns någon litteratur som tar upp kombinationen köpbeteende och genus/sexualitet. Att Freuds teorier om Jaget, Överjag och Detet inte heller från början är skrivna till ämnet konsumentbeteende verkar däremot inte hindra författarna att dra slutsatser om våra köpbeteenden utifrån teorierna. Varför använder sig inte författarna av de teoribildningar som finns inom sexualitets- och genusforskningen?

Androgynitet och bisexualitet utgör blandningar av de två polerna på detta kontinuum. Marknadsförare kan i lämpliga fall rikta sig till en persons motsatta pol (figur 5.8 [en annons för whiskey med en klassiskt feminin kvinna som röker cigarr, min kommentar]).

Androgynitet hör eventuellt hemma på en skala mellan manligt och kvinnligt, om man nu vill dela upp det så. Bisexualitet har däremot ingenting alls med manlighet eller kvinnlighet att göra. Bisexualitet är inte heller en blandning av olika sexualiteter, utan är helt enkelt bara en annan sexuell läggning än hetero- eller homosexualitet. En bisexuell person kan vara androgyn, manlig eller kvinnlig.

Inom marknadsföringen har man blivit allt mer intresserad av gaymarknaden. Homosexuella män spenderar till exempel dubbelt så mycket på kläder och fyra gånger mer på att hålla kroppen i trim än vad heterosexuella män gör.

Påståendet saknar hänvisning, och det är synd, för jag undrar vilka dessa homo- och heterosexuella män är. Bor de i samma städer? I samma länder? Liknar deras inkomster varandras? Shoppar en homosexuell arbetslös man mer än en högavlönad heterosexuell man?

Dodd m.fl. (2005) har studerat i vilken utsträckning unga homosexuella män är 'beroende' av klädköp och om man inom marknadsföringen utnyttjar detta alltför mycket.

Jag har inte läst Dodd m.fl forskning, men komprimerat till den här meningen låter det som att marknadsföringens potential att påverka homosexuella män – utnyttja deras speciella beroende av klädköp – är så stort att marknaden borde börja vissa extra etisk hänsyn och ta det lite lugnt med denna lättpåverkade målgrupp. Ett sånt påstående är inget annat än grovt generaliserande och objektifierande.

Dessa män är ofta välbärgade, tillhör högre socioekonomiska grupper och har färre personer (till exempel barn) som är beroende av dem i främst ekonomisk bemärkelse (MINTEL, 2004).

I referensförteckningen under MINTEL (2004) står det kort och gott ”Men’s Underwear, March”. Är Men’s Underwear är en tidning eller en rapport? En googling ger för många svar för att jag ska vara säker på att jag hamnat rätt. Men hur som helst betvivlar jag att det är den mest vetenskapliga källan till socioekonomisk information om homosexuella män. Eftersom källan är så svår att kolla upp är den knappast särskilt vetenskaplig i vilket fall som helst.

Segmentet är idag lättare att nå, eftersom homosexualitet är mer accepterat, det finns gaytidningar, gayprogram på teve och information på Internet (MINTEL, 2004) samt evenemang som Pridefestivaler (som till exempel Smirnoff, Levi's och Virgin sponsrar). Till och med så tidigt som 1994 funderade man hos Time Warner på att lansera en tidskrift för homosexuella (Ritchie, 1995, s.158).

Intressant att påståendet ”det finns gaytidningar” behöver en referens, ännu en gång Men’s Underware, March. Att 1994 skulle vara en tidig tidpunkt att starta en gaytidning är en högst subjektiv åsikt, även om den står att finna i boken som hänvisningen är till.

Man har också funnit att homosexuella män är mer responsiva när det gäller nya produkter och kan utgöra en bra målgrupp tidigt i en produkts livscykel när det gäller opinionsbildning; de kan också vara de första som använder en viss produkt eller tjänst (se kapitel 9 för en fortsatt diskussion om detta).

Jo, hänvisning saknas här också! Men det vet vi ju ändå vid det här laget, att homosexuella män är lättpåverkade, beroende och därmed kanske också föregångare. Eller?

Gaymarknadens betydelse ska således inte underskattas. Vi kommer i kapitel 11 att ta upp begreppet geodemografi och hur gaymarknaden kan identifieras och profileras på grundval av folkbokföringsuppgifter. Men dessförinnan ska vi gå över till en av konsumentforkskningens mest använda profilfaktorer, nämligen socialgrupp.

Kapitel elva ger (som tur är) ingen mer information om gaymarknaden. Socialgrupper behandlas inte direkt på det smidigaste sätt jag sett, men å andra sidan handlar större delen av avsnittet om att det inte går att dra några speciella slutsatser utifrån socialgruppstillhörighet.

Jag tar tacksamt emot strategier för fortsatt välbefinnande. Jag vill ju fortfarande vara både trevligast och bäst i klassen!

Min kurslitteratur: Segmentering utifrån sexualitet

Som ilske-terapi har jag skrivit av ett helt vansinnigt avsnitt från den kurslitteratur jag läser just nu, sidorna 131-133 i Konsumentbeteende av Evans (red) 2008, Liber. Det finns en massa brister även i avsnitten om kön (som de kallar Genus), ålder och socialgrupp - men detta avsnitt tar priset. Här är min kritik av avsnittet.

Sexualitet
Sexuell identitet (könsidentitet) utgör en förlängning av genusbegreppet. De allra flesta människor är män eller kvinnor och därmed maskulina eller feminina (HBT-kategorierna, det vill säga homo-, bi- och transsexuella, ska inte glömmas bort). Begreppen manlighet och kvinnlighet (maskulinitet och femininitet) ligger längs ett kontinuum som i huvudsak grundar sig på följande:

• Den socialisation som är för handen i en viss kultur - ett exempel är att män i några kulturer kysser varandra men inte i andra (Solomon, 2004).
• Vår egen själv bild (se nästa kapitel)
• Hur vi använder vår kropp för att spegla detta och även hur vi klär oss samt hur vi lyfter fram och till och med förändrar kroppen för att få fram den bild som vi vill visa upp för andra.

Androgynitet och bisexualitet utgör blandningar av de två polerna på detta kontinuum. Marknadsförare kan i lämpliga fall rikta sig till en persons motsatta pol (figur 5.8 [en annons för whiskey med en klassiskt feminin kvinna som röker cigarr. Min kommentar]).

Inom marknadsföringen har man blivit allt mer intresserad av gaymarknaden. Homosexuella män spenderar till exempel dubbelt så mycket på kläder och fyra gånger mer på att hålla kroppen i trim än vad heterosexuella män gör. Dodd m.fl. (2005) har studerat i vilken utsträckning unga homosexuella män är 'beroende' av klädköp och om man inom marknadsföringen utnyttjar detta alltför mycket. Dessa män är ofta välbärgade, tillhör högre socioekonomiska grupper och har färre personer (till exempel barn) som är beroende av dem i främst ekonomisk bemärkelse (MINTEL, 2004). Segmentet är idag lättare att nå, eftersom homosexualitet är mer accepterat, det finns gaytidningar, gayprogram på teve och information på Internet (MINTEL, 2004) samt evenemang som Pridefestivaler (som till exempel Smirnoff, Levi's och Virgin sponsrar). Till och med så tidigt som 1994 funderade man hos Time Warner på att lansera en tidskrift för homosexuella (Ritchie, 1995, s.158).

Man har också funnit att homosexuella män är mer responsiva när det gäller nya produkter och kan utgöra en bra målgrupp tidigt i en produkts livscykel när det gäller opinionsbildning; de kan också vara de första som använder en viss produkt eller tjänst (se kapitel 9 för en fortsatt diskussion om detta).

Gaymarknadens betydelse ska således inte underskattas. Vi kommer i kapitel 11 att ta upp begreppet geodemografi och hur gaymarknaden kan identifieras och profileras på grundval av folkbokföringsuppgifter. Men dessförinnan ska vi gå över till en av konsumentforkskningens mest använda profilfaktorer, nämligen socialgrupp.

Terapipisk

I lördags var min sambo låg. Jag ville ha med henne på fest, så jag hade skäl utöver allmän omsorg att vilja peppa upp henne. Jag försökte med verbal bekräftelse. Det funkade inte. Jag försökte resonera kring olika orsaker för att komma fram till en lösning. Det funkade inte heller. "Det sitter liksom i kroppen" sa sambon. Då slog det mig plötsligt: "Du kanske vill ha lite pisk?" 

I sambons byrålåda finns en flogger. Varken hon eller jag går särskilt mycket igång på använda den i sexuella sammanhang (och alltså, vi har ju alltså inte sex med varandra, utan på varsitt håll, med andra människor). Men som icke-sexuell omsorgsspridare och verktyg för endorfin-kick? Jag har hört många utövare av sadism och masochism berätta om den terapeutiska effekt pisk kan ha. Ändå har jag aldrig förut tänkt tanken att använda floggern på det sättet. Som om faktumet att jag inte känner sexuell njutning av pisk, skulle göra att jag inte heller kan använda piskning till andra saker? Det är märkligt hur fixerad jag kan vara vid att dela upp aktiviteter i sex eller icke-sex, och hur jag utifrån konstaterandet "jag tänder inte på det" tror att jag inte kan gå igång på något annat sätt heller. 

Sambon la sig på sängen medan jag gjorde mitt bästa för att få till min icke existerande floggteknik. Jag placerade piskningar så omsorgsfullt jag kunde på hennes rygg och bak, med ambitionen att göra det precis så hårt eller löst som hon ville ha det. Så långt ifrån sadism som man kan komma. Tio minuter senare var den jobbiga ångestkroppen befriad. Förfestgästerna ringde på dörren en sekund innan jag skulle få behandlingen återgäldad (NEJJAGÄRINTEBITTER) och sen drog vi iväg till värsta roliga festen. Vid händelse av kroppslig ångest har jag minst en piskning innestående.

Gynbesök och menskopp

Dagen efter att jag sett den lesbiska gynekologen Dragana på teater Scenario, var det dags att spärra upp benen för ett proffs i verkliga livet. Gynekologen får högsta betyg hittills av alla jag träffat på just den kliniken, även om ingen någonsin slår barnmorskan Yvonne från ungdomsmottagningen i gymnasiet. Jag är fortfarande bekymrad över att det är så svårt att få testa sig för det man vill. Vad man än kan tro om saken är det inte alltid så kul att behöva tjata för att få en bomullspinne uppstoppad i röven.

Dagen till ära hade jag börjat menstruera, vilket fick oss att börja prata om min menskopp, som jag tagit ut inför undersökningen. Det visade sig att gynekologen aldrig pratat med någon som faktiskt använder menskopp och jag passade på att göra massiv reklam från gynstolen. Sen slog det mig att jag fortfarande inte gjort menskoppsreklam i min blogg. Skandal! Rättelse:

Fördelar med menskopp:

• Håller slemhinnorna slemmiga. Min kopp är av silikon, det finns också koppar av gummi. De fångar upp blodet, men suger inte upp det. Därför finns precis lika mycket slem som vanligt kvar under hela mensperioden.
• Luktar inte. Innan jag började använda menskopp trodde jag att mens luktar illa. Nu vet jag att det är mens blandat med kemikalieblekt bomull som luktar illa. Särskilt när tampongen sitter inne och låter lite vätska sippra igenom. Bläää. Menskoppen blandas inte med blodet, och blodet sipprar inte igenom den. Därför luktar det inte. 
• Behöver sällan tömmas. Jag behöver tömma min menskopp ungefär två gånger om dagen när jag mensar som mest. Andra behöver tömma lite oftare, men inte lika ofta som tamponger behöver bytas. Jag sover hela nätter utan att tömma.
• Billigt. En menskopp kostar ungefär 320 kronor och håller i 10 år.
  
• Bra för miljön. Ja, så klart.
• Bättre sex. Det går bra att ha allt möjligt sex utom vagina-penetrerande sex med menskoppen i. Den är mjukare än en tampong och formar sig efter kroppens rörelser. Lubrikationen kommer ju från slidmynningen, så oavsett om det sitter en tampong eller en menskopp i fittan, så kommer slemmet ut. Men med en menskopp blandas inte lubrikationen med bomullsblandat mensblod, lubrikationen får slemma i frihet! Det blir roligare på alla sätt. Till och med oralsex passerar utan problem.

Nackdelar med menskopp:

• Offentligheten. På offentliga toaletter som inte har handfat i nära anslutning till toaletten är det ganska besvärligt att tömma menskoppen. Jag brukar lösa det genom att inte tömma menskoppen där, eftersom den ändå inte behöver tömmas så ofta. Men visst, det kan vara ett problem.
• Teknik. Det tar ungefär en mensperiod att lära sig stoppa in koppen rätt.
  
• Service. När vänner på besök frågar om jag kan låna ut en tampong så kan jag inte det.

Min kära sambo var den första jag känner som började menskoppa. Här är hennes illustrerande recension från sommaren 2006.

De här ställena säljer olika typer av menskoppar på nätet: M-kopp.se, Menskoppen.se eller DivaCup. De finns också att köpa i vissa hälsokostbutiker eller på Hallongrottan.

Edit: kolla länken som F lämnade i en kommentar - olika vikmetoder för menskoppen. Fantastisk sida! Själv kör jag C-metoden.

Varför bloggandet hamnar i lä

I veckorna pluggar jag, på helgerna skipar jag rättvisa.

Jag drar till Malmö (om två veckor)

Nu är tiden satt för min workshop om sexualitet och gränser på Regnbågsfestivalen. Det blir två workshoppar: torsdag 25 september kl 19.00-21.30 och fredag 26 september kl 17.30-20.00. Platsen är ABF, Spånehusvägen 47. Välkomna!

Hitta sexuella gränser och kommunicera dem

En sexuell gräns är inte konstant. Det som är fantastiskt en dag kan vara helt fel en annan dag. Med en person kan vi vilja göra en sak, med en annan något annat. I workshopen jobbar vi med att hitta gränser och formulera dem - inte nödvändigtvis som ett JA eller ett NEJ, utan som det också kan kännas: "nej, men det här istället" eller "ja, men lite lösare tack". För att kunna prata om våra gränser måste vi först hitta gränserna, det kommer vi också jobba med i workshopen.

Tyvärr missar jag visningen av An African Voice på måndagen, alla filmer på Panorama på tisdagen och föreläsningen om Män som säljer sex, som ges strax innan och samtidigt som min workshop (här finns festivalprogrammet). Men jag hinner som tur är se den omtalade föreställningen Kyss min plysch och slinka in på SLM Malmös öppna hus. Resten av helgen hänger jag med mitt favoritpar, alla kategorier. Infoga "gulliga telefonsamtal, fniss och hemligt samförstånd" här.

En bra dag om genus

I går i skolan hade vi en bra dag om genus. Min erfarenhet är att såna här dagar sällan känns bra för mig, eftersom pedagogerna ofta väljer bort att prata om det svåra - maktperspektivet - vilket ju är hela poängen med att prata om genus (eller mångfald, eller sexualitet eller vad de nu kan handla om). Efteråt brukar jag ha fått höra hur mycket oemotsagda fördomar som helst om mig själv av personer jag ska umgås med dagligen. De som uttryckt fördomarna brukar känna sig lite godare än vanligt, trots att ingenting alls har hänt. Men så var det inte igår. De flesta har inte samma åsikter som jag, jag är van vid det, och det är helt okej när pedagogiken fungerar. Jag lärde känna klassen bättre, och de mig, och efteråt kände jag mig sedd istället för irriterad. Wow.

Nästa gång det blir genusdag nånstans ska jag komma som den mest androgyna person jag kan bli, med överslag mot butchighet. Sen ska jag konstant hålla mig till den biologistiska sidan på skalan i diskussioner och värderingsövningar, vara övertygad om att kön sitter i generna och inte i vad vi lär oss att göra. Det skulle vara kul att se vart det leder.

Va, gjorde ni porr med sex i?

Min egen porrfilm till projektet Dirty Diaries blev inte vidare lyckad, till stor del på grund av det undermåliga manuset (mitt), den undermåliga regissören (jag) och den urusla tidplaneringen (min). Sedan jag kom hem har jag bestämt mig för att inte göra något mer med materialet. 

I tisdags däremot, var jag med om en lyckad inspelning. Först spelade vi in handlingen (ja, den har en sån!) och sent på natten spelade jag och min motspelare in en sexscen på en brygga i ett industriområde. Det var en bdsm-scen och jag toppade (dominerade) för andra gången inför en publik, som bestod av crewet. 

En av de vanligaste reaktionerna när jag har berättat om porrfilmsinspelningen har varit "oj, ni hade alltså sex på riktigt?" Jag är inte jätteförvånad över frågan, det verkar som att ganska mycket av den porr som spelas in med ambitionen att vara feministisk just skippar delarna med riktigt sex. Men vad är då pornografi? Definitionen är inte alls enkel, jag har läst diverse uppsatser som har försökt definiera begreppet, och ofta handlar det om att det är material som har syfte att göra åskådaren sexuellt upphetsad. Med den definitionen behöver en porrfilm givetvis inte innehålla varken kön eller andra uttryck för "riktigt" sex. Det är för övrigt ungefär lika svårt att definiera vad sex är. 

Men ändå. Om motivationen är att visa att porr kan vara feministiskt - kan man visa det genom att spela in filmer som inte alls har med element som vi känner igen från "vanliga" porrfilmer? Jag tror att det kan motverka syftet. Vi vill visa att det går att spela in schysst porr som bygger på alla deltagares egna vilja att delta - men det visar vi inte om vi spelar in filmer där deltagarna inte alls sysselsätter sig med pornografiska aktiviteter. 

Givetvis kan filmerna vara hur vackra, intressanta och kanske till och med heta som helst ändå. Såna filmer har jag sett fler exempel på än på feministisk porr som innehållit genitala sexuella aktiviteter. Men jag tycker fortfarande inte att de uppfyller syftet att visa att pornografi kan vara feministiskt. 

Under inspelningen var jag glatt förvånad över hur avslappnad jag kunde vara och hur bra samspelet var mellan mig och motspelaren, som jag knappt träffat förut. Men allra mest överraskad var jag nog över hur snyggt det faktiskt blev på film. Jag ser fram emot att se resultatet i klippt form! Snart i en videobutik nära mig!

ps. i skrivande stund sitter jag på Högdalens bibliotek och tar en paus från läsandet av den ganska intressanta boken Influence. Jag loggade in på nätverket genom att godkänna att jag inte tänker surfa på rasistiska sidor, sidor med våldsamma inslag - eller pornografiska sidor. Jag undrar: bryter jag mot reglerna nu?

Svar om att dejta par

Jag fick en lång och avancerad fråga som kommentar till inlägget där jag skryter om att hoe-looking man har börjat kalla mig för Kryddan. Det är fantastiskt roligt att få engagerade kommentarer, särskilt när kommentaren är späckad med frågor att fundera över och svara på. Men det skulle vara ännu roligare om de inte var anonyma. Åtminstone ett klatschigt alias skulle sitta fint!

Innan jag svarar på frågorna vill jag förtydliga att det inte är par-dejtandet i sig som skänkt mig smeknamnet Kryddan. Att träffa par kan vara väldigt olika, men ibland är det lite mindre angenämnt för en själv, precis som alla typer av dejtande kan vara. Om helhetsintrycket efter en par-dejt är att paret framförallt varit intresserade av att idka könsumgänge med varandra, men tyckte att det var lite roligt för protokollet att en tredje part ingick - då kan den tredje parten känna sig just som en krydda - ett attribut, en sexleksak, en lite större version av en dildo. En annan gång ska jag utveckla precis hur underbart det också kan vara att vara någons attribut och sexleksak, men för enkelhetens skull blir det inte just nu (men ni som gissar på att det handlar om samtycke gissar rätt).

Och nu till svaren på frågorna:

Okej. Hur går det till när du hittar ett par att piffa? Snackar vi långa blickar och antydningar eller är det pang på? Vem tar initiaivet? - Fock, det är inget på tv, kom över och piffa vårt sexliv. Och du, ta med rumpan och hushållspapper?
Internet är en användbar plats. Å ena sidan är det utmärkt eftersom det går att kommunicera hur övertydligt som helst om förväntnignar och annat. Å andra sidan är det som gjort för feta antiklimax, eftersom det ofta visar sig att skriftligt kommunicerande med människor man aldrig har träffat handlar mer om att visa att man kan skriva än att förstå vad den andra säger. Det har också hänt att kära vänner blivit kära och sedan gjort gemensam sak om att smootcha mig. Långa blickar har i det fallet varit en vanlig metod. Andra frågar rakt ut. Jag är en feg diplomat när det kommer till par och skulle sällan få för mig att ta intiativet med ett par som jag känner. Signaler kan läsas fel, och en missbedömd antydan från mitt håll skulle kunna skapa i bästa fall ett litet svartsjukedrame, i värsta fall ett krossat förhållande eller till och med förstörd vänskap. Det verkliga livet är alltså passiv väntan, internet är pang på.

Eller är det liksom en förälskelse. Med presenter och telefonsamtal och fniss och hemliga samförstånd.
Åh, jag blir alldeles varm i kroppen när jag läser den här delen av frågan. För ja, så här kan det ju också vara. Förälskelse, rusighet och gemensam gullighet. Om det går så långt så upphör ju paret att vara ett par, vi blir alla en del av något, vi blir så långt ifrån kryddighet man kan komma. 

Kan du prata med paret om vilken fantastisk person du träffat på annat håll och hur kär du är i denna/e utan att det påverkar piffningsstämmningen?
Det är sällan jag dejtar personer som jag inte kan prata om såna saker med. Men beroende på person, dagsform, humör etcetera kan sånt prat ibland påverka piffningsstämningen. Jämför till exempel med när du träffar din bästa vän, du ser framför dig hur ni ska prata om allt viktigt som hänt den senaste tiden, kanske klämma in lite nostalgiska minnen från er gymnasietid, och verkligen ägna er åt varandra. Men när ni ses pratar vännen enbart om sin nya kärlek, denna underbara, fantastiska, ljuva människa som försett din vän med allt den tidigare saknat och lite mer därtill. Suck, suck. Vissa dagar är det helt okej, förhoppningsvis är du också glad för din väns skull, andra dagar känner du dig en smula överkörd. Men du vill förmodligen ändå inte vara vän med någon som du inte får vara lika jobbig med tillbaka när du själv har fallit handlöst ned i förälskelse.

Vad händer om paret säger: "Tack för den här tiden, men det är inget för oss", känner du dig utnyttjad då eller spelar det ingen roll för det finns andra par?
Att bli dumpad i en djup relation med två andra människor är lika svårt som att bli dumpad i vilken relation som helst. Eller värre, iallafall om de andra två tänker fortsätta att dela sin gullighet utan dig. Att någon gör slut betyder däremot väldigt sällan att jag börjar se vår relation som en tid av utnyttjande, annat än kanske ömsesidigt. Vissa relationer är lätta att avsluta, andra gör ont och lämnar jobbiga spår. Att det finns fler människor i världen är ju en jävla tur, men alltid en klen tröst när hjärtat svider. Har jag å andra sidan känt mig som en krydda är det troligare att avslutet lyder: "Tack för den här gången, men ni är inget för mig".

Bloggen alla pratar om

Åter till Jessica Zandéns och Cecilia Gyllenhammars blogginlägg som jag inte läst ordentligt förrän nu. Det är så outvecklat att det nästan känns löjligt att kommentera det, men kändisar är kändisar och tänker de prata offentligt strunt om sex och könsroller så är det väl bara att haka på.

Jag har droppat lite här och där att samtycke är en viktig ingrediens för att tvång, slag och förnedring (läs bdsm) ska ha i en relation att göra. Om man är uttalat överens kan man experimentera med "givna" roller och förväntningar, gå utanför dem, eller kanske förstärka dem. Jag har seriöst funderat på förhållandet mellan frivilligt bdsm-utövande och ofrivilligt tvång och våld. Jag har undrat om det kan vara förnedrande för människor som utsätts för tvång och våld, att andra "leker" liknande situationer. Men jag kan inte komma fram till att det skulle vara så. Att leka och fantisera (eller se på film och läsa böcker) funkar ju skitbra för att komma i närheten av sånt som man inte vill uppleva under andra förutsättningar. Det finns helt enkelt inte en direkt relation till andras smärta.

Jag antar att även Zandén och Gyllenhammar tycker om att bli förnedrade, kontrollerade och slagna, och jag tycker verkligen att det är okej att de gör det. Felet är att de tror att deras viljor är direkt kopplade till att de är kvinnor - och utifrån det antar att alla kvinnor önskar samma behandling. Men det går inte att anta att någon vill någonting alls. Varken när det gäller sexuella relationer, kärleksrelationer eller någon annan typ av relationer. Eftersom ingenting går att anta blir man tvungen att fråga, ta reda på och tala om vad man vill själv. Man kan aldrig kräva av andra att de ska erkänna något bara för att man själv erkänner det. Ja, usch, det är besvärligt och präktigt och kanske inte lika passionerat som ett försoningsknull, men det är det enda sättet om man vill slippa slå någon över munnen som inte alls vill bli slagen över munnen.

För att skrämma upp bloggförfattarna lite extra vill jag passa på att berätta att samma män som nybörjaraktigt skakar sina små spädbarn på offentliga platser, ägnar kvällarna på internetcommunitys med att ragga yngre dominanta kvinnor. Nej, jag vet förstås inte om de verkligen är samma, men lika onaturliga är de.

Det eviga identitetsbytet (och det interna bloggandet)

Min kära vän hoe-looking man har försett mig med smeknamnet Kryddan. "Från tantratant till krydda på bara ett par veckor. Jag är imponerad."

Jag försöker förgäves hitta ett smeknamn som ska beteckna något jag hellre vill vara än en krydda. Kryddor ska ju ge smak åt något som saknar smak.  Jag föredrar att blanda ihop mig med sånt som redan är ganska saftigt. Jag får helt enkelt bli ett öppnat mjölkpaket i en kyl, bara stå där och suga åt mig av skalade lökar, vitlöksdressingar och ruttnande vitkål. Eller, jag kanske inte behöver stå i just min kyl. Men iallafall. Hej framtiden, här kommer jag.

Mitt nya liv och slag över munnen

Det nya livet har börjat. Jag är student, jag har skrivit ett PM och hållt ett anförande, men sen tog den riktiga studenten över och började lata sig. Tack biblioteket för att det är så långa köer på böckerna jag behöver! Tack till den lärare som fortfarande inte lagt ut litteraturlista! Det är behagligt att ha något att skylla på.

Efter ett dagsverke fyllt av ingenting förutom behövlig ensamhet ska jag på dejt med ett par. Jag gillar par. Jag gillar iallafall par som vill dejta mig. Det är nog den mesta generaliseringen jag kan göra när det kommer till frågan "typ av person jag gillar". Jag gillar nästan alla konstellationer som handlar om tre. När tre vänner umgås blir det nästan alltid roligare än om man bara är två. När tre personer bor ihop, istället för två eller ännu fler, blir det en fin balans mellan städat hem och mindre möjlighet att skylla all stökighet på "den andra". När fler än tre träffas blir jag ofta förvirrad och vet inte vem jag ska lyssna på eller vem jag ska prata med.

Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar gillar också när det finns fler än två i ett par, men jag förstår inte varför de måste koppla ihop det med just "manlighet" och "kvinnlighet". Om jag inte har någon litteratur i morgon heller ska jag skriva lite mer om blogginlägget alla pratar om.

Yawn, another nude shooting #2

Här är den bästa bilden från fotograferingen i New York. 

Tack

Det var så otroligt roligt att hålla i workshop och jag är taggad inför att fortsätta att utveckla upplägget. Det funkade! Det var en fantastisk grupp deltagare och det verkade hända saker i dem under workshopen. Och jag fick applåder efteråt!

När jag gick skogsvägen tillbaka till tåget till Stockholm slog det mig att det här är den första workshopen som jag har hittat på själv, helt utifrån eget intresse, och att det är den första workshop jag håller i själv, utan partner. Det måste vara därför det kändes så mycket lättare. Jag brukar nog förhålla mig ganska mycket till den jag workshoppar med, känna press att prestera inför den. Nu kunde jag fokusera helt och hållet på deltagarna istället.

Enda missen var att inte ha en utvärdering med mig, det hade så klart varit ovärderligt att veta vad de verkligen tyckte. Skäms på mig, jag som jobbar med folkbildning. 

Workshopen handlar om att kunna känna (sexuella) gränser, att kunna förhålla sig till sina egna gränser utan att bekymra sig om var gränserna borde gå - i relation till sexuella partners, i förhållande till den grupp man tillhör, i den situation man är i precis för stunden. Det handlar om att känna gränserna och agera efter dem, och framförallt, att lära sig säga något annat än JA eller NEJ, att kunna beskriva vad det är man vill ha.

Happy Birthcontrol!

Precis så här rolig är reklamen i USA där minst en tredjedel av tv-reklamen (enligt min egen ovetenskapliga uppskattning) har koppling till sjukvårdsprodukter, som rullstolar, fräsiga syrgastuber och vaccin mot livmodershalscancer.

"För att nästa gång du ser mig är jag en tantratant"

Så löd "taglinen" på inbjudningen till min avskedsfest inför resan till San Francisco. Just det. Jag kan meddela att jag alldeles nyss lät Sara-sambo i Högdalen vara testobjekt när jag ledde henne igenom en 15 minuter lång tantrameditiation. Det är nästan så jag skrämmer mig själv, men jag är inte den som inte lever upp till löften. 

I morgon gör jag det på riktigt på Urvision i en skog på hemlig ort. Jag säger som jag brukar: hjälp.

Lite porrfilmsinspelning har en allt tid med

Power Exchange var inte alls lika illa som jag hade fått höra, men jag var å andra sidan väl förberedd på saker som man lätt skulle kunna rygga tillbaka lite för. När jag debuterat, ni vet, fick jag och mina vänner varsin t-shirt som tack för att vi livat upp stället. 

Jag är så himla stressad så här dagen innan flyget lyfter mot Stockholm. För att inte underlätta stressen inledde jag morgonen med att agera regissör, manusförfattare och skådespelare under en porrfilmsinspelning. Utan förberedelser, med en tidsgräns på två timmar. Om någon undrade hur jag kommit fram till att jag vill vara med i en porrfilm skulle jag tidigare ha svarat att jag minsann står för vad jag gör och inte är rädd för att ångra. Det var dock innan jag sett klippen på min guppande rumpa, a lá vilken porrfilmssnubbe som helst. Om någon frågar mig nu vad jag ångrar mest med att ha varit med i en porrfilm är svaret: att jag valde att agera efter ett så undermålig manus och med en så skamligt oslipad regissör. 

Om jag ens tänker lämna ifrån mig det här materialet till Mia Engberg och hon lyckas klippa ihop detta till något annat än en komedi ska jag ge henne allt glidmedel i San Francisco. 

Förresten avslutades inspelningen abrubt när Praticias mamma kom på sitt första spontanbesök någonsin. "It's so nice to meet you, I've heard so much about you!"

Reb filmade, tack tack.

Public Display of Fear vs Public Display of Nervousness

(Varning: denna bloggpost innehåller någotsånär utelämnande detaljer om kommande sexuella aktiviteter. Läs på egen risk och skyll inte på mig!)

Jag tvivlar på att någon missat att jag ska till Power Exchange ikväll. Någon av er kanske har läst kommentarerna om klubben och undrar varför i hela världen jag vill sätta min fot där. Jag är inte särskilt positivt inställd till sexism (kvinnor* går in gratis medan män** betalar ett ganska högt inträde). Jag är inte heller särskilt förtjust i oskyddade sexuella aktiviteter, vilket tydligen ska förekomma där. Inte heller gillar jag människor som inte låter nej betyda nej och som försöker pusha andras gränser, utan samtycke. MEN: jag är ändå helt övertygad om att det kommer vara en rolig, spännande, irriterande eller åtminstone kanske upprörande upplevelse - något som jag helt enkelt inte vill missa.

Patricia har bett mig att spöa henne ikväll. Denna förfrågan bemötte jag med att pipa fram ett nervöst "okej". Sedan dess har min kontrollfreakiga hjärna haft plågsamt svårt att släppa fokus från detaljplanering. Gaffatejp - check! Hood - check! Vattenflaska - check! Ball gag - check! Mina händer och (snart förtvinade) muskler - check! Men faktumen som får nervositeten att slå i taket kvarstår: jag har aldrig spöat Patricia förut. Jag har aldrig spöat någon på en offentlig plats. Jag har sett Patricia bli spöad av folk med åratals träning. Så allt jag har säga innan jag mentalt svidar om till ett dominant, vidrigt freak är: Oh please lord, help!

*såna som de godtyckligt anser är kvinnor

** såna som de godtyckligt anser är män

Rebs veckoschema

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

Medan Stockholm har Pridefestival

12 timmars sömn var allt jag behövde för att bli frisk igen. Sedan dess har jag freakat över allt jag ska hinna med innan jag åker hem. Och sen hunnit lugna ned mig lite. 

Jag har en så himla bra filmidé till Dirty Diaries och jag ville så gärna filma den med Patricia. Jag hoppas att jag hinner få ihop det. Först hade jag inte tillgång till kameramobilen som är projektets huvudidé. När det problemet väl var löst hade den ursprungliga filmaren lämnat stan. Nu letar jag efter en ny. Jag börjar dessutom känna mig tveksam till platsen jag valt för inspelningen - mitt eget badrum. Givetvis utan att informera mina flatmates (vad är då smartare än att skriva om det på internet?). Hur som helst, det börjar luta åt att jag spelar in filmen i Sverige istället. Nån som vill filma? Vara min motspelare? Säg bara till!

I går var jag på återträff med gruppen från Sex and Spirit for Queer Women. Vi tittade på Anal massage for Lovers, ett avsnitt med ett par som är galet kära i varandra och har så roligt framför kameran att vilken röv-hatare som helst skulle överväga att testa åtminstone lite "paddling" efter att ha tittat. Efteråt hade vi "rose bud show and tell". Den här gruppen är verkligen ett fantastiskt sidospår bland mina lite mer hard core äventyr (som jag uppenbarligen inte berättar mycket om i just den här bloggen). En grupp kvinnor mellan 22 till 60 år träffas, mediterar och visar sina rövar. Kan det bli mer skrattretande, jag menar, på ett bra sätt? Det här var min sista träff, men gruppens önskemål om utveckling verkar röra sig mot erotisk massage och tantra-orgier. Snusktanter unite!

Jag bidrar till min framtid i Sverige genom att planera inför min workshop på Anarkofestivalen den 15 augusti. I planeringen hittills finns sexercise a la Annie Sprinkle, övningar kring gränssättning och olika kommunikationsövningar. Ingen nakenhet dock, det hinner vi inte med under de tre timmar jag har till mitt förfogande.

På tisdag kommer min vän Reb hit för att sakteliga överbrygga gränsen mellan USA och Sverige, innan vi flyger hem tillsammans. Det enda som finns på vårt schema hittills är Lady Thorn's Flea Market - en läderloppis på The Citadel. Dit ska jag för övrigt i kväll på ännu ett play party.

Yawn, another nude shooting

Med svullen hals och balansen ur funktion sitter jag på ett café på Haight street och försöker fånga upp allt det viktiga jag behöver fixa med. Mitt hem saknar internetuppkoppling och kommer så göra ända tills jag åker hem. Jag har inte riktigt landat från chocken än, det känns så överväldigande besvärligt att jag misstänker (och hoppas) att det är febern, inte mitt riktiga jag, som överreagerar.

Av New York såg jag mest föremålet för semesterromansen, dess lägenhet och sjukt många katter. Men jag hann också med en tvättäkta queer hemmafest, min första under den här resan. Den påtagliga frånvaron av queer-kidderier under den här resan förbryllar mig något otroligt, och nån gång ska jag reda ut hur det kommit sig. Kanske. Under mina ensamma turiststunder tog jag förstås en tur till Times Square, max tjugo minuter, och promenerade sedan runt i East Village och handlade gulligheter för 100 dollar på Bluestockings. Vistelsen avslutades med att R och jag modellade för en plåtning på ett tak med Brooklyn Bridge (eller var det Manhattan Bridge? Eller Williamsburg Bridge?) i bakgrunden. Oh nej, inga pengar inblandade, tyvärr. Bara vi som nakna på obekvämt underlag försökte hångla så estetiskt som möljligt. Det ska bli spännande att se om vi lyckades, jag hyser inte så stora förhoppningar. Det lustigaste med plåtningen måste ändå ha varit reaktionerna från folk som råkade hamna på samma tak som oss. Genans? Nyfikenhet? Upprördhet? Nej, sannerligen inte. Inga reaktioner alls, bara uttråkade blickar och avmätta konstateranden: "Oh, a nude shooting". Så mycket för att flasha sig i en äkta storstad.

Efter plåtningen ägnade jag ännu en natt åt att inte sova, och sen flög jag till San Francisco - och nu gör min kropp uppror mot sömnbristen. Blä.

Bort, tillbaka och så hem

Oh well, jag kunde inte låta bli att tacka ja till en inbjudan till New York. Det blir mycket resande för lite turisttid, men vad vore väl en sexresa till Amerika utan lite semesterromantik på sluttampen?

Jag börjar känna av att jag snart är tillbaka i Sverige. Mina Stockholmsvänner har liksom vaknat upp och hör av sig lite mer aktivt än tidigare. Satan vad jag längtar efter folk! Jag knackar lite på axlar för att kunna fortsätta min resa och dela med mig av så mycket som möjligt när jag kommer hem. Bland annat planerar jag en workshop om (sexuella) gränser till ett anarkistläger i augusti och kommer också dyka upp på Regnbågsfestivalen i Malmö i september. Sprid ordet till alla som kan tänkas vara intresserade av sexualitet, sex och några doser flum.

Refresh - The Green Wedding

Jag jobbar med mitt livs idol Annie Sprinkle igen, med att sätta ihop hennes CV. Jag kan inte föreställa mig något roligare än att rota i min idols uppsatser, fanzines, kassetbandsinspelningar med tillhörande blädderböcker och privata fotografier. Den mest kreativa samling man kan tänka sig.

I går fick jag äran att stå på scen tillsammans med henne, Michael (som hyr rum i deras lägenhet och som jag umgåtts med flitigt de senaste månaderna) och Minax (som också bor med Michael). Jag bad ödmjukast en annan idol, Scarlot Harlot, att fota uppträdandet med min kamera. Bilderna kommer. Behöver jag säga att jag är i himlen?

Mitt i himmelsruset kom jag plötsligt på att jag fortfarande inte bloggat om The Green Wedding den 17 maj, en del i det sjuåriga projektet Love Art Lab. Annie och Beth Stephens gifte sig för fjärde gången, den här gången med jorden. Budskapet var att sluta behandla jorden som en moder - en sån som vi förväntar oss en massa av, utan att nödvändigtvis ge så mycket tillbaka, och istället börja betrakta jorden som en älskare - någon vi vill ge allt, hela tiden. Hela bröllopet gick i grönt: en grön scen i en dunge vid universitetet i Santa Cruz, gröna bröllopsgäster, grön tårta och så bröllopsparet i sina fantastiska gröna bröllopsdräkter. Ett tjugotal performanceartister framförde sina lyckönskningar till Annie, Beth och jorden. Alla böllopsgäster fick med sig en liten del av Santa Cruz-jorden hem i en påse. Det var mäktigt och vackert, trots att jag var på helspänn över uppgiften att städa scenen mellan uppträdandena.

Se bilderna från bröllopet!

Support Your Local Sex Worker

Konferensveckan har varit en mental berg- och dalbana från start till slut. Upp, ned, upp, ned ned ned ned KRASCH och sen upp igen. Jag har en hel bok med anteckningar och har antagligen lärt mig mer under de här dagarna än de senaste åren av mitt liv.

Jag köpte några nummer av Spread Magazine och hittade följande citat som fångar upp några av de svar jag fått under konferensen. Från en intervju med pro-choice-aktivisten Joyce Arthur:

"It just shows how diverse the whole thing is. Some women actually do choose, and it might be because they are middle-class or whatever, and others are in a much more dysfunctional situation.

As soon as you start talking about women's right, it allows you to bring in the more complex, difficult issues, like being coerced into an abortion or sex trafficking. Preventing a woman from working in the sex industry if she wants to, and preventing a woman from being forced into the sex industry if she doesn't want to, become the same issue: Self-determination. You don't want to violate it one way or the other. The same is true with abortion."

Att stödja sexarbetares rättigheter handlar om att stödja rättigheten att inte arbeta i sexindustrin, lika väl som rätten att göra det. Dags att vila, smälta, åka tillbaka till San Francisco och sen formulera mina egna ord istället för att sno andras.

Horeri, medieträning och voyerism

Ni kanske undrar om jag kommit fram till Chicago, och det har jag! Konferensen börjar i morgon. Vi blev noga tillsagda att inte berätta för någon var konferensen är, men tydligen har media redan börjat flockas på platsen. 

Chicago är hett som San Francisco aldrig blir, omkring 35 grader med en luftfuktighet som får mig att svettas igenom alla mina kläder tills bröstvårtorna riktigt lyser igenom, så bli inte förvånad om jag blir hemskickad för sedlighetsbrott (det är strikt förbjudet att visa kvinnliga bröst i större delen av USA). Jag ser det förstås som en god anledning att köpa nya passande plagg till interaktionen med media. Vi ska helst inte prata med dem alls, men om vi gör det rekommenderas vi att enbart säga "Yes, I'm a sexworker". Vad klär då bättre än ett leopardmönstrat linne med grön spets för 5 dollar från förortsbutiken? (Okej, jag lovar att vara fri från dylika fördomar om en vecka). 

Min vän Patricia vill mest vara i lägenheten hos hennes play partner och jag får en mer än lovligt dos som åskådare till deras dominans/submission-lekar som oavbrutet påbörjas, avslutas, påbörjas och avslutas och påbörjas igen. Jag håller mig på avstånd från själva leken och har en massa tid för mig själv och min älskade dator, och bara nån enstaka gång har jag fallit för frestelsen att bidra med lite extra förnedring genom att fotografera Patricia i diverse intensiva situationer. Som vanligt brottas jag med gränser kring publicering och icke-publicering, och som vanligt landar jag i det senare alternativet. Sexolog-wannaben segrar, porren får stå tillbaka. Så var det inte mer med det. På konferensen kommer jag av anonymitetsskäl inte kunna fota över huvud taget. 

Eld i fittan

I dag inföll dagen då mina idoga folkbildande insatser kring fittmassage genom visningar av Fire in the Valley äntligen gav lite återbäring. Jag blev erbjuden Vulva Massage av Nellie Wilson som utbildar sig i Sexological Bodywork.

Fittmassage går ut på att man masserar fittan och området kring fittan, precis som om det vore vilken annan del av kroppen som helst, vilket det ju på sätt och vis är. Får man bli kåt? frågar en del när jag berättar om massagen. Andra undrar "är det okej att inte få orgasm?" Frågorna visar verkligen hur mycket förväntningar och krav vi har kring beröring av våra kön. De flesta blir väl inte alls lika nervösa inför sina egna reaktioner under en ryggmassage? 

Det är precis det som är poängen med fittmassage (och kukmassage): att komma så långt bort som möjligt från alla förväntningar och spänningar som förknippas med könet, men ändå få tillgång till njutning. JA, blir man kåt så blir man kåt och JA, man får absolut bli stimulerad till orgasm om man hinner under angiven tid och om det är vad man önskar. Men NEJ, det är absolut inget tvång att bli kåt, det går mycket väl att uppleva beröring som något skönt även utan den specifikt kåta känslan.

Jag är förstås inget undantag från den nervösa skaran. Jag anlände blöt av kallsvett till Nellies lägenhet i Oakland. Hela vägen dit hade jag försökt förbereda mig mentalt på att kunna ta emot massagen utan att varken känna mig tvingad till vissa reaktioner eller känna mig dum om jag spontant skulle få för mig att reagera på ett visst sätt. Naken mitt emot Nellie kände jag mest av mina spända axlar, mina värkande höfter och mina stela lår. Hur fan ska jag kunna fokusera på min fitta? undrade jag. Nellie lugnade mig med att berätta att hon inte bara utbildar sig inom sexuell massage, utan att hon också är diplomerad massageterapeut och att poängen för henne är att kombinera kunskaperna för att involvera hela kroppen i massagen. 

Jag la mig på rygg på britsen och blundade. Sessionen började med axelmassage. Sedan strykande rörelser kring större delen av kroppen. Inte hårt, inte så där squickande fjäderlätt, utan bara lagom betryggande och avslappnande. Hon lyfte mina höfter, en sida i taget, och vaggade hela höftpartiet fram och tillbaka. Mina så ofta låsta höfter släppte sitt grepp och jag sjönk ner i britsen. Jag skrattade. När hennes händer väl strök över vulvan tänkte jag knappt på att det var en "annan sorts" del av min kropp. Hon lät ett av mina knän i taget vila mot sitt höftben medan hon ömsom vaggade min höft, ömsom strök rakt över blygdläpparna och ut mot låren. Hennes andra hand höll ett betryggande grepp om min nacke, över min byst eller på min mage. Det var den absolut bästa delen av massagen, eftersom jag så otroligt sällan lyckas slappna av i mina höftmuskler, inte ens klassisk massage brukar lyckas med det. Massagen fortsatte med flera av de strykningar jag sett i Fire in the Valley, med de tokroliga namnen Tour de France, Knocking on Heaven's Door och Three digit stroke.

Om bdsm understryker hur mycket av sexualiteten som sitter i hjärnan, så är fittmassage motsatsen, på ett bra sätt. Orgasmhetsigt vaniljsex kan innebära forcerade strykningar, penetrationer, slickningar - you name it. Vi vill så gärna göra det skönt för den andra, och beviset för att det är skönt är orgasm, och NU DÅ, ska inte lite hårdare klitt-vispande få dig att komma? Eller oj, vad kåt du verkar, du gillar säkert samma saker som jag, bäst jag tar i utav bara helvete! Jag fungerar iallafall så alldeles för ofta. Det jag gillar med fittmassagen är att den är helt befriad från sexuell prestation. Det finns inget skäl att forcera något. Den stickande känslan av något som är lite för hårt, men ändå så skönt, finns inte med. Det är väldigt ovant. Och nyttigt att lära sig genom upplevelsen, eftersom det uppenbarligen inte har funkat för mig att försöka tänka mig fram till att bli mindre prestationsinriktad. I dag hjälpte Nellie till att hitta exakt hur nära man kan vara min klitta innan jag börjar tycka att det är obehagligt. Och guess what - precis där var det ju riktigt jävla skönt! Så nu slipper jag be folk att inte peta på mig alls, istället kan jag berätta precis var gränsen går.

Fick jag orgasm? Nej, jag koncentrerade mig på att inte orgasmhetsa, och bad inte om exakt det som hade fått mig dit. Det var ju genom att inte göra det som jag upptäckte de nya sakerna. En av de mest avslappnade, o-kinkiga och skönaste sexuella grejerna jag gjort. Det enda minuset var kokosoljan. Säkert sjuukt nyttigt för fittan, men gud vad jag ogillar att lukta mat. Nu ser jag fram emot att lära mig mer. Jag kommer börja ragga träningsobjekt när jag kommer hem, intresseanmälningar mottages tacksamt. 

Squicked by fjädrar och våldtäkt

Jag var på kortfilmsvisning som arrangerades av Cinekink, NY, "A really alternative film festival". För ungefär två år sen var jag på Berlins porrfilmsfestival och smög ut från en visning eftersom filmen innehöll element som kittling med fjädrar och matning med chokladdoppade jordgubbar. Inte för att jag kunde ordet då - men jävlar vad jag blev squicked. Jag kan inte titta på sånt, det kittlar och irriterar i hela kroppen, jag står bara inte uuuut. 

Ikväll blundade jag mig igenom hela första filmen av samma anledning, men stannade förväntansfullt kvar för de andra filmerna. Med undantag för nästan hårdporriga Madison Youngs Writers and Rockstars och den roliga Pac Mouse, var större delen av filmerna orgier i genren Walt Disney goes familjeporr. Softat ljus, fjädrar, slow motion och vedervärdig hissmusik. Squicket var gång på gång nära, men jag härdade ut.

Wash Me Clean utmärkte sig först genom ett bildspråk och miljö helt och hållet i linje med vilken lagom påkostad Hallmarkproduktion som helst. Jag vred mig i stolen i väntan på genans. Men en bit in i filmen vände handlingen. Frun hittar sin makes porrsamling, blir lite upprörd, börjar läsa, ändrar inställning, tar ut sin man på spännande äventyr med andra män, bjuder in grannparet till swingersdejt och... ursäkta bloopern, men filmen slutar helt abrupt med att mannen blir svartsjuk, kallar sin fru för hora och våltar henne på hallgolvet. Helt jävla sinnessjukt. Jag googlade efter nån kommentar från regissören men kanske måste mejla för att få svar, för jag kan inte tänka mig en svårare uppgift än att på egen hand klura ut det sexpositiva budskapet i handlingen. 

Chockad av kvällens udda blandning av fjädrar och våldtäkt åkte jag hem istället för att stanna kvar på bdsm-filmerna. Jag måste verkligen läsa på om definitionen av ordet kink. 

Att göra och tänka på vecka 28

• Jag lyxade med mig en videokamera hit, det skulle vara typiskt om jag inte fick något filmat bara för att min grundidé gick åt fanders. Den här veckan ska jag filma en av de aktiviteter jag gillar bäst: att lyssna på folk som shows themselves off och berättar historier om det. Show and tell, helt enkelt. Vad de ska visa förblir dock en hemlighet.


• På lördag ska jag äntligen få utdelningen jag förtjänar efter alla gånger jag ordnat visning av Fire in The Valley i Bögdalen. Ett blivande proffs, numera student på Sexological Bodywork, ska ge mig mitt livs första vulva massage, eller som jag föredrar att översätta det, fittmassage!


• Just som jag börjat hetsa upp mig över min hyresvärd Mike the Bikes kommentar om att mina studieböcker från Sverige kommer ta två månader på sig att komma fram, så landade de på trappan utanför. Jag har redan som princip att inte lyssna på någonting han säger, men nu ska jag även sluta att göra undantag från den principen. I veckan läser jag Medier och kommunikation - en introduktion, Kotlers marknadsföringsguide från A-Ö och Bild och retorik i media. Freakonomics fanns ju att låna här, så den har jag redan läst ut - jag ääär så duktig.


• Måndag 14 juli bär det av till Chicago och The Desiree Alliance's Sex Worker's Right Conference. Förutom allt oväntat spännande som kommer hända så ska jag ta reda på hur sexarbetare förhåller sig till frågan "frivllighet" och inte "frivillighet". Många tycker ju att frivilliga sexarbetare ska ta mer ansvar för ofrivillga sexarbetares sitation än vad till exempel frivilliga icke-sexarbetare ska. Jag hungrar efter fler infallsvinklar på frågan och hoppas att jag finner svar. En parallell fråga som jag faktiskt inte kan låta bli att fundera över är huruvida frivilliga utövare av tvång och våld (typ BDSM) har större ansvar än andra över de som ofrivilligt utsätts för tvång och våld. Infallsvinklar mottages gärna!


• Jag kommer bo med Patricia hos hennes playpartner som hon pratat om sen jag lärde känna henne. Jag är förväntansfull och nervös. Vi har några dagar vikta till turism, och förhoppningsvis hinner vi med (minst) ett besök till Leather Archives & Museum.


• Finns det förresten något svenskare än att tala om vilken vecka vi befinner oss i?

"Remember, you can't get divorced"

Tomas, en bekant från Stockholm, gifte sig med Daniel, så nära havet man kan komma utan att lämna San Francisco. Jag gick dit med min vän Patricia och blev glatt bemött av fint ofoggigt väder, trevliga människor och vacker ceremoni ledd av en av systrarna från The Sisters of Perpetual Indugence, en grupp queera nunnor som håller till i San Francisco. 

Mottagningen ägde rum på bög-/läderbaren The Eagle. Jag drack för många whiskey (om det ens går att göra det) och fick lära mig att det är dålig sed att be om bara en eller två isbitar  i glaset eftersom det klassas som ett försök att snika till sig mer sprit än man skulle få annars. Dealen är antingen ett glas utan is eller ett glas fullt med is. What? Jag fattar inte riktigt grejen, men det kan vara för att jag fortfarande är full.

I Kalifornien kan förresten vem som helst bli vigselförättare och begravningsförrättare. Man fyller bara i ett formulär på en webbplats. Med sitt certifikat kan man till exempel få företräde på överfulla flygplan för att hinna till det planerade bröllopet. 

Som ni kanske vet har samkönade äktenskap just blivit lagliga i Kalifornien, men för att riktigt hålla stämningen på topp finns ännu ingen lag för samkönad skilsmässa.

Consious sadism

I dag känner jag för att vara personlig och hoppas att jag lyckas med att inte vara "privat", för det ska man ju inte vara har jag hört. Se det här som en varning och läs inte om du tycker det verkar läskigt att kanske få en aning om vad jag går igång på. 

Jag var på workshop med Cleo Dubois med titeln Consious sadism - going for the fire in your scenes. Innan jag berättar mer vill jag bara påpeka att jag märkt att den typen av BDSM som jag har kommit att gilla sällan är representerat bland den BDSM som syns på film eller på bilder. Det som syns innehåller till exempel en hel drös med ritualer och estetik som inte intresserar mig det minsta. För mig är läder ett material som vilket som helst annat: man kan göra väldigt fina eller väldigt fula saker av det. Fetishen är inte min grej. Inte piskor heller. 

Under filmfestivalen såg jag dokumentärfilmen BDSM: It's Not What You Think, av och med lokala dommes och subs. Den var informativ och på sina sätt bra, men det är uppenbart att allt är inlindat i bomull så att det inte ska verka det minsta läskigt. Allt jag sett live eller varit med om själv är ungefär tusen gånger värre - eller åtminstone på helt andra sätt - och jag säger då det: det är ju det som är grejen. 

På workshoppen förstod jag att Cleo Dubois är helt inne på kopplingen mellan BDSM och spiritutalitet. Jag har som vanligt svårt för ordet spiritualitet men vid ett tillfälle använde hon ordet kärlek för att beskriva vad som händer i en önskvärd BDSM-scen. En väldigt bra beskrivning, tycker jag. 

I en bra BDSM-scen finns samma känsla som jag upplever när jag är kär, och det bästa är att känslan kan vara stark även om den är högst tillfällig. Jag känner ingenting speciellt för en person jag "lekt" med bara för att det var ett bra lekande. Jag kan till och med tycka att personen är helt ointressant att umgås med på andra vis, eller så kan vi vara vänner. (Hittills har jag ju inte blivit kär under den här resans gång).

 

Kärleksrus brukar för mig innebära att jag balanserar mellan att å ena sidan vilja explodera i enorma känsloyttringar, för hårda kramar, alldeles för många komplimanger. Å andra sidan vill jag inte ge uttryck för något alls, vill inte visa, vill inte riskera, vill inte vara naken och iakttagen. Jag vill inte riskera att ligga där och stirra in i någons ögon och upptäcka att de inte alls ropar efter samma saker som mina. Ändå vet jag att jag måste titta för att få reda på om de gör det. Hjälp! Kärleksruset skönt, smärtsamt och så otroligt läskigt. Samtidigt, vore det inte för läskigheten skulle det knappast vara så skönt som det är. Vore det bara smärtsamt skulle det inte vara ett rus. Känslorna finns där på samma gång och är helt och hållet beroende av varandra.

När jag är undergiven i en bra BDSM-scen är resultatet att någon kontrollerar mig och tvingar mig till känsloyttringar. Eller, rättare sagt, jag blir tvingad till känslor som i sin tur ger vissa yttringar. Känsloyttringarna handlar alltid om vad jag i allra högsta grad faktiskt känner, jag vägrar att agera för agerandets skull (om inte just det råkar vara del av kontrollen). Om en scen är bra känner jag ömsom ilska, smärta, panik, stark rädsla eller i bästa fall så mycket på samma gång att känslorna yttrar sig som gråt. 

För att ett hot ska göra mig rädd måste det finnas skäl till att bli rädd, det måste finnas en chans/risk att hotet uppfylls. För att jag verkligen ska känna mig hotad och rädd måste jag veta om att gränserna kan komma att flyttas. Den som kontrollerar vet om att gränserna finns (förhandling, samtycke, etcetera), ser var de är just nu, pushar för att överskrida, backar vissa gånger, överskrider andra gånger. 

Allt sker medan den som kontrollerar behåller kontakten med mig, tvingar mig att vara medveten om vad som händer, tvingar mig att inte gå rakt in i mig själv och välja att inte vara psykiskt närvarande. Jag måste se någon i ögonen medan det händer, jag måste visa upp allt det som händer inom mig, jag kommer att bli knuffad över till att gråta och att vara riktigt jävla förbannad. 

Precis som kärlek är det smärtsamt, läskigt och skönt och precis som kärlek saknar vi ibland ord för att beskriva exakt varför det känns precis just så precis just nu. Den starka känslan av närvaro är det som man kan kalla spiritualitet, om man känner sig bekväm med det ordet. 

Vidare detaljer om mitt sexliv får ni klara er utan. Alternativt, vidare detaljer slipper ni. Så länge ni inte frågar. Godnatt!

Strejk från paradhelgen

En upptäckt som inte direkt slog mig med häpnad är att jag tycker det är ganska tråkigt att paradera även i San Francisco. Särskilt tråkigt blir det när rökmolnen från bränderna i Santa Cruz hjälper foggen att göra vädret helvetiskt kallt. Men det ger fina bilder! Och hänget i Dolores park innan TransMarch var avslappnat och gratis.

I morgon volontärar jag på prideparaden med att samla pengar till The Center for Sex and Culture. Höjdpunkten för mig kommer bli de fem minuter Margaret Cho står på scenen.

Jag hade tänkt mig tre dagars paraderande, men orkade inte med DykeMarch i dag och utmanar just nu mig själv i bangning från den stora festen Pink Saturday. Ska lusten eller tvånget segra? Jag vet redan svaret. Aaaah vad skönt det är.

Sex and Spirit uppföljning

Jag kände mig cynisk och distansierad och inte alls på humör för att sitta i cirkel och meditera, men tänkte att jag just därför kanske behövde det. Vi gick igenom våra chakran sittande, jag somnade. Det är inte samma sak som att landa i sin kropp.

Sen var det dags för den efterlängtade tantra-onani/fittmassagen, ledd av en av gruppdeltagarna som just påbörjat en utbildning på Sexological Bodywork, den enda utbildningen i USA där de examinerade sexologerna har laglig rätt att röra sina klienters genitalier (någon som vill ge mig lite pengar, tro?). "Är det någon som vill säga något innan vi börjar?" frågade hon och en annan deltagare tog tillfället i akt att stämma av om det var okej att låta under en eventuell orgasm. Detta uppmuntrades. 

Jag tog inte tillfället i akt att fråga om det var okej att inte låta nånting alls oavsett om man får en orgasm eller ej. Det var dumt, för jag visste att jag inte alls skulle få nån orgasm och jag visste att jag absolut inte var intresserad av att låta för sakens skull - och jag visste att jag skulle haka upp mig på den tanken under fittpillandets gång.

Min erfarenhet är att kvinnor har press på sig att låta mer kåta och tillfredsställda än de är, snarare än att de behöver träna sig på att låta. Det har hänt att jag hamnat i säng med tjejer som börjat falsettstöna vid minsta lilla snuddande, vilket gjort det extremt svårt att läsa av vad som faktiskt är skönt och inte. Det vore intressantare att träna på att hålla käften och bara släppa fram de läten som tvingar sig ut, om det ens kommer några såna. Missförstå mig inte, jag gillar läten, jag gillar bara inte känslan av ljudtvång.

Åter till workshopen. Folk kom och lät och hade sig. Trots min egen o-kåthet och tystnad var det hela ganska underhållande. Att pilla på okåt fitta har varit min favoritsysselsättning så länge jag kan minnas, och att göra det i grupp med folk som är kåta - tja, varför inte?

När vi var klara harklade jag mig och la fram min tes om kvinnors sexljud och vi hade en intressant diskussion. Sen diskuterade vi framtiden för vår nystartade kvinnogrupp på Flesh & Spirit. Eftersom jag bara hinner med en träff till fick jag äran att föreslå innehåll. Gissa vad?! Ja visst: ass show and tell och filmen Anal Massage for Relaxation and Pleasure. 

Bra argumenterat, hörrni

Det är natt i USA och jag läser Sveriges största debattsida och finner en enda tes: Kondom funkar inte som skydd mot sexuellt överförbara sjukdomar eftersom folk inte använder kondom.

DN Debatt: "Ökad kondomanvändning inget skydd mot sexsmitta"

Wax Play och inbjudande nakenhet

Min vän Patricia följde med som dejt till Hot Wax-workshopen på SF Citadel. Stearin i sig känns inte särskilt spännande, men jag är här för att testa allt. Lärarna, samma som både spankingklassen och 100 Ways to Play, gick igenom olika typer av stearinljus, olika typer av smältredskap, olika sätt att ta bort stearinet från kroppen som rakblad, piska, tvål etcetera.

Workshopparna med EduKink är helt och hållet kliniska (till skillnad från t ex Minaxs Medical Play Workshop). Fokuset ligger på teknik och material och det kan lätt bli tröttsamt att lyssna på timslånga föreläsningar om vilka stearinsorter som testats av vilken forskare och så vidare. Inte så mycket om psykologin i en bdsm-scen, alltså. 

Efter föreläsningen var det tid att prova. Jag och Patricia hade redan utsett varandra till partners men noterade att en söt dreadlocks-kille verkade vara där ensam. Jag bjöd in honom att leka* och han tackade ja medan han mumlade "I wonder what my girlfriend is going to say about this". Om vaddå? tänkte jag, vi ska ju bara hälla lite stearin på varandra. Senare, när vi utsett vår plats för kladdandet och hans hand plötsligt och oväntat befann sig en centimeter in i min fitta fick jag bättre grepp om betydelsen av hans mumlande. "Hey, thats not ok" sa jag och möttes av ett generat fnissande.

Jag känner mig manad att inflika att SF Citadel är den präktigaste, tryggaste platsen någonsin att bli sexuellt ofredad på. Reglerna kring säkrare sex, samtycke, att ha förhandlat om innehållet i en scen innan den startar och säkerhetsord är extremt starka. Vi hade lätt kunnat få dreadlockskillen utkickad på stört bara genom att påpeka fitt-petandet för någon, men jag kände att jag hade kontroll på läget, var inte alls rädd eller förudmjukad, bara en aning förundrad. Det var rätt uppenbart att han inte alls förstod vilken plats han hamnat på.

Patricia och jag tackade nej till några återkommande handinviter och kände oss manade att inte testa så noga hur varm stearinet som landade på honom egentligen var, vilket möjligen var den mest spännande stunden under hela kvällen. 

Jag är dock väldigt nyfiken på den ensamma ynglingens upplevelse av kvällen. Han hade uppenbarligen aldrig varit i en liknande miljö förut och måste ha utgått ifrån att nakenhet betyder rör mig precis var du vill, precis hur du vill - utan att fråga! Jag fick tillfälle att be honom kolla upp ordet "concent" men sen var det dags att åka hem eftersom Patricia planerat att ge mig en förintroduktion i needle play inför workshopen på onsdag. 

*"leka" är en fruktansvärd översättning av ordet play men dock det ord som används för samma sak i Sverige. Snälla, ge mig förslag på ett annat ord! Spela? 

Re: Stötande bröstvårta

Alltsedan bilden på min lärare i Sex & Sprit blev cencurerad från bilddagboken.se har jag känt ett behov av att testa gränserna. Jag började med en bild på mina egna bröst - den blev inte bortplockad - och fortsatte sedan med en bild på två par bröst och två penisar - även den fick ligga kvar. 

Undersökningen ger följande resultat:

• Kvinna, 50, får inte visa bröst.
  
• Kvinna, 29, får visa bröst.
  
• Man, varierande ålder, får visa bröst.
• Man, varierande ålder, får visa kön.

Gissa vilken bild på mig som kommer upp härnäst på bilddagboken?

 

Ps. Jag har bett bilddagboken att definiera ordet "stötande" men inte fått något svar.

Chicago

Med lite hjälp av mina vänner verkar det som att jag kommer ta mig till Chicago om en månad för att delta i Desiree Alliance's Sex Worker's Conference med temat "Pulling Back the Sheets: Sex, Work and Social Justice". Yay!

Måttstock

- Här har folk liksom bra, fungerande polyrelationer, det känns som att alla blir monogama i Stockholm just nu.

- Men hur kan du veta att de har bra relationer?

- Jag får ju ligga med dem.

Midsommar!

Min vän Johanne uppmuntrade mig till att fixa ett eget midsommarfirande i San Francisco med alla jag lärt känna hittills. Vi såg framför oss sill, fylla och extrem awkwardness - precis som midsomrar ska vara. Tyvärr hann jag glömma att högtiden stundar, så det blir inget av planerna. 

Istället ska jag ägna mig åt att volontära på San Francisco LGBT Film Festival och kanske våga mig till stranden som ingen någonsin nämner, eftersom man faktiskt inte badar i San Francisco ens när temperaturen mäter 28 grader celsius.

(Tack till designapan för klippet, IKEA - Banned Commercial - Swedish Midsummer)