onsdag 24 september 2008

"I några kulturer kysser män varandra"

Idag gick jag till min ämneslärare i Konsumentbeteende för att prata om att boken Konsumentbeteende är ovetenskaplig och fördomsfull i avsnittet om sexualitet. Jag fick då äran att planera ett alternativt anförande att hålla under lektionen då kapitlet kommer tas upp, om ett par veckor.

Det tog en hemresa för att komma på att det är omöjligt för mig att sätta ihop ett eget anförande så fort jag vill påpeka att andras arbete är ovetenskapligt. Jag kan knappast lägga min studietid på att göra gratisresearch för författare som har fått betalt för att (inte) göra det. Däremot kan jag göra det för min egen skull.

(Om du vill läsa hela texten utan mina kommentarer så finns den här: Konsumentbeteende - Sexualitet).

Sexualitet

Sexuell identitet (könsidentitet) utgör en förlängning av genusbegreppet.

Sexuell identitet och könsidentitet är inte samma sak. Sexuell identitet handlar om vilken typ av personer man tänder på/blir kär i, alltså vilket kön den andra personen har. Könsidentitet handlar om vilket kön man själv anser sig ha. Vilket kön man anser sig ha har ingenting att göra med vilket kön man tänder på eller blir kär i. En del anser att de har det kön som fastslogs vid födseln, andra anser att de har ett annat kön än det som fastslogs vid födseln. En del anser att de inte tillhör något särskilt kön alls.

De allra flesta människor är män eller kvinnor och därmed maskulina eller feminina

Det finns ingen direkt koppling mellan att vara kvinna och att vara feminin, eller mellan att vara man och att vara maskulin.

(HBT-kategorierna, det vill säga homo-, bi- och transsexuella, ska inte glömmas bort).

Näe... Men de får hellre glömmas bort än att beskrivas som något annat än vad de är. HBT står för övrigt för homo-, bisexuella och transpersoner. Begreppet transpersoner innefattar i sin tur olika typer av transidentiteter. Till och med Aftonbladet har lärt sig det nu.

Begreppen manlighet och kvinnlighet (maskulinitet och femininitet) ligger längs ett kontinuum som i huvudsak grundar sig på följande:
  • Den socialisation som är för handen i en viss kultur - ett exempel är att män i några kulturer kysser varandra men inte i andra (Solomon, 2004).
  • Vår egen själv bild (se nästa kapitel)
  • Hur vi använder vår kropp för att spegla detta och även hur vi klär oss samt hur vi lyfter fram och till och med förändrar kroppen för att få fram den bild som vi vill visa upp för andra.

I punktlistan skriver författarna att det finns några kulturer där män kysser varandra. Jag undrar, finns det någon kultur där män inte kysser andra män? I den här texten har författarna gjort man till synonymt för heterosexuell man. News flash: homosexuella män är också män.

Det finns ett kontinuum mellan manligt och kvinnligt, som grundar sig på socialisation, vår självbild och hur vi använder vår kropp för att spegla den vi vill vara inför andra. Jag förstår inte riktigt vad författarna menar, och är inte säker på att de gör det själva heller. Med tanke på nästa stycke, om bisexualitet och androgynitet, misstänker jag att de inte gör det.

Solomon är författare till en rad andra böcker om konsumtionsbeteende, inte till böcker om sexualitet och genus. Jag påpekade detta för den kursansvariga, som förklarade hänvisningen med att det inte finns någon litteratur som tar upp kombinationen köpbeteende och genus/sexualitet. Att Freuds teorier om Jaget, Överjag och Detet inte heller från början är skrivna till ämnet konsumentbeteende verkar däremot inte hindra författarna att dra slutsatser om våra köpbeteenden utifrån teorierna. Varför använder sig inte författarna av de teoribildningar som finns inom sexualitets- och genusforskningen?

Androgynitet och bisexualitet utgör blandningar av de två polerna på detta kontinuum. Marknadsförare kan i lämpliga fall rikta sig till en persons motsatta pol (figur 5.8 [en annons för whiskey med en klassiskt feminin kvinna som röker cigarr, min kommentar]).

Androgynitet hör eventuellt hemma på en skala mellan manligt och kvinnligt, om man nu vill dela upp det så. Bisexualitet har däremot ingenting alls med manlighet eller kvinnlighet att göra. Bisexualitet är inte heller en blandning av olika sexualiteter, utan är helt enkelt bara en annan sexuell läggning än hetero- eller homosexualitet. En bisexuell person kan vara androgyn, manlig eller kvinnlig.

Inom marknadsföringen har man blivit allt mer intresserad av gaymarknaden. Homosexuella män spenderar till exempel dubbelt så mycket på kläder och fyra gånger mer på att hålla kroppen i trim än vad heterosexuella män gör.

Påståendet saknar hänvisning, och det är synd, för jag undrar vilka dessa homo- och heterosexuella män är. Bor de i samma städer? I samma länder? Liknar deras inkomster varandras? Shoppar en homosexuell arbetslös man mer än en högavlönad heterosexuell man?

Dodd m.fl. (2005) har studerat i vilken utsträckning unga homosexuella män är 'beroende' av klädköp och om man inom marknadsföringen utnyttjar detta alltför mycket.
Jag har inte läst Dodd m.fl forskning, men komprimerat till den här meningen låter det som att marknadsföringens potential att påverka homosexuella män – utnyttja deras speciella beroende av klädköp – är så stort att marknaden borde börja vissa extra etisk hänsyn och ta det lite lugnt med denna lättpåverkade målgrupp. Ett sånt påstående är inget annat än grovt generaliserande och objektifierande.

Dessa män är ofta välbärgade, tillhör högre socioekonomiska grupper och har färre personer (till exempel barn) som är beroende av dem i främst ekonomisk bemärkelse (MINTEL, 2004).

I referensförteckningen under MINTEL (2004) står det kort och gott ”Men’s Underwear, March”. Är Men’s Underwear är en tidning eller en rapport? En googling ger för många svar för att jag ska vara säker på att jag hamnat rätt. Men hur som helst betvivlar jag att det är den mest vetenskapliga källan till socioekonomisk information om homosexuella män. Eftersom källan är så svår att kolla upp är den knappast särskilt vetenskaplig i vilket fall som helst.

Segmentet är idag lättare att nå, eftersom homosexualitet är mer accepterat, det finns gaytidningar, gayprogram på teve och information på Internet (MINTEL, 2004) samt evenemang som Pridefestivaler (som till exempel Smirnoff, Levi's och Virgin sponsrar). Till och med så tidigt som 1994 funderade man hos Time Warner på att lansera en tidskrift för homosexuella (Ritchie, 1995, s.158).

Intressant att påståendet ”det finns gaytidningar” behöver en referens, ännu en gång Men’s Underware, March. Att 1994 skulle vara en tidig tidpunkt att starta en gaytidning är en högst subjektiv åsikt, även om den står att finna i boken som hänvisningen är till.

Man har också funnit att homosexuella män är mer responsiva när det gäller nya produkter och kan utgöra en bra målgrupp tidigt i en produkts livscykel när det gäller opinionsbildning; de kan också vara de första som använder en viss produkt eller tjänst (se kapitel 9 för en fortsatt diskussion om detta).

Jo, hänvisning saknas här också! Men det vet vi ju ändå vid det här laget, att homosexuella män är lättpåverkade, beroende och därmed kanske också föregångare. Eller?

Gaymarknadens betydelse ska således inte underskattas. Vi kommer i kapitel 11 att ta upp begreppet geodemografi och hur gaymarknaden kan identifieras och profileras på grundval av folkbokföringsuppgifter. Men dessförinnan ska vi gå över till en av konsumentforkskningens mest använda profilfaktorer, nämligen socialgrupp.

Kapitel elva ger (som tur är) ingen mer information om gaymarknaden. Socialgrupper behandlas inte direkt på det smidigaste sätt jag sett, men å andra sidan handlar större delen av avsnittet om att det inte går att dra några speciella slutsatser utifrån socialgruppstillhörighet.

Jag tar tacksamt emot strategier för fortsatt välbefinnande. Jag vill ju fortfarande vara både trevligast och bäst i klassen!

5 kommentarer:

Anonym sa...

jag tycker att du inte ska göra något. du har inget att vinna på det. om läraren inte bryr sig så kommer hn ändå inte ändra kurslitteraturen.

du kan evt erbjuda dig att göra en dragning, men att du isf ska bli arvoderad för det arbetet. i pengar eller akademiska credits.

texten är så uppenbart oseriös så att andra antagligen kommer att kommentera den. då kan du ba skrocka lite för dig själv.

/sambon

Anonym sa...

Om du är med i studentrådet kan du ta upp litteraturens lämplighet där eller be din grupps studentrådsrepresentant att göra det. Det är visserligen din lärare som väljer kurslitteratur men det borde inte vara din lärare som är ytters ansvarig för den undervisning som bedrivs på skolan (snarare någon typ av enhetschef eller rektor). Om de inte bryr sig om frågan som sådan borde de åtminstone tycka att det är pinsamt att så oseriös litteratur används (oavsett om andra studenter kommenterar den eller inte).

Jag vet i och för sig inte om det är så bra om man vill vara trevligast i klassen. Jag uppfattas nog som ganska petig och ettrig (en kursare föreslog häromdagen att jag inte skulle ställa så "svåra" frågor till vår lärare eftersom det blir pinsamt för läraren när hn inte kan svara på dem). Är det väldigt viktigt att vara trevligast i klassen funkar det kanske bättre att fortsätta skriva blogginlägg eller hitta alla andra bloggar som nämner boken och påpeka hur korkad den är bara för att avreagera sig. Det går självklart även att ha utskällningsmonologer med sig själv (jag har själv haft två, riktade mot ovan nämnd lärare, bara idag).


En annan intressant sak i texten är homosexuella män = gaymarknaden. (Flator räknas inte, de sitter ju ändå bara hemma och dricker te?)

Att "gaymarknaden kan identifieras och profileras på grundval av folkbokföringsuppgifter" låter bara läskigt.

Anonym sa...

ojojoj! i hast, ska bara säga, prata med mika nielsen, hn doktorerar i ekonomisk historia och gav igår på uppsalas nystartade queerseminarium en superb översikt över forskningsområdet "queer economics" olika delar. jag tror att det är det som din lärare resp läroboken inte har någon som helst koll på, utöver allt annat det inte verkar fatta.

om de inte vill ge dig pengar för det arbete de föreslog dig, så kanske de kan ta in någon föreläsare, tex mika eller nån annan. har btw hört om studenter som fått betalt för utvärderingsarbete, minns inte var och när nu.

den där boken verkar ju vara en typ all time low, jestanes!

Anonym sa...

verkligen smarta råd. jag kommer nu:
1. inte föreläsa på lektionen
2. inte ens vara med på just den lektionen (vilket är en slump, jag har annat för mig då)
3. kolla med studentrådet
4. kanske försöka få dem att ta in en annan föreläsare
5. lägga ner mitt satta om att vara trevligast i klassen

tack! pust.

C sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.