Jag drar till Malmö (om två veckor)

Nu är tiden satt för min workshop om sexualitet och gränser på Regnbågsfestivalen. Det blir två workshoppar: torsdag 25 september kl 19.00-21.30 och fredag 26 september kl 17.30-20.00. Platsen är ABF, Spånehusvägen 47. Välkomna!

Hitta sexuella gränser och kommunicera dem

En sexuell gräns är inte konstant. Det som är fantastiskt en dag kan vara helt fel en annan dag. Med en person kan vi vilja göra en sak, med en annan något annat. I workshopen jobbar vi med att hitta gränser och formulera dem - inte nödvändigtvis som ett JA eller ett NEJ, utan som det också kan kännas: "nej, men det här istället" eller "ja, men lite lösare tack". För att kunna prata om våra gränser måste vi först hitta gränserna, det kommer vi också jobba med i workshopen.

Tyvärr missar jag visningen av An African Voice på måndagen, alla filmer på Panorama på tisdagen och föreläsningen om Män som säljer sex, som ges strax innan och samtidigt som min workshop (här finns festivalprogrammet). Men jag hinner som tur är se den omtalade föreställningen Kyss min plysch och slinka in på SLM Malmös öppna hus. Resten av helgen hänger jag med mitt favoritpar, alla kategorier. Infoga "gulliga telefonsamtal, fniss och hemligt samförstånd" här.

En bra dag om genus

I går i skolan hade vi en bra dag om genus. Min erfarenhet är att såna här dagar sällan känns bra för mig, eftersom pedagogerna ofta väljer bort att prata om det svåra - maktperspektivet - vilket ju är hela poängen med att prata om genus (eller mångfald, eller sexualitet eller vad de nu kan handla om). Efteråt brukar jag ha fått höra hur mycket oemotsagda fördomar som helst om mig själv av personer jag ska umgås med dagligen. De som uttryckt fördomarna brukar känna sig lite godare än vanligt, trots att ingenting alls har hänt. Men så var det inte igår. De flesta har inte samma åsikter som jag, jag är van vid det, och det är helt okej när pedagogiken fungerar. Jag lärde känna klassen bättre, och de mig, och efteråt kände jag mig sedd istället för irriterad. Wow.

Nästa gång det blir genusdag nånstans ska jag komma som den mest androgyna person jag kan bli, med överslag mot butchighet. Sen ska jag konstant hålla mig till den biologistiska sidan på skalan i diskussioner och värderingsövningar, vara övertygad om att kön sitter i generna och inte i vad vi lär oss att göra. Det skulle vara kul att se vart det leder.

Va, gjorde ni porr med sex i?

Min egen porrfilm till projektet Dirty Diaries blev inte vidare lyckad, till stor del på grund av det undermåliga manuset (mitt), den undermåliga regissören (jag) och den urusla tidplaneringen (min). Sedan jag kom hem har jag bestämt mig för att inte göra något mer med materialet. 

I tisdags däremot, var jag med om en lyckad inspelning. Först spelade vi in handlingen (ja, den har en sån!) och sent på natten spelade jag och min motspelare in en sexscen på en brygga i ett industriområde. Det var en bdsm-scen och jag toppade (dominerade) för andra gången inför en publik, som bestod av crewet. 

En av de vanligaste reaktionerna när jag har berättat om porrfilmsinspelningen har varit "oj, ni hade alltså sex på riktigt?" Jag är inte jätteförvånad över frågan, det verkar som att ganska mycket av den porr som spelas in med ambitionen att vara feministisk just skippar delarna med riktigt sex. Men vad är då pornografi? Definitionen är inte alls enkel, jag har läst diverse uppsatser som har försökt definiera begreppet, och ofta handlar det om att det är material som har syfte att göra åskådaren sexuellt upphetsad. Med den definitionen behöver en porrfilm givetvis inte innehålla varken kön eller andra uttryck för "riktigt" sex. Det är för övrigt ungefär lika svårt att definiera vad sex är. 

Men ändå. Om motivationen är att visa att porr kan vara feministiskt - kan man visa det genom att spela in filmer som inte alls har med element som vi känner igen från "vanliga" porrfilmer? Jag tror att det kan motverka syftet. Vi vill visa att det går att spela in schysst porr som bygger på alla deltagares egna vilja att delta - men det visar vi inte om vi spelar in filmer där deltagarna inte alls sysselsätter sig med pornografiska aktiviteter. 

Givetvis kan filmerna vara hur vackra, intressanta och kanske till och med heta som helst ändå. Såna filmer har jag sett fler exempel på än på feministisk porr som innehållit genitala sexuella aktiviteter. Men jag tycker fortfarande inte att de uppfyller syftet att visa att pornografi kan vara feministiskt. 

Under inspelningen var jag glatt förvånad över hur avslappnad jag kunde vara och hur bra samspelet var mellan mig och motspelaren, som jag knappt träffat förut. Men allra mest överraskad var jag nog över hur snyggt det faktiskt blev på film. Jag ser fram emot att se resultatet i klippt form! Snart i en videobutik nära mig!

ps. i skrivande stund sitter jag på Högdalens bibliotek och tar en paus från läsandet av den ganska intressanta boken Influence. Jag loggade in på nätverket genom att godkänna att jag inte tänker surfa på rasistiska sidor, sidor med våldsamma inslag - eller pornografiska sidor. Jag undrar: bryter jag mot reglerna nu?

Svar om att dejta par

Jag fick en lång och avancerad fråga som kommentar till inlägget där jag skryter om att hoe-looking man har börjat kalla mig för Kryddan. Det är fantastiskt roligt att få engagerade kommentarer, särskilt när kommentaren är späckad med frågor att fundera över och svara på. Men det skulle vara ännu roligare om de inte var anonyma. Åtminstone ett klatschigt alias skulle sitta fint!

Innan jag svarar på frågorna vill jag förtydliga att det inte är par-dejtandet i sig som skänkt mig smeknamnet Kryddan. Att träffa par kan vara väldigt olika, men ibland är det lite mindre angenämnt för en själv, precis som alla typer av dejtande kan vara. Om helhetsintrycket efter en par-dejt är att paret framförallt varit intresserade av att idka könsumgänge med varandra, men tyckte att det var lite roligt för protokollet att en tredje part ingick - då kan den tredje parten känna sig just som en krydda - ett attribut, en sexleksak, en lite större version av en dildo. En annan gång ska jag utveckla precis hur underbart det också kan vara att vara någons attribut och sexleksak, men för enkelhetens skull blir det inte just nu (men ni som gissar på att det handlar om samtycke gissar rätt).

Och nu till svaren på frågorna:

Okej. Hur går det till när du hittar ett par att piffa? Snackar vi långa blickar och antydningar eller är det pang på? Vem tar initiaivet? - Fock, det är inget på tv, kom över och piffa vårt sexliv. Och du, ta med rumpan och hushållspapper?
Internet är en användbar plats. Å ena sidan är det utmärkt eftersom det går att kommunicera hur övertydligt som helst om förväntnignar och annat. Å andra sidan är det som gjort för feta antiklimax, eftersom det ofta visar sig att skriftligt kommunicerande med människor man aldrig har träffat handlar mer om att visa att man kan skriva än att förstå vad den andra säger. Det har också hänt att kära vänner blivit kära och sedan gjort gemensam sak om att smootcha mig. Långa blickar har i det fallet varit en vanlig metod. Andra frågar rakt ut. Jag är en feg diplomat när det kommer till par och skulle sällan få för mig att ta intiativet med ett par som jag känner. Signaler kan läsas fel, och en missbedömd antydan från mitt håll skulle kunna skapa i bästa fall ett litet svartsjukedrame, i värsta fall ett krossat förhållande eller till och med förstörd vänskap. Det verkliga livet är alltså passiv väntan, internet är pang på.

Eller är det liksom en förälskelse. Med presenter och telefonsamtal och fniss och hemliga samförstånd.
Åh, jag blir alldeles varm i kroppen när jag läser den här delen av frågan. För ja, så här kan det ju också vara. Förälskelse, rusighet och gemensam gullighet. Om det går så långt så upphör ju paret att vara ett par, vi blir alla en del av något, vi blir så långt ifrån kryddighet man kan komma. 

Kan du prata med paret om vilken fantastisk person du träffat på annat håll och hur kär du är i denna/e utan att det påverkar piffningsstämmningen?
Det är sällan jag dejtar personer som jag inte kan prata om såna saker med. Men beroende på person, dagsform, humör etcetera kan sånt prat ibland påverka piffningsstämningen. Jämför till exempel med när du träffar din bästa vän, du ser framför dig hur ni ska prata om allt viktigt som hänt den senaste tiden, kanske klämma in lite nostalgiska minnen från er gymnasietid, och verkligen ägna er åt varandra. Men när ni ses pratar vännen enbart om sin nya kärlek, denna underbara, fantastiska, ljuva människa som försett din vän med allt den tidigare saknat och lite mer därtill. Suck, suck. Vissa dagar är det helt okej, förhoppningsvis är du också glad för din väns skull, andra dagar känner du dig en smula överkörd. Men du vill förmodligen ändå inte vara vän med någon som du inte får vara lika jobbig med tillbaka när du själv har fallit handlöst ned i förälskelse.

Vad händer om paret säger: "Tack för den här tiden, men det är inget för oss", känner du dig utnyttjad då eller spelar det ingen roll för det finns andra par?
Att bli dumpad i en djup relation med två andra människor är lika svårt som att bli dumpad i vilken relation som helst. Eller värre, iallafall om de andra två tänker fortsätta att dela sin gullighet utan dig. Att någon gör slut betyder däremot väldigt sällan att jag börjar se vår relation som en tid av utnyttjande, annat än kanske ömsesidigt. Vissa relationer är lätta att avsluta, andra gör ont och lämnar jobbiga spår. Att det finns fler människor i världen är ju en jävla tur, men alltid en klen tröst när hjärtat svider. Har jag å andra sidan känt mig som en krydda är det troligare att avslutet lyder: "Tack för den här gången, men ni är inget för mig".

Bloggen alla pratar om

Åter till Jessica Zandéns och Cecilia Gyllenhammars blogginlägg som jag inte läst ordentligt förrän nu. Det är så outvecklat att det nästan känns löjligt att kommentera det, men kändisar är kändisar och tänker de prata offentligt strunt om sex och könsroller så är det väl bara att haka på.

Jag har droppat lite här och där att samtycke är en viktig ingrediens för att tvång, slag och förnedring (läs bdsm) ska ha i en relation att göra. Om man är uttalat överens kan man experimentera med "givna" roller och förväntningar, gå utanför dem, eller kanske förstärka dem. Jag har seriöst funderat på förhållandet mellan frivilligt bdsm-utövande och ofrivilligt tvång och våld. Jag har undrat om det kan vara förnedrande för människor som utsätts för tvång och våld, att andra "leker" liknande situationer. Men jag kan inte komma fram till att det skulle vara så. Att leka och fantisera (eller se på film och läsa böcker) funkar ju skitbra för att komma i närheten av sånt som man inte vill uppleva under andra förutsättningar. Det finns helt enkelt inte en direkt relation till andras smärta.

Jag antar att även Zandén och Gyllenhammar tycker om att bli förnedrade, kontrollerade och slagna, och jag tycker verkligen att det är okej att de gör det. Felet är att de tror att deras viljor är direkt kopplade till att de är kvinnor - och utifrån det antar att alla kvinnor önskar samma behandling. Men det går inte att anta att någon vill någonting alls. Varken när det gäller sexuella relationer, kärleksrelationer eller någon annan typ av relationer. Eftersom ingenting går att anta blir man tvungen att fråga, ta reda på och tala om vad man vill själv. Man kan aldrig kräva av andra att de ska erkänna något bara för att man själv erkänner det. Ja, usch, det är besvärligt och präktigt och kanske inte lika passionerat som ett försoningsknull, men det är det enda sättet om man vill slippa slå någon över munnen som inte alls vill bli slagen över munnen.

För att skrämma upp bloggförfattarna lite extra vill jag passa på att berätta att samma män som nybörjaraktigt skakar sina små spädbarn på offentliga platser, ägnar kvällarna på internetcommunitys med att ragga yngre dominanta kvinnor. Nej, jag vet förstås inte om de verkligen är samma, men lika onaturliga är de.

Det eviga identitetsbytet (och det interna bloggandet)

Min kära vän hoe-looking man har försett mig med smeknamnet Kryddan. "Från tantratant till krydda på bara ett par veckor. Jag är imponerad."

Jag försöker förgäves hitta ett smeknamn som ska beteckna något jag hellre vill vara än en krydda. Kryddor ska ju ge smak åt något som saknar smak.  Jag föredrar att blanda ihop mig med sånt som redan är ganska saftigt. Jag får helt enkelt bli ett öppnat mjölkpaket i en kyl, bara stå där och suga åt mig av skalade lökar, vitlöksdressingar och ruttnande vitkål. Eller, jag kanske inte behöver stå i just min kyl. Men iallafall. Hej framtiden, här kommer jag.

Mitt nya liv och slag över munnen

Det nya livet har börjat. Jag är student, jag har skrivit ett PM och hållt ett anförande, men sen tog den riktiga studenten över och började lata sig. Tack biblioteket för att det är så långa köer på böckerna jag behöver! Tack till den lärare som fortfarande inte lagt ut litteraturlista! Det är behagligt att ha något att skylla på.

Efter ett dagsverke fyllt av ingenting förutom behövlig ensamhet ska jag på dejt med ett par. Jag gillar par. Jag gillar iallafall par som vill dejta mig. Det är nog den mesta generaliseringen jag kan göra när det kommer till frågan "typ av person jag gillar". Jag gillar nästan alla konstellationer som handlar om tre. När tre vänner umgås blir det nästan alltid roligare än om man bara är två. När tre personer bor ihop, istället för två eller ännu fler, blir det en fin balans mellan städat hem och mindre möjlighet att skylla all stökighet på "den andra". När fler än tre träffas blir jag ofta förvirrad och vet inte vem jag ska lyssna på eller vem jag ska prata med.

Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar gillar också när det finns fler än två i ett par, men jag förstår inte varför de måste koppla ihop det med just "manlighet" och "kvinnlighet". Om jag inte har någon litteratur i morgon heller ska jag skriva lite mer om blogginlägget alla pratar om.

Yawn, another nude shooting #2

Här är den bästa bilden från fotograferingen i New York. 

Tack

Det var så otroligt roligt att hålla i workshop och jag är taggad inför att fortsätta att utveckla upplägget. Det funkade! Det var en fantastisk grupp deltagare och det verkade hända saker i dem under workshopen. Och jag fick applåder efteråt!

När jag gick skogsvägen tillbaka till tåget till Stockholm slog det mig att det här är den första workshopen som jag har hittat på själv, helt utifrån eget intresse, och att det är den första workshop jag håller i själv, utan partner. Det måste vara därför det kändes så mycket lättare. Jag brukar nog förhålla mig ganska mycket till den jag workshoppar med, känna press att prestera inför den. Nu kunde jag fokusera helt och hållet på deltagarna istället.

Enda missen var att inte ha en utvärdering med mig, det hade så klart varit ovärderligt att veta vad de verkligen tyckte. Skäms på mig, jag som jobbar med folkbildning. 

Workshopen handlar om att kunna känna (sexuella) gränser, att kunna förhålla sig till sina egna gränser utan att bekymra sig om var gränserna borde gå - i relation till sexuella partners, i förhållande till den grupp man tillhör, i den situation man är i precis för stunden. Det handlar om att känna gränserna och agera efter dem, och framförallt, att lära sig säga något annat än JA eller NEJ, att kunna beskriva vad det är man vill ha.

Happy Birthcontrol!

Precis så här rolig är reklamen i USA där minst en tredjedel av tv-reklamen (enligt min egen ovetenskapliga uppskattning) har koppling till sjukvårdsprodukter, som rullstolar, fräsiga syrgastuber och vaccin mot livmodershalscancer.

"För att nästa gång du ser mig är jag en tantratant"

Så löd "taglinen" på inbjudningen till min avskedsfest inför resan till San Francisco. Just det. Jag kan meddela att jag alldeles nyss lät Sara-sambo i Högdalen vara testobjekt när jag ledde henne igenom en 15 minuter lång tantrameditiation. Det är nästan så jag skrämmer mig själv, men jag är inte den som inte lever upp till löften. 

I morgon gör jag det på riktigt på Urvision i en skog på hemlig ort. Jag säger som jag brukar: hjälp.

Lite porrfilmsinspelning har en allt tid med

Power Exchange var inte alls lika illa som jag hade fått höra, men jag var å andra sidan väl förberedd på saker som man lätt skulle kunna rygga tillbaka lite för. När jag debuterat, ni vet, fick jag och mina vänner varsin t-shirt som tack för att vi livat upp stället. 

Jag är så himla stressad så här dagen innan flyget lyfter mot Stockholm. För att inte underlätta stressen inledde jag morgonen med att agera regissör, manusförfattare och skådespelare under en porrfilmsinspelning. Utan förberedelser, med en tidsgräns på två timmar. Om någon undrade hur jag kommit fram till att jag vill vara med i en porrfilm skulle jag tidigare ha svarat att jag minsann står för vad jag gör och inte är rädd för att ångra. Det var dock innan jag sett klippen på min guppande rumpa, a lá vilken porrfilmssnubbe som helst. Om någon frågar mig nu vad jag ångrar mest med att ha varit med i en porrfilm är svaret: att jag valde att agera efter ett så undermålig manus och med en så skamligt oslipad regissör. 

Om jag ens tänker lämna ifrån mig det här materialet till Mia Engberg och hon lyckas klippa ihop detta till något annat än en komedi ska jag ge henne allt glidmedel i San Francisco. 

Förresten avslutades inspelningen abrubt när Praticias mamma kom på sitt första spontanbesök någonsin. "It's so nice to meet you, I've heard so much about you!"

Reb filmade, tack tack.

Public Display of Fear vs Public Display of Nervousness

(Varning: denna bloggpost innehåller någotsånär utelämnande detaljer om kommande sexuella aktiviteter. Läs på egen risk och skyll inte på mig!)

Jag tvivlar på att någon missat att jag ska till Power Exchange ikväll. Någon av er kanske har läst kommentarerna om klubben och undrar varför i hela världen jag vill sätta min fot där. Jag är inte särskilt positivt inställd till sexism (kvinnor* går in gratis medan män** betalar ett ganska högt inträde). Jag är inte heller särskilt förtjust i oskyddade sexuella aktiviteter, vilket tydligen ska förekomma där. Inte heller gillar jag människor som inte låter nej betyda nej och som försöker pusha andras gränser, utan samtycke. MEN: jag är ändå helt övertygad om att det kommer vara en rolig, spännande, irriterande eller åtminstone kanske upprörande upplevelse - något som jag helt enkelt inte vill missa.

Patricia har bett mig att spöa henne ikväll. Denna förfrågan bemötte jag med att pipa fram ett nervöst "okej". Sedan dess har min kontrollfreakiga hjärna haft plågsamt svårt att släppa fokus från detaljplanering. Gaffatejp - check! Hood - check! Vattenflaska - check! Ball gag - check! Mina händer och (snart förtvinade) muskler - check! Men faktumen som får nervositeten att slå i taket kvarstår: jag har aldrig spöat Patricia förut. Jag har aldrig spöat någon på en offentlig plats. Jag har sett Patricia bli spöad av folk med åratals träning. Så allt jag har säga innan jag mentalt svidar om till ett dominant, vidrigt freak är: Oh please lord, help!

*såna som de godtyckligt anser är kvinnor

** såna som de godtyckligt anser är män

Rebs veckoschema

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

Medan Stockholm har Pridefestival

12 timmars sömn var allt jag behövde för att bli frisk igen. Sedan dess har jag freakat över allt jag ska hinna med innan jag åker hem. Och sen hunnit lugna ned mig lite. 

Jag har en så himla bra filmidé till Dirty Diaries och jag ville så gärna filma den med Patricia. Jag hoppas att jag hinner få ihop det. Först hade jag inte tillgång till kameramobilen som är projektets huvudidé. När det problemet väl var löst hade den ursprungliga filmaren lämnat stan. Nu letar jag efter en ny. Jag börjar dessutom känna mig tveksam till platsen jag valt för inspelningen - mitt eget badrum. Givetvis utan att informera mina flatmates (vad är då smartare än att skriva om det på internet?). Hur som helst, det börjar luta åt att jag spelar in filmen i Sverige istället. Nån som vill filma? Vara min motspelare? Säg bara till!

I går var jag på återträff med gruppen från Sex and Spirit for Queer Women. Vi tittade på Anal massage for Lovers, ett avsnitt med ett par som är galet kära i varandra och har så roligt framför kameran att vilken röv-hatare som helst skulle överväga att testa åtminstone lite "paddling" efter att ha tittat. Efteråt hade vi "rose bud show and tell". Den här gruppen är verkligen ett fantastiskt sidospår bland mina lite mer hard core äventyr (som jag uppenbarligen inte berättar mycket om i just den här bloggen). En grupp kvinnor mellan 22 till 60 år träffas, mediterar och visar sina rövar. Kan det bli mer skrattretande, jag menar, på ett bra sätt? Det här var min sista träff, men gruppens önskemål om utveckling verkar röra sig mot erotisk massage och tantra-orgier. Snusktanter unite!

Jag bidrar till min framtid i Sverige genom att planera inför min workshop på Anarkofestivalen den 15 augusti. I planeringen hittills finns sexercise a la Annie Sprinkle, övningar kring gränssättning och olika kommunikationsövningar. Ingen nakenhet dock, det hinner vi inte med under de tre timmar jag har till mitt förfogande.

På tisdag kommer min vän Reb hit för att sakteliga överbrygga gränsen mellan USA och Sverige, innan vi flyger hem tillsammans. Det enda som finns på vårt schema hittills är Lady Thorn's Flea Market - en läderloppis på The Citadel. Dit ska jag för övrigt i kväll på ännu ett play party.

Yawn, another nude shooting

Med svullen hals och balansen ur funktion sitter jag på ett café på Haight street och försöker fånga upp allt det viktiga jag behöver fixa med. Mitt hem saknar internetuppkoppling och kommer så göra ända tills jag åker hem. Jag har inte riktigt landat från chocken än, det känns så överväldigande besvärligt att jag misstänker (och hoppas) att det är febern, inte mitt riktiga jag, som överreagerar.

Av New York såg jag mest föremålet för semesterromansen, dess lägenhet och sjukt många katter. Men jag hann också med en tvättäkta queer hemmafest, min första under den här resan. Den påtagliga frånvaron av queer-kidderier under den här resan förbryllar mig något otroligt, och nån gång ska jag reda ut hur det kommit sig. Kanske. Under mina ensamma turiststunder tog jag förstås en tur till Times Square, max tjugo minuter, och promenerade sedan runt i East Village och handlade gulligheter för 100 dollar på Bluestockings. Vistelsen avslutades med att R och jag modellade för en plåtning på ett tak med Brooklyn Bridge (eller var det Manhattan Bridge? Eller Williamsburg Bridge?) i bakgrunden. Oh nej, inga pengar inblandade, tyvärr. Bara vi som nakna på obekvämt underlag försökte hångla så estetiskt som möljligt. Det ska bli spännande att se om vi lyckades, jag hyser inte så stora förhoppningar. Det lustigaste med plåtningen måste ändå ha varit reaktionerna från folk som råkade hamna på samma tak som oss. Genans? Nyfikenhet? Upprördhet? Nej, sannerligen inte. Inga reaktioner alls, bara uttråkade blickar och avmätta konstateranden: "Oh, a nude shooting". Så mycket för att flasha sig i en äkta storstad.

Efter plåtningen ägnade jag ännu en natt åt att inte sova, och sen flög jag till San Francisco - och nu gör min kropp uppror mot sömnbristen. Blä.

Bort, tillbaka och så hem

Oh well, jag kunde inte låta bli att tacka ja till en inbjudan till New York. Det blir mycket resande för lite turisttid, men vad vore väl en sexresa till Amerika utan lite semesterromantik på sluttampen?

Jag börjar känna av att jag snart är tillbaka i Sverige. Mina Stockholmsvänner har liksom vaknat upp och hör av sig lite mer aktivt än tidigare. Satan vad jag längtar efter folk! Jag knackar lite på axlar för att kunna fortsätta min resa och dela med mig av så mycket som möjligt när jag kommer hem. Bland annat planerar jag en workshop om (sexuella) gränser till ett anarkistläger i augusti och kommer också dyka upp på Regnbågsfestivalen i Malmö i september. Sprid ordet till alla som kan tänkas vara intresserade av sexualitet, sex och några doser flum.

Refresh - The Green Wedding

Jag jobbar med mitt livs idol Annie Sprinkle igen, med att sätta ihop hennes CV. Jag kan inte föreställa mig något roligare än att rota i min idols uppsatser, fanzines, kassetbandsinspelningar med tillhörande blädderböcker och privata fotografier. Den mest kreativa samling man kan tänka sig.

I går fick jag äran att stå på scen tillsammans med henne, Michael (som hyr rum i deras lägenhet och som jag umgåtts med flitigt de senaste månaderna) och Minax (som också bor med Michael). Jag bad ödmjukast en annan idol, Scarlot Harlot, att fota uppträdandet med min kamera. Bilderna kommer. Behöver jag säga att jag är i himlen?

Mitt i himmelsruset kom jag plötsligt på att jag fortfarande inte bloggat om The Green Wedding den 17 maj, en del i det sjuåriga projektet Love Art Lab. Annie och Beth Stephens gifte sig för fjärde gången, den här gången med jorden. Budskapet var att sluta behandla jorden som en moder - en sån som vi förväntar oss en massa av, utan att nödvändigtvis ge så mycket tillbaka, och istället börja betrakta jorden som en älskare - någon vi vill ge allt, hela tiden. Hela bröllopet gick i grönt: en grön scen i en dunge vid universitetet i Santa Cruz, gröna bröllopsgäster, grön tårta och så bröllopsparet i sina fantastiska gröna bröllopsdräkter. Ett tjugotal performanceartister framförde sina lyckönskningar till Annie, Beth och jorden. Alla böllopsgäster fick med sig en liten del av Santa Cruz-jorden hem i en påse. Det var mäktigt och vackert, trots att jag var på helspänn över uppgiften att städa scenen mellan uppträdandena.

Se bilderna från bröllopet!

Support Your Local Sex Worker

Konferensveckan har varit en mental berg- och dalbana från start till slut. Upp, ned, upp, ned ned ned ned KRASCH och sen upp igen. Jag har en hel bok med anteckningar och har antagligen lärt mig mer under de här dagarna än de senaste åren av mitt liv.

Jag köpte några nummer av Spread Magazine och hittade följande citat som fångar upp några av de svar jag fått under konferensen. Från en intervju med pro-choice-aktivisten Joyce Arthur:

"It just shows how diverse the whole thing is. Some women actually do choose, and it might be because they are middle-class or whatever, and others are in a much more dysfunctional situation.

As soon as you start talking about women's right, it allows you to bring in the more complex, difficult issues, like being coerced into an abortion or sex trafficking. Preventing a woman from working in the sex industry if she wants to, and preventing a woman from being forced into the sex industry if she doesn't want to, become the same issue: Self-determination. You don't want to violate it one way or the other. The same is true with abortion."

Att stödja sexarbetares rättigheter handlar om att stödja rättigheten att inte arbeta i sexindustrin, lika väl som rätten att göra det. Dags att vila, smälta, åka tillbaka till San Francisco och sen formulera mina egna ord istället för att sno andras.

Horeri, medieträning och voyerism

Ni kanske undrar om jag kommit fram till Chicago, och det har jag! Konferensen börjar i morgon. Vi blev noga tillsagda att inte berätta för någon var konferensen är, men tydligen har media redan börjat flockas på platsen. 

Chicago är hett som San Francisco aldrig blir, omkring 35 grader med en luftfuktighet som får mig att svettas igenom alla mina kläder tills bröstvårtorna riktigt lyser igenom, så bli inte förvånad om jag blir hemskickad för sedlighetsbrott (det är strikt förbjudet att visa kvinnliga bröst i större delen av USA). Jag ser det förstås som en god anledning att köpa nya passande plagg till interaktionen med media. Vi ska helst inte prata med dem alls, men om vi gör det rekommenderas vi att enbart säga "Yes, I'm a sexworker". Vad klär då bättre än ett leopardmönstrat linne med grön spets för 5 dollar från förortsbutiken? (Okej, jag lovar att vara fri från dylika fördomar om en vecka). 

Min vän Patricia vill mest vara i lägenheten hos hennes play partner och jag får en mer än lovligt dos som åskådare till deras dominans/submission-lekar som oavbrutet påbörjas, avslutas, påbörjas och avslutas och påbörjas igen. Jag håller mig på avstånd från själva leken och har en massa tid för mig själv och min älskade dator, och bara nån enstaka gång har jag fallit för frestelsen att bidra med lite extra förnedring genom att fotografera Patricia i diverse intensiva situationer. Som vanligt brottas jag med gränser kring publicering och icke-publicering, och som vanligt landar jag i det senare alternativet. Sexolog-wannaben segrar, porren får stå tillbaka. Så var det inte mer med det. På konferensen kommer jag av anonymitetsskäl inte kunna fota över huvud taget. 

Eld i fittan

I dag inföll dagen då mina idoga folkbildande insatser kring fittmassage genom visningar av Fire in the Valley äntligen gav lite återbäring. Jag blev erbjuden Vulva Massage av Nellie Wilson som utbildar sig i Sexological Bodywork.

Fittmassage går ut på att man masserar fittan och området kring fittan, precis som om det vore vilken annan del av kroppen som helst, vilket det ju på sätt och vis är. Får man bli kåt? frågar en del när jag berättar om massagen. Andra undrar "är det okej att inte få orgasm?" Frågorna visar verkligen hur mycket förväntningar och krav vi har kring beröring av våra kön. De flesta blir väl inte alls lika nervösa inför sina egna reaktioner under en ryggmassage? 

Det är precis det som är poängen med fittmassage (och kukmassage): att komma så långt bort som möjligt från alla förväntningar och spänningar som förknippas med könet, men ändå få tillgång till njutning. JA, blir man kåt så blir man kåt och JA, man får absolut bli stimulerad till orgasm om man hinner under angiven tid och om det är vad man önskar. Men NEJ, det är absolut inget tvång att bli kåt, det går mycket väl att uppleva beröring som något skönt även utan den specifikt kåta känslan.

Jag är förstås inget undantag från den nervösa skaran. Jag anlände blöt av kallsvett till Nellies lägenhet i Oakland. Hela vägen dit hade jag försökt förbereda mig mentalt på att kunna ta emot massagen utan att varken känna mig tvingad till vissa reaktioner eller känna mig dum om jag spontant skulle få för mig att reagera på ett visst sätt. Naken mitt emot Nellie kände jag mest av mina spända axlar, mina värkande höfter och mina stela lår. Hur fan ska jag kunna fokusera på min fitta? undrade jag. Nellie lugnade mig med att berätta att hon inte bara utbildar sig inom sexuell massage, utan att hon också är diplomerad massageterapeut och att poängen för henne är att kombinera kunskaperna för att involvera hela kroppen i massagen. 

Jag la mig på rygg på britsen och blundade. Sessionen började med axelmassage. Sedan strykande rörelser kring större delen av kroppen. Inte hårt, inte så där squickande fjäderlätt, utan bara lagom betryggande och avslappnande. Hon lyfte mina höfter, en sida i taget, och vaggade hela höftpartiet fram och tillbaka. Mina så ofta låsta höfter släppte sitt grepp och jag sjönk ner i britsen. Jag skrattade. När hennes händer väl strök över vulvan tänkte jag knappt på att det var en "annan sorts" del av min kropp. Hon lät ett av mina knän i taget vila mot sitt höftben medan hon ömsom vaggade min höft, ömsom strök rakt över blygdläpparna och ut mot låren. Hennes andra hand höll ett betryggande grepp om min nacke, över min byst eller på min mage. Det var den absolut bästa delen av massagen, eftersom jag så otroligt sällan lyckas slappna av i mina höftmuskler, inte ens klassisk massage brukar lyckas med det. Massagen fortsatte med flera av de strykningar jag sett i Fire in the Valley, med de tokroliga namnen Tour de France, Knocking on Heaven's Door och Three digit stroke.

Om bdsm understryker hur mycket av sexualiteten som sitter i hjärnan, så är fittmassage motsatsen, på ett bra sätt. Orgasmhetsigt vaniljsex kan innebära forcerade strykningar, penetrationer, slickningar - you name it. Vi vill så gärna göra det skönt för den andra, och beviset för att det är skönt är orgasm, och NU DÅ, ska inte lite hårdare klitt-vispande få dig att komma? Eller oj, vad kåt du verkar, du gillar säkert samma saker som jag, bäst jag tar i utav bara helvete! Jag fungerar iallafall så alldeles för ofta. Det jag gillar med fittmassagen är att den är helt befriad från sexuell prestation. Det finns inget skäl att forcera något. Den stickande känslan av något som är lite för hårt, men ändå så skönt, finns inte med. Det är väldigt ovant. Och nyttigt att lära sig genom upplevelsen, eftersom det uppenbarligen inte har funkat för mig att försöka tänka mig fram till att bli mindre prestationsinriktad. I dag hjälpte Nellie till att hitta exakt hur nära man kan vara min klitta innan jag börjar tycka att det är obehagligt. Och guess what - precis där var det ju riktigt jävla skönt! Så nu slipper jag be folk att inte peta på mig alls, istället kan jag berätta precis var gränsen går.

Fick jag orgasm? Nej, jag koncentrerade mig på att inte orgasmhetsa, och bad inte om exakt det som hade fått mig dit. Det var ju genom att inte göra det som jag upptäckte de nya sakerna. En av de mest avslappnade, o-kinkiga och skönaste sexuella grejerna jag gjort. Det enda minuset var kokosoljan. Säkert sjuukt nyttigt för fittan, men gud vad jag ogillar att lukta mat. Nu ser jag fram emot att lära mig mer. Jag kommer börja ragga träningsobjekt när jag kommer hem, intresseanmälningar mottages tacksamt. 

Squicked by fjädrar och våldtäkt

Jag var på kortfilmsvisning som arrangerades av Cinekink, NY, "A really alternative film festival". För ungefär två år sen var jag på Berlins porrfilmsfestival och smög ut från en visning eftersom filmen innehöll element som kittling med fjädrar och matning med chokladdoppade jordgubbar. Inte för att jag kunde ordet då - men jävlar vad jag blev squicked. Jag kan inte titta på sånt, det kittlar och irriterar i hela kroppen, jag står bara inte uuuut. 

Ikväll blundade jag mig igenom hela första filmen av samma anledning, men stannade förväntansfullt kvar för de andra filmerna. Med undantag för nästan hårdporriga Madison Youngs Writers and Rockstars och den roliga Pac Mouse, var större delen av filmerna orgier i genren Walt Disney goes familjeporr. Softat ljus, fjädrar, slow motion och vedervärdig hissmusik. Squicket var gång på gång nära, men jag härdade ut.

Wash Me Clean utmärkte sig först genom ett bildspråk och miljö helt och hållet i linje med vilken lagom påkostad Hallmarkproduktion som helst. Jag vred mig i stolen i väntan på genans. Men en bit in i filmen vände handlingen. Frun hittar sin makes porrsamling, blir lite upprörd, börjar läsa, ändrar inställning, tar ut sin man på spännande äventyr med andra män, bjuder in grannparet till swingersdejt och... ursäkta bloopern, men filmen slutar helt abrupt med att mannen blir svartsjuk, kallar sin fru för hora och våltar henne på hallgolvet. Helt jävla sinnessjukt. Jag googlade efter nån kommentar från regissören men kanske måste mejla för att få svar, för jag kan inte tänka mig en svårare uppgift än att på egen hand klura ut det sexpositiva budskapet i handlingen. 

Chockad av kvällens udda blandning av fjädrar och våldtäkt åkte jag hem istället för att stanna kvar på bdsm-filmerna. Jag måste verkligen läsa på om definitionen av ordet kink. 

Att göra och tänka på vecka 28

• Jag lyxade med mig en videokamera hit, det skulle vara typiskt om jag inte fick något filmat bara för att min grundidé gick åt fanders. Den här veckan ska jag filma en av de aktiviteter jag gillar bäst: att lyssna på folk som shows themselves off och berättar historier om det. Show and tell, helt enkelt. Vad de ska visa förblir dock en hemlighet.


• På lördag ska jag äntligen få utdelningen jag förtjänar efter alla gånger jag ordnat visning av Fire in The Valley i Bögdalen. Ett blivande proffs, numera student på Sexological Bodywork, ska ge mig mitt livs första vulva massage, eller som jag föredrar att översätta det, fittmassage!


• Just som jag börjat hetsa upp mig över min hyresvärd Mike the Bikes kommentar om att mina studieböcker från Sverige kommer ta två månader på sig att komma fram, så landade de på trappan utanför. Jag har redan som princip att inte lyssna på någonting han säger, men nu ska jag även sluta att göra undantag från den principen. I veckan läser jag Medier och kommunikation - en introduktion, Kotlers marknadsföringsguide från A-Ö och Bild och retorik i media. Freakonomics fanns ju att låna här, så den har jag redan läst ut - jag ääär så duktig.


• Måndag 14 juli bär det av till Chicago och The Desiree Alliance's Sex Worker's Right Conference. Förutom allt oväntat spännande som kommer hända så ska jag ta reda på hur sexarbetare förhåller sig till frågan "frivllighet" och inte "frivillighet". Många tycker ju att frivilliga sexarbetare ska ta mer ansvar för ofrivillga sexarbetares sitation än vad till exempel frivilliga icke-sexarbetare ska. Jag hungrar efter fler infallsvinklar på frågan och hoppas att jag finner svar. En parallell fråga som jag faktiskt inte kan låta bli att fundera över är huruvida frivilliga utövare av tvång och våld (typ BDSM) har större ansvar än andra över de som ofrivilligt utsätts för tvång och våld. Infallsvinklar mottages gärna!


• Jag kommer bo med Patricia hos hennes playpartner som hon pratat om sen jag lärde känna henne. Jag är förväntansfull och nervös. Vi har några dagar vikta till turism, och förhoppningsvis hinner vi med (minst) ett besök till Leather Archives & Museum.


• Finns det förresten något svenskare än att tala om vilken vecka vi befinner oss i?

"Remember, you can't get divorced"

Tomas, en bekant från Stockholm, gifte sig med Daniel, så nära havet man kan komma utan att lämna San Francisco. Jag gick dit med min vän Patricia och blev glatt bemött av fint ofoggigt väder, trevliga människor och vacker ceremoni ledd av en av systrarna från The Sisters of Perpetual Indugence, en grupp queera nunnor som håller till i San Francisco. 

Mottagningen ägde rum på bög-/läderbaren The Eagle. Jag drack för många whiskey (om det ens går att göra det) och fick lära mig att det är dålig sed att be om bara en eller två isbitar  i glaset eftersom det klassas som ett försök att snika till sig mer sprit än man skulle få annars. Dealen är antingen ett glas utan is eller ett glas fullt med is. What? Jag fattar inte riktigt grejen, men det kan vara för att jag fortfarande är full.

I Kalifornien kan förresten vem som helst bli vigselförättare och begravningsförrättare. Man fyller bara i ett formulär på en webbplats. Med sitt certifikat kan man till exempel få företräde på överfulla flygplan för att hinna till det planerade bröllopet. 

Som ni kanske vet har samkönade äktenskap just blivit lagliga i Kalifornien, men för att riktigt hålla stämningen på topp finns ännu ingen lag för samkönad skilsmässa.

Consious sadism

I dag känner jag för att vara personlig och hoppas att jag lyckas med att inte vara "privat", för det ska man ju inte vara har jag hört. Se det här som en varning och läs inte om du tycker det verkar läskigt att kanske få en aning om vad jag går igång på. 

Jag var på workshop med Cleo Dubois med titeln Consious sadism - going for the fire in your scenes. Innan jag berättar mer vill jag bara påpeka att jag märkt att den typen av BDSM som jag har kommit att gilla sällan är representerat bland den BDSM som syns på film eller på bilder. Det som syns innehåller till exempel en hel drös med ritualer och estetik som inte intresserar mig det minsta. För mig är läder ett material som vilket som helst annat: man kan göra väldigt fina eller väldigt fula saker av det. Fetishen är inte min grej. Inte piskor heller. 

Under filmfestivalen såg jag dokumentärfilmen BDSM: It's Not What You Think, av och med lokala dommes och subs. Den var informativ och på sina sätt bra, men det är uppenbart att allt är inlindat i bomull så att det inte ska verka det minsta läskigt. Allt jag sett live eller varit med om själv är ungefär tusen gånger värre - eller åtminstone på helt andra sätt - och jag säger då det: det är ju det som är grejen. 

På workshoppen förstod jag att Cleo Dubois är helt inne på kopplingen mellan BDSM och spiritutalitet. Jag har som vanligt svårt för ordet spiritualitet men vid ett tillfälle använde hon ordet kärlek för att beskriva vad som händer i en önskvärd BDSM-scen. En väldigt bra beskrivning, tycker jag. 

I en bra BDSM-scen finns samma känsla som jag upplever när jag är kär, och det bästa är att känslan kan vara stark även om den är högst tillfällig. Jag känner ingenting speciellt för en person jag "lekt" med bara för att det var ett bra lekande. Jag kan till och med tycka att personen är helt ointressant att umgås med på andra vis, eller så kan vi vara vänner. (Hittills har jag ju inte blivit kär under den här resans gång).

 

Kärleksrus brukar för mig innebära att jag balanserar mellan att å ena sidan vilja explodera i enorma känsloyttringar, för hårda kramar, alldeles för många komplimanger. Å andra sidan vill jag inte ge uttryck för något alls, vill inte visa, vill inte riskera, vill inte vara naken och iakttagen. Jag vill inte riskera att ligga där och stirra in i någons ögon och upptäcka att de inte alls ropar efter samma saker som mina. Ändå vet jag att jag måste titta för att få reda på om de gör det. Hjälp! Kärleksruset skönt, smärtsamt och så otroligt läskigt. Samtidigt, vore det inte för läskigheten skulle det knappast vara så skönt som det är. Vore det bara smärtsamt skulle det inte vara ett rus. Känslorna finns där på samma gång och är helt och hållet beroende av varandra.

När jag är undergiven i en bra BDSM-scen är resultatet att någon kontrollerar mig och tvingar mig till känsloyttringar. Eller, rättare sagt, jag blir tvingad till känslor som i sin tur ger vissa yttringar. Känsloyttringarna handlar alltid om vad jag i allra högsta grad faktiskt känner, jag vägrar att agera för agerandets skull (om inte just det råkar vara del av kontrollen). Om en scen är bra känner jag ömsom ilska, smärta, panik, stark rädsla eller i bästa fall så mycket på samma gång att känslorna yttrar sig som gråt. 

För att ett hot ska göra mig rädd måste det finnas skäl till att bli rädd, det måste finnas en chans/risk att hotet uppfylls. För att jag verkligen ska känna mig hotad och rädd måste jag veta om att gränserna kan komma att flyttas. Den som kontrollerar vet om att gränserna finns (förhandling, samtycke, etcetera), ser var de är just nu, pushar för att överskrida, backar vissa gånger, överskrider andra gånger. 

Allt sker medan den som kontrollerar behåller kontakten med mig, tvingar mig att vara medveten om vad som händer, tvingar mig att inte gå rakt in i mig själv och välja att inte vara psykiskt närvarande. Jag måste se någon i ögonen medan det händer, jag måste visa upp allt det som händer inom mig, jag kommer att bli knuffad över till att gråta och att vara riktigt jävla förbannad. 

Precis som kärlek är det smärtsamt, läskigt och skönt och precis som kärlek saknar vi ibland ord för att beskriva exakt varför det känns precis just så precis just nu. Den starka känslan av närvaro är det som man kan kalla spiritualitet, om man känner sig bekväm med det ordet. 

Vidare detaljer om mitt sexliv får ni klara er utan. Alternativt, vidare detaljer slipper ni. Så länge ni inte frågar. Godnatt!