Svenska flicka

I torsdags var jag i Hallongrottan och lyssnade på Siw Enqvist om nyligen utgivna boken Svenska flicka. Jag var väldigt förvånad över att publiken verkade så välvillig. Det här är en bok med det direkta budskapet att försäljning av sexuella tjänster inte är något fel. Det är en ganska ovanlig ståndpunkt i Sverige, och det är otroligt ovanligt att någon som själv har arbetat berättar om det som en positiv upplevelse. Ännu ovanligare är det väl att någon som fortfarande arbetar får ta plats med sin berättelse. 

Jag är övertygad om att det finns situationer, livsöden, handlingar som är förjävliga för inblandade personer, liksom det finns situationer som är bra för personer som är inblandade. Sexarbete måste diskuteras utifrån den situation som beskrivs, inte utifrån en generell åsikt om huruvida det är rätt eller fel. I en svensk kontext hamnar frågan däremot alltid på just den skalan. Det vill säga: är du inte emot så är du för. Tycker du att vissa situationer är okej, anses du tycka att helt andra situationer också är okej. 

Eftersom det var så pass uttalat att den litterära gestalten Liw har samma åsikter som författaren Liw Enqvist var lite svårt att behandla ämnet rakt av som litteratur. Samtidigt kände jag att det var svårt att ställa frågor om författarens personliga åsikter. Kanske kände fler som jag, och kanske var det en av orsakerna till att publiken verkade välvillig? Det gjorde tyvärr att samtalet inte blev så intressant som det hade kunnat bli.

Enqvists beskrivning av sexarbete som innefattande porr, stripp och "vanligt" hor var befriande att höra - varför ska vissa former av sex i syfte att hetsa upp någon betraktas som bättre än någon annan form?

Efteråt kom jag på flera saker som jag hade velat fråga mer om. Till exempel om Enqvist har planer på att fortsätta jobba om hon återvänder till Sverige. Går det att vara öppen sexarbetare här? Andra saker hade jag velat få förklarade för mig, till exempel uttalandet att "ett blåmärke får man väl tåla på jobbet". Jo, ett blåmärke kan man få i vilket jobb som helst, men ett blåmärke som åsamkas av en annan person som inte är välvillig är inte alls okej, inte i något yrke. I praktiken sa Enqvist ingenting om vilken typ av blåmärken som är okej, men det är inte en lätt kommentar att tolka välvilligt, särskilt inte i ett sammanhang där frågan om sexarbete behandlas på en svart/vit skala. Om du inte är emot (allt) så är du för (allt).

Jag har inte hunnit klämma in boken mellan kurslitteraturen, men jag återkommer med en recension. 

För övrigt: San Francisco röstade emot Proposition K, däremot passerade Proposition 8 som återigen förbjuder samkönade äktenskap. Suck.