söndag 31 augusti 2008

Svar om att dejta par

Jag fick en lång och avancerad fråga som kommentar till inlägget där jag skryter om att hoe-looking man har börjat kalla mig för Kryddan. Det är fantastiskt roligt att få engagerade kommentarer, särskilt när kommentaren är späckad med frågor att fundera över och svara på. Men det skulle vara ännu roligare om de inte var anonyma. Åtminstone ett klatschigt alias skulle sitta fint!

Innan jag svarar på frågorna vill jag förtydliga att det inte är par-dejtandet i sig som skänkt mig smeknamnet Kryddan. Att träffa par kan vara väldigt olika, men ibland är det lite mindre angenämnt för en själv, precis som alla typer av dejtande kan vara. Om helhetsintrycket efter en par-dejt är att paret framförallt varit intresserade av att idka könsumgänge med varandra, men tyckte att det var lite roligt för protokollet att en tredje part ingick - då kan den tredje parten känna sig just som en krydda - ett attribut, en sexleksak, en lite större version av en dildo. En annan gång ska jag utveckla precis hur underbart det också kan vara att vara någons attribut och sexleksak, men för enkelhetens skull blir det inte just nu (men ni som gissar på att det handlar om samtycke gissar rätt).

Och nu till svaren på frågorna:

Okej. Hur går det till när du hittar ett par att piffa? Snackar vi långa blickar och antydningar eller är det pang på? Vem tar initiaivet? - Fock, det är inget på tv, kom över och piffa vårt sexliv. Och du, ta med rumpan och hushållspapper?
Internet är en användbar plats. Å ena sidan är det utmärkt eftersom det går att kommunicera hur övertydligt som helst om förväntnignar och annat. Å andra sidan är det som gjort för feta antiklimax, eftersom det ofta visar sig att skriftligt kommunicerande med människor man aldrig har träffat handlar mer om att visa att man kan skriva än att förstå vad den andra säger. Det har också hänt att kära vänner blivit kära och sedan gjort gemensam sak om att smootcha mig. Långa blickar har i det fallet varit en vanlig metod. Andra frågar rakt ut. Jag är en feg diplomat när det kommer till par och skulle sällan få för mig att ta intiativet med ett par som jag känner. Signaler kan läsas fel, och en missbedömd antydan från mitt håll skulle kunna skapa i bästa fall ett litet svartsjukedrame, i värsta fall ett krossat förhållande eller till och med förstörd vänskap. Det verkliga livet är alltså passiv väntan, internet är pang på.

Eller är det liksom en förälskelse. Med presenter och telefonsamtal och fniss och hemliga samförstånd.
Åh, jag blir alldeles varm i kroppen när jag läser den här delen av frågan. För ja, så här kan det ju också vara. Förälskelse, rusighet och gemensam gullighet. Om det går så långt så upphör ju paret att vara ett par, vi blir alla en del av något, vi blir så långt ifrån kryddighet man kan komma. 

Kan du prata med paret om vilken fantastisk person du träffat på annat håll och hur kär du är i denna/e utan att det påverkar piffningsstämmningen?

Det är sällan jag dejtar personer som jag inte kan prata om såna saker med. Men beroende på person, dagsform, humör etcetera kan sånt prat ibland påverka piffningsstämningen. Jämför till exempel med när du träffar din bästa vän, du ser framför dig hur ni ska prata om allt viktigt som hänt den senaste tiden, kanske klämma in lite nostalgiska minnen från er gymnasietid, och verkligen ägna er åt varandra. Men när ni ses pratar vännen enbart om sin nya kärlek, denna underbara, fantastiska, ljuva människa som försett din vän med allt den tidigare saknat och lite mer därtill. Suck, suck. Vissa dagar är det helt okej, förhoppningsvis är du också glad för din väns skull, andra dagar känner du dig en smula överkörd. Men du vill förmodligen ändå inte vara vän med någon som du inte får vara lika jobbig med tillbaka när du själv har fallit handlöst ned i förälskelse.

Vad händer om paret säger: "Tack för den här tiden, men det är inget för oss", känner du dig utnyttjad då eller spelar det ingen roll för det finns andra par?
Att bli dumpad i en djup relation med två andra människor är lika svårt som att bli dumpad i vilken relation som helst. Eller värre, iallafall om de andra två tänker fortsätta att dela sin gullighet utan dig. Att någon gör slut betyder däremot väldigt sällan att jag börjar se vår relation som en tid av utnyttjande, annat än kanske ömsesidigt. Vissa relationer är lätta att avsluta, andra gör ont och lämnar jobbiga spår. Att det finns fler människor i världen är ju en jävla tur, men alltid en klen tröst när hjärtat svider. Har jag å andra sidan känt mig som en krydda är det troligare att avslutet lyder: "Tack för den här gången, men ni är inget för mig".

torsdag 28 augusti 2008

Bloggen alla pratar om

Åter till Jessica Zandéns och Cecilia Gyllenhammars blogginlägg som jag inte läst ordentligt förrän nu. Det är så outvecklat att det nästan känns löjligt att kommentera det, men kändisar är kändisar och tänker de prata offentligt strunt om sex och könsroller så är det väl bara att haka på.

Jag har droppat lite här och där att samtycke är en viktig ingrediens för att tvång, slag och förnedring (läs bdsm) ska ha i en relation att göra. Om man är uttalat överens kan man experimentera med "givna" roller och förväntningar, gå utanför dem, eller kanske förstärka dem. Jag har seriöst funderat på förhållandet mellan frivilligt bdsm-utövande och ofrivilligt tvång och våld. Jag har undrat om det kan vara förnedrande för människor som utsätts för tvång och våld, att andra "leker" liknande situationer. Men jag kan inte komma fram till att det skulle vara så. Att leka och fantisera (eller se på film och läsa böcker) funkar ju skitbra för att komma i närheten av sånt som man inte vill uppleva under andra förutsättningar. Det finns helt enkelt inte en direkt relation till andras smärta.

Jag antar att även Zandén och Gyllenhammar tycker om att bli förnedrade, kontrollerade och slagna, och jag tycker verkligen att det är okej att de gör det. Felet är att de tror att deras viljor är direkt kopplade till att de är kvinnor - och utifrån det antar att alla kvinnor önskar samma behandling. Men det går inte att anta att någon vill någonting alls. Varken när det gäller sexuella relationer, kärleksrelationer eller någon annan typ av relationer. Eftersom ingenting går att anta blir man tvungen att fråga, ta reda på och tala om vad man vill själv. Man kan aldrig kräva av andra att de ska erkänna något bara för att man själv erkänner det. Ja, usch, det är besvärligt och präktigt och kanske inte lika passionerat som ett försoningsknull, men det är det enda sättet om man vill slippa slå någon över munnen som inte alls vill bli slagen över munnen.

För att skrämma upp bloggförfattarna lite extra vill jag passa på att berätta att samma män som nybörjaraktigt skakar sina små spädbarn på offentliga platser, ägnar kvällarna på internetcommunitys med att ragga yngre dominanta kvinnor. Nej, jag vet förstås inte om de verkligen är samma, men lika onaturliga är de.

Det eviga identitetsbytet (och det interna bloggandet)

Min kära vän hoe-looking man har försett mig med smeknamnet Kryddan. "Från tantratant till krydda på bara ett par veckor. Jag är imponerad."

Jag försöker förgäves hitta ett smeknamn som ska beteckna något jag hellre vill vara än en krydda. Kryddor ska ju ge smak åt något som saknar smak.  Jag föredrar att blanda ihop mig med sånt som redan är ganska saftigt. Jag får helt enkelt bli ett öppnat mjölkpaket i en kyl, bara stå där och suga åt mig av skalade lökar, vitlöksdressingar och ruttnande vitkål. Eller, jag kanske inte behöver stå i just min kyl. Men iallafall. Hej framtiden, här kommer jag.

onsdag 27 augusti 2008

Mitt nya liv och slag över munnen

Det nya livet har börjat. Jag är student, jag har skrivit ett PM och hållt ett anförande, men sen tog den riktiga studenten över och började lata sig. Tack biblioteket för att det är så långa köer på böckerna jag behöver! Tack till den lärare som fortfarande inte lagt ut litteraturlista! Det är behagligt att ha något att skylla på.

Efter ett dagsverke fyllt av ingenting förutom behövlig ensamhet ska jag på dejt med ett par. Jag gillar par. Jag gillar iallafall par som vill dejta mig. Det är nog den mesta generaliseringen jag kan göra när det kommer till frågan "typ av person jag gillar". Jag gillar nästan alla konstellationer som handlar om tre. När tre vänner umgås blir det nästan alltid roligare än om man bara är två. När tre personer bor ihop, istället för två eller ännu fler, blir det en fin balans mellan städat hem och mindre möjlighet att skylla all stökighet på "den andra". När fler än tre träffas blir jag ofta förvirrad och vet inte vem jag ska lyssna på eller vem jag ska prata med.

Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar gillar också när det finns fler än två i ett par, men jag förstår inte varför de måste koppla ihop det med just "manlighet" och "kvinnlighet". Om jag inte har någon litteratur i morgon heller ska jag skriva lite mer om blogginlägget alla pratar om.

söndag 17 augusti 2008

Yawn, another nude shooting #2



Här är den bästa bilden från fotograferingen i New York

lördag 16 augusti 2008

Tack

Det var så otroligt roligt att hålla i workshop och jag är taggad inför att fortsätta att utveckla upplägget. Det funkade! Det var en fantastisk grupp deltagare och det verkade hända saker i dem under workshopen. Och jag fick applåder efteråt!

När jag gick skogsvägen tillbaka till tåget till Stockholm slog det mig att det här är den första workshopen som jag har hittat på själv, helt utifrån eget intresse, och att det är den första workshop jag håller i själv, utan partner. Det måste vara därför det kändes så mycket lättare. Jag brukar nog förhålla mig ganska mycket till den jag workshoppar med, känna press att prestera inför den. Nu kunde jag fokusera helt och hållet på deltagarna istället.

Enda missen var att inte ha en utvärdering med mig, det hade så klart varit ovärderligt att veta vad de verkligen tyckte. Skäms på mig, jag som jobbar med folkbildning. 

Workshopen handlar om att kunna känna (sexuella) gränser, att kunna förhålla sig till sina egna gränser utan att bekymra sig om var gränserna borde gå - i relation till sexuella partners, i förhållande till den grupp man tillhör, i den situation man är i precis för stunden. Det handlar om att känna gränserna och agera efter dem, och framförallt, att lära sig säga något annat än JA eller NEJ, att kunna beskriva vad det är man vill ha.

torsdag 14 augusti 2008

Happy Birthcontrol!

Precis så här rolig är reklamen i USA där minst en tredjedel av tv-reklamen (enligt min egen ovetenskapliga uppskattning) har koppling till sjukvårdsprodukter, som rullstolar, fräsiga syrgastuber och vaccin mot livmodershalscancer.

"För att nästa gång du ser mig är jag en tantratant"

Så löd "taglinen" på inbjudningen till min avskedsfest inför resan till San Francisco. Just det. Jag kan meddela att jag alldeles nyss lät Sara-sambo i Högdalen vara testobjekt när jag ledde henne igenom en 15 minuter lång tantrameditiation. Det är nästan så jag skrämmer mig själv, men jag är inte den som inte lever upp till löften. 

I morgon gör jag det på riktigtUrvision i en skog på hemlig ort. Jag säger som jag brukar: hjälp.

måndag 11 augusti 2008

Lite porrfilmsinspelning har en allt tid med

Power Exchange var inte alls lika illa som jag hade fått höra, men jag var å andra sidan väl förberedd på saker som man lätt skulle kunna rygga tillbaka lite för. När jag debuterat, ni vet, fick jag och mina vänner varsin t-shirt som tack för att vi livat upp stället. 

Jag är så himla stressad så här dagen innan flyget lyfter mot Stockholm. För att inte underlätta stressen inledde jag morgonen med att agera regissör, manusförfattare och skådespelare under en porrfilmsinspelning. Utan förberedelser, med en tidsgräns på två timmar. Om någon undrade hur jag kommit fram till att jag vill vara med i en porrfilm skulle jag tidigare ha svarat att jag minsann står för vad jag gör och inte är rädd för att ångra. Det var dock innan jag sett klippen på min guppande rumpa, a lá vilken porrfilmssnubbe som helst. Om någon frågar mig nu vad jag ångrar mest med att ha varit med i en porrfilm är svaret: att jag valde att agera efter ett så undermålig manus och med en så skamligt oslipad regissör. 

Om jag ens tänker lämna ifrån mig det här materialet till Mia Engberg och hon lyckas klippa ihop detta till något annat än en komedi ska jag ge henne allt glidmedel i San Francisco. 

Förresten avslutades inspelningen abrubt när Praticias mamma kom på sitt första spontanbesök någonsin. "It's so nice to meet you, I've heard so much about you!"

Reb filmade, tack tack.

lördag 9 augusti 2008

Public Display of Fear vs Public Display of Nervousness

(Varning: denna bloggpost innehåller någotsånär utelämnande detaljer om kommande sexuella aktiviteter. Läs på egen risk och skyll inte på mig!)

Jag tvivlar på att någon missat att jag ska till Power Exchange ikväll. Någon av er kanske har läst kommentarerna om klubben och undrar varför i hela världen jag vill sätta min fot där. Jag är inte särskilt positivt inställd till sexism (kvinnor* går in gratis medan män** betalar ett ganska högt inträde). Jag är inte heller särskilt förtjust i oskyddade sexuella aktiviteter, vilket tydligen ska förekomma där. Inte heller gillar jag människor som inte låter nej betyda nej och som försöker pusha andras gränser, utan samtycke. MEN: jag är ändå helt övertygad om att det kommer vara en rolig, spännande, irriterande eller åtminstone kanske upprörande upplevelse - något som jag helt enkelt inte vill missa.

Patricia har bett mig att spöa henne ikväll. Denna förfrågan bemötte jag med att pipa fram ett nervöst "okej". Sedan dess har min kontrollfreakiga hjärna haft plågsamt svårt att släppa fokus från detaljplanering. Gaffatejp - check! Hood - check! Vattenflaska - check! Ball gag - check! Mina händer och (snart förtvinade) muskler - check! Men faktumen som får nervositeten att slå i taket kvarstår: jag har aldrig spöat Patricia förut. Jag har aldrig spöat någon på en offentlig plats. Jag har sett Patricia bli spöad av folk med åratals träning. Så allt jag har säga innan jag mentalt svidar om till ett dominant, vidrigt freak är: Oh please lord, help!

*såna som de godtyckligt anser är kvinnor
** såna som de godtyckligt anser är män

måndag 4 augusti 2008

Rebs veckoschema

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

fredag 1 augusti 2008

Medan Stockholm har Pridefestival

12 timmars sömn var allt jag behövde för att bli frisk igen. Sedan dess har jag freakat över allt jag ska hinna med innan jag åker hem. Och sen hunnit lugna ned mig lite. 

Jag har en så himla bra filmidé till Dirty Diaries och jag ville så gärna filma den med Patricia. Jag hoppas att jag hinner få ihop det. Först hade jag inte tillgång till kameramobilen som är projektets huvudidé. När det problemet väl var löst hade den ursprungliga filmaren lämnat stan. Nu letar jag efter en ny. Jag börjar dessutom känna mig tveksam till platsen jag valt för inspelningen - mitt eget badrum. Givetvis utan att informera mina flatmates (vad är då smartare än att skriva om det på internet?). Hur som helst, det börjar luta åt att jag spelar in filmen i Sverige istället. Nån som vill filma? Vara min motspelare? Säg bara till!

I går var jag på återträff med gruppen från Sex and Spirit for Queer Women. Vi tittade på Anal massage for Lovers, ett avsnitt med ett par som är galet kära i varandra och har så roligt framför kameran att vilken röv-hatare som helst skulle överväga att testa åtminstone lite "paddling" efter att ha tittat. Efteråt hade vi "rose bud show and tell". Den här gruppen är verkligen ett fantastiskt sidospår bland mina lite mer hard core äventyr (som jag uppenbarligen inte berättar mycket om i just den här bloggen). En grupp kvinnor mellan 22 till 60 år träffas, mediterar och visar sina rövar. Kan det bli mer skrattretande, jag menar, på ett bra sätt? Det här var min sista träff, men gruppens önskemål om utveckling verkar röra sig mot erotisk massage och tantra-orgier. Snusktanter unite!

Jag bidrar till min framtid i Sverige genom att planera inför min workshop på Anarkofestivalen den 15 augusti. I planeringen hittills finns sexercise a la Annie Sprinkle, övningar kring gränssättning och olika kommunikationsövningar. Ingen nakenhet dock, det hinner vi inte med under de tre timmar jag har till mitt förfogande.

På tisdag kommer min vän Reb hit för att sakteliga överbrygga gränsen mellan USA och Sverige, innan vi flyger hem tillsammans. Det enda som finns på vårt schema hittills är Lady Thorn's Flea Market - en läderloppis på The Citadel. Dit ska jag för övrigt i kväll på ännu ett play party.