tisdag 18 november 2008

Monogam med stort M

"Är det nån du tror kan bli hn med stort H?" frågade en kursare mig om en person jag just förtjust berättat om. Hoppsan, tänkte jag, och så insåg jag att det inte är någon vacker tanke för mig att en ny person kommer in i mitt liv och sopar mattan med de relationer jag putsat och filat på i flera år. 

Så jag kom ut som icke-monogam. 

För mig har icke-monogami nästan inget att göra med hur mycket jag har sex eller dejtar. För mig handlar det om den inställning jag har till människor som jag står nära, de personer jag byggt en relation tillsammans med, oavsett om den är sexuell eller inte. För mig kan förälskelse, åtrå och starkt gillande uppstå över en natt, eller på en sekund. Men en relation tar mycket längre tid att skapa. Det tar inte nätter, det tar år. 

Ett par gånger de senaste åren har jag inlett relationer med människor som är vana vid tvåsamhet, monogami eller "vanligare former av relationer" (eller va fan ska man kalla det egentligen). De har sällan haft något som helst problem med att jag har andra människor i mitt liv, åtminstone inte som utgångsläge. Däremot har jag stött på problem när jag insett att jag över en natt intagit en specifik funktion i personens liv - funktionen som Partner, det potentiella stora H:t. Plötsligt har jag blivit den som ska sopa mattan med resten av livet och från dag ett vara första prioritet, lyssna på allt det roliga och allt det jobbiga, visas upp för alla vänner i egenskap av den nya - och dela med sig av samma saker tillbaka.

Att människor har olika funktioner i ens liv är givet. Men jag tycker det är en ganska sorglig tanke att vissa funktioner ses som direkt utbytbara. Ändå är det helt legitimt sätt att tänka när det kommer till flick- och pojkvänner. "Jag har skaffat en ny pojkvän" är en helt vanlig kommentar. En gammal försvinner, en ny kommer in, funktionen är densamma. "Jag och min vän blev osams, kunde inte komma överens, grät floder och slutade umgås - men nu har jag skaffat en ny" - det hör jag inte lika ofta. För mig är det så, att ibland tar relationer slut, och ibland inleds nya. Ibland är relationerna sexuella, ibland innehåller de en mer speciell förälskelsekänsla, ibland kombineras det ena med det andra. Oavsett hur relationen ser ut kan den förändras, ta slut, omförhandlas - men ingen relation byts ut för alla relationer byggs olika och blir olika. 

Till skillnad från en del "relationsanarkister" tycker jag att det ofta är viktigt att definiera vilken typ av relation man har. Det är viktigt för att få reda på om de förväntningar man har stämmer, eller om man kan leva upp till den andras förväntningar. Om jag känner att jag vill att en relation ska vara långsiktig och bygga på nåt slags gemensamt strävande, då blir det viktigt för mig att den andra delar den bilden och att vi har uttalat det för varandra. Allt det här kan vara viktigt för relationen som sådan. Det är däremot aldrig viktigt i relation till någon annan. Även om jag ibland önskar att jag kunde redogöra för exakt hur mina relationer ser ut, så kan jag inte det. Orden finns inte i vårt språk. Min sambo och jag bor ihop, och därför är vi sambo. Samtidigt lever vi inte upp till vissa saker som en samborelation bör leva upp till, vi har till exempel olika sovrum och har inte sex. Så fort jag lägger till den detaljen så förutsätts istället en massa andra saker, till exempel att vår relation inte alls är så nära som den i själva verket är. Vissa kan till och med bli förvånade om jag är ledsen på grund av en konflikt vi har haft, så länge det rör något mer intimt än disken.

Så, för mig betyder inte icke-monogami att jag bytt ut att ha en pojkvän/flickvän i traditionell mening, mot flera flick-/pojkvänner i traditionell mening. Det skulle jag aldrig ha tid till. Icke-monogamin betyder framförallt att jag vill låta relationer utvecklas under tid, gemensamt och genom prat om just den relationen. Jag gör skillnad på att vara kär eller inte kär, på att ha sex eller inte ha sex. Jag tycker att det gör relationerna olika. Men just de värdena avgör inte hur stor roll relationen får för mig i mitt liv.

onsdag 5 november 2008

Svenska flicka

I torsdags var jag i Hallongrottan och lyssnade på Siw Enqvist om nyligen utgivna boken Svenska flicka. Jag var väldigt förvånad över att publiken verkade så välvillig. Det här är en bok med det direkta budskapet att försäljning av sexuella tjänster inte är något fel. Det är en ganska ovanlig ståndpunkt i Sverige, och det är otroligt ovanligt att någon som själv har arbetat berättar om det som en positiv upplevelse. Ännu ovanligare är det väl att någon som fortfarande arbetar får ta plats med sin berättelse. 

Jag är övertygad om att det finns situationer, livsöden, handlingar som är förjävliga för inblandade personer, liksom det finns situationer som är bra för personer som är inblandade. Sexarbete måste diskuteras utifrån den situation som beskrivs, inte utifrån en generell åsikt om huruvida det är rätt eller fel. I en svensk kontext hamnar frågan däremot alltid på just den skalan. Det vill säga: är du inte emot så är du för. Tycker du att vissa situationer är okej, anses du tycka att helt andra situationer också är okej. 

Eftersom det var så pass uttalat att den litterära gestalten Liw har samma åsikter som författaren Liw Enqvist var lite svårt att behandla ämnet rakt av som litteratur. Samtidigt kände jag att det var svårt att ställa frågor om författarens personliga åsikter. Kanske kände fler som jag, och kanske var det en av orsakerna till att publiken verkade välvillig? Det gjorde tyvärr att samtalet inte blev så intressant som det hade kunnat bli.

Enqvists beskrivning av sexarbete som innefattande porr, stripp och "vanligt" hor var befriande att höra - varför ska vissa former av sex i syfte att hetsa upp någon betraktas som bättre än någon annan form?

Efteråt kom jag på flera saker som jag hade velat fråga mer om. Till exempel om Enqvist har planer på att fortsätta jobba om hon återvänder till Sverige. Går det att vara öppen sexarbetare här? Andra saker hade jag velat få förklarade för mig, till exempel uttalandet att "ett blåmärke får man väl tåla på jobbet". Jo, ett blåmärke kan man få i vilket jobb som helst, men ett blåmärke som åsamkas av en annan person som inte är välvillig är inte alls okej, inte i något yrke. I praktiken sa Enqvist ingenting om vilken typ av blåmärken som är okej, men det är inte en lätt kommentar att tolka välvilligt, särskilt inte i ett sammanhang där frågan om sexarbete behandlas på en svart/vit skala. Om du inte är emot (allt) så är du för (allt).

Jag har inte hunnit klämma in boken mellan kurslitteraturen, men jag återkommer med en recension. 

För övrigt: San Francisco röstade emot Proposition K, däremot passerade Proposition 8 som återigen förbjuder samkönade äktenskap. Suck.

söndag 2 november 2008

femmighet+makt=hor

På SVDs ledarsida undrar Per Gudmunsson om Josefin Brink, vänsterpartiet, har släpp strippstången eller inte. Hon kom ju ut som före detta strippa i somras, och beskrev yrket som en del av en jobbig period i hennes liv. Men nu är hon också med i boken Femmes of Power, där hon säger att hon inte får säga vad som helst, eftersom hon representerar vänsterpartiet.

Det är förstås inte särskilt smidigt av en politiker att i något sammanhang uttrycka att den inte kan säga vad som helst på grund av sitt politikerskap, så det finns skäl kritisera uttalandet. Men att som Gudmunsson gör, utgå från att påståendet har någonting att göra med Brinks stripp-period, det är långsökt. Kanske är det för att hon pratar om nagellack, smink och att känna sig sexig och mäktig? Sen när är det samma sak som att sälja sexuella tjänster?

Jag hoppas att detta inte utvecklas till en (dålig) anledning att hindra ännu en kvinna att ta plats som partiledare. 

För övrigt var jag på klubb Lash / SLM igår, konstigt nog den första samarrangerade klubben någonsin. Mix är så mycket bättre, då behöver ingen verifiera sin könsidentitet. Jag uppskattade könsblindheten i mörkrummet. Har jag förresten sagt att jag älskar par? Fler såna kvällar! 

torsdag 30 oktober 2008

Sadie Lune, Artist and Sex Worker at the Museum of Modern Art

because you can't imagine being me


Samtidigt som USA väljer president röstar San Francisco om en proposition som avkriminaliserar sexarbete. Om propositionen går igenom får sexarbetare rättigheter att organisera sig och att anmäla om de utsätts för brott. Förslagets motståndare menar att det kommer göra det ännu svårare att spåra offer för trafficking. De menar också att gatuprostitution inte kan avkriminaliseras eftersom det drar till sig annan brottslighet.

Jag menar att det självklart är lättare att sätta dit dem som är ansvariga för trafficking, om de som är offer för trafficking inte längre ses som kriminella. Det blir betydligt lättare för både de som utsatts för trafficking, och för vittnen, att anmäla misstänkta fall. Samtidigt kan de resurser som polisen lägger på sexarbetare frivilligt säljer sexuella tjänster, läggas på att reda ut till exempel fall av trafficking.

CNNs i ett inslag om för- och nackdelar med Prop K

onsdag 22 oktober 2008

Namnbyte = mer snusk?

För att slippa freak-ångest har jag bytt namn på bloggen. Nu kan kursare, arbetsgivare och andra stalkare inte längre hitta mig! Nu när ångesten är borta kan jag inte tänka mig annat än att skrivandet tar fart igen. Förhoppningsvis med lite extra snuskig frihet.

Vad sägs till exempel om min första porrfilmsprestation?

fredag 10 oktober 2008

Paus

Varje gång jag gör tankestopp handlar min inre monolog om skolan och gruppdynamiken eller om den tid jag inte har. Tiden räcker inte till att tänka på sexualitet och att blogga. Tiden räcker däremot till att oroa mig över vad som händer när framtida arbetsgivare googlar mig och märker att jag inte ens har vett att vara anonym när jag fläker ut mig.

Nu låter jag bloggen lägga sig och vila. Kanske vilar den för alltid, kanske vaknar den om ett tag, energisk och eftertänksam. Fint att ni har läst. Sov så gott!

torsdag 2 oktober 2008

Jag lär mig

Mitt liv som student innebär att jag har två sociala lägen: att hela tiden prata om saker jag lärt mig eller att hela tiden klaga på min utbildning.

Eftersom jag är en präktig jävel till student pluggar jag aldrig hemma, men när jag väl gör det så är jag inte längre en präktig jävel. Idag har jag läst knappt 20 sidor om vetenskapliga metoder som jag redan känner till. När jag nådde den intressanta biten om propaganda - det finns så många skäl till att jag vill lära mig mer om det - kom jag på att det var på tok för länge sen jag tvättade mina kukar och mitt veganska harness. Sen var det inte mer plugg med det.

Jag hälsade på RFSU-kliniken och fick reda på att jag fortfarande är en person som aldrig har haft en könssjukdom. Jag kan berätta att det varken handlar om avhållsamhet eller om tur, utan om såna där saker som man borde sluta propagera för eftersom "de ändå inte används och därför inte hjälper". Att jag ändå kände mig manad att testa mig den här gången berodde på att en person faktiskt helt sonika lurade mig att ha oskyddat sex. Ja, jag har haft lite tur också. 

Jag bloggade om det utan att förklara vad det egentligen handlade om. Han är coach i personlig utveckling. Han är inte känd här och inte bland folk jag hängde med i USA, men han har haft ett stående inslag i ett tv-program där. Han är Tom Cruise i Magnolia. Det hela var overkligt på många nivåer. Jag önskar honom lycka och framgång, så att han blir roligare att outa när jag känner för det. Man lär sig något vid varje knull, och nu har ni förklaringen till att min vanligaste position med främlingar numera är den så kallade snopp-stirraren.

Du måste ställa dig upp och ge ett bisexuellt perspektiv!

Igår frågade en kursare mig om jag är homo. Jag är bi, sa jag. Sen blev jag uppmanad att börja "ställa mig upp" och ge mitt "bisexuella perspektiv" på lektionerna.

Jag är inte direkt en tyst person, jag har gett mina perspektiv ganska många gånger under lektionstid. Men jag antar att det "bisexuella perspektivet" är någonting väldigt specifikt, som det kan verka som att jag inte vågat stå för. Så är det inte. Eller snarare, så är det antagligen. För det bisexuella perspektiv jag förväntas ha, är med stor sannolikhet inte mitt. 

Min kursare blev frustrerad eftersom jag inte kunde kläcka ur mig rätt saker, vilka de nu var.  "Jag förstår fortfarande inte", sa hn. "Vad är det du inte förstår?", sa jag. "Kan du inte bara berätta!", sa hn. "Om vad då?", sa jag. Och så vidare. 

Jag funderade över om det är rätt att blogga om konversationer jag haft med kursare, och kom fram till att detta, om något, är ett bisexuellt perspektiv. Ett tydligare exempel på avvikarperspektiv kan man väl inte få: du som avviker, berätta nu hur det är, men se till att du berättar det på mitt sätt.

Sen funderade jag tillsammans med sambon på att ställa mig upp under en kommande lektion: "Innan lektionen börjar vill jag berätta att jag fått påtryckningar om att komma ut som bisexuell. Så nu gör jag det. Och nu tänkte jag i min tur hjälpa er att få komma ut, en efter en - varsågoda och berätta!"

söndag 28 september 2008

Jag konstaterar

"Det är för och nackdelar med att delta i en teaterföreställning som har sin publik", konstaterade jag tydligen igår under paraden på Regnbågsfestivalen (Sydsvenskan. I tidningsversionen är jag och Lina med på bild också). 

Tagen ur sitt sammanhang är det en helt fantastiskt rolig mening. I sitt sammanhang, en jämförelse mellan Prideparaden och Regnbågsparaden, är det också en fantastiskt rolig mening. Men tja, jag förstår ju vad jag menar iallafall. Översättning: när man går i en parad finns det både för- och nackdelar med att känna det som att man är med i en teaterföreställning. Jag är inte så förtjust i att paradera, just på grund av att jag inte kan komma fram till om det är mest för- eller mest nackdelar med hur jag känner när människor applåderar mig utan att jag gjort något speciellt. Men traskandet genom Malmö tillsammans med sambo Lina var pur lycka och glädje, liksom hänget efteråt i Folkets park. 

Under resten av helgen brände jag av två workshop, tog emot en lap dance på fantastiskt roliga Kyss min plysch och festade nyktert utan öronproppar till tidiga morgonen. Det ska jag kanske inte göra om så snart igen, det gäller ju att anpassa sig till sällskapet. Och en sak är säkert: fylleragg kräver sin fylla.

torsdag 25 september 2008

Kom på workshop ikväll!

På Regnbågsfestivalen ikväll  håller jag workshop om sexualitet och gränser. 19.00-21.30 på ABF i Malmö. Högst 10 personer, men kommer det någon enstaka extra kommer jag inte neka er plats.

Det kommer bli så kul! Vi ses!

onsdag 24 september 2008

"I några kulturer kysser män varandra"

Idag gick jag till min ämneslärare i Konsumentbeteende för att prata om att boken Konsumentbeteende är ovetenskaplig och fördomsfull i avsnittet om sexualitet. Jag fick då äran att planera ett alternativt anförande att hålla under lektionen då kapitlet kommer tas upp, om ett par veckor.

Det tog en hemresa för att komma på att det är omöjligt för mig att sätta ihop ett eget anförande så fort jag vill påpeka att andras arbete är ovetenskapligt. Jag kan knappast lägga min studietid på att göra gratisresearch för författare som har fått betalt för att (inte) göra det. Däremot kan jag göra det för min egen skull.

(Om du vill läsa hela texten utan mina kommentarer så finns den här: Konsumentbeteende - Sexualitet).

Sexualitet

Sexuell identitet (könsidentitet) utgör en förlängning av genusbegreppet.

Sexuell identitet och könsidentitet är inte samma sak. Sexuell identitet handlar om vilken typ av personer man tänder på/blir kär i, alltså vilket kön den andra personen har. Könsidentitet handlar om vilket kön man själv anser sig ha. Vilket kön man anser sig ha har ingenting att göra med vilket kön man tänder på eller blir kär i. En del anser att de har det kön som fastslogs vid födseln, andra anser att de har ett annat kön än det som fastslogs vid födseln. En del anser att de inte tillhör något särskilt kön alls.

De allra flesta människor är män eller kvinnor och därmed maskulina eller feminina

Det finns ingen direkt koppling mellan att vara kvinna och att vara feminin, eller mellan att vara man och att vara maskulin.

(HBT-kategorierna, det vill säga homo-, bi- och transsexuella, ska inte glömmas bort).

Näe... Men de får hellre glömmas bort än att beskrivas som något annat än vad de är. HBT står för övrigt för homo-, bisexuella och transpersoner. Begreppet transpersoner innefattar i sin tur olika typer av transidentiteter. Till och med Aftonbladet har lärt sig det nu.

Begreppen manlighet och kvinnlighet (maskulinitet och femininitet) ligger längs ett kontinuum som i huvudsak grundar sig på följande:
  • Den socialisation som är för handen i en viss kultur - ett exempel är att män i några kulturer kysser varandra men inte i andra (Solomon, 2004).
  • Vår egen själv bild (se nästa kapitel)
  • Hur vi använder vår kropp för att spegla detta och även hur vi klär oss samt hur vi lyfter fram och till och med förändrar kroppen för att få fram den bild som vi vill visa upp för andra.

I punktlistan skriver författarna att det finns några kulturer där män kysser varandra. Jag undrar, finns det någon kultur där män inte kysser andra män? I den här texten har författarna gjort man till synonymt för heterosexuell man. News flash: homosexuella män är också män.

Det finns ett kontinuum mellan manligt och kvinnligt, som grundar sig på socialisation, vår självbild och hur vi använder vår kropp för att spegla den vi vill vara inför andra. Jag förstår inte riktigt vad författarna menar, och är inte säker på att de gör det själva heller. Med tanke på nästa stycke, om bisexualitet och androgynitet, misstänker jag att de inte gör det.

Solomon är författare till en rad andra böcker om konsumtionsbeteende, inte till böcker om sexualitet och genus. Jag påpekade detta för den kursansvariga, som förklarade hänvisningen med att det inte finns någon litteratur som tar upp kombinationen köpbeteende och genus/sexualitet. Att Freuds teorier om Jaget, Överjag och Detet inte heller från början är skrivna till ämnet konsumentbeteende verkar däremot inte hindra författarna att dra slutsatser om våra köpbeteenden utifrån teorierna. Varför använder sig inte författarna av de teoribildningar som finns inom sexualitets- och genusforskningen?

Androgynitet och bisexualitet utgör blandningar av de två polerna på detta kontinuum. Marknadsförare kan i lämpliga fall rikta sig till en persons motsatta pol (figur 5.8 [en annons för whiskey med en klassiskt feminin kvinna som röker cigarr, min kommentar]).

Androgynitet hör eventuellt hemma på en skala mellan manligt och kvinnligt, om man nu vill dela upp det så. Bisexualitet har däremot ingenting alls med manlighet eller kvinnlighet att göra. Bisexualitet är inte heller en blandning av olika sexualiteter, utan är helt enkelt bara en annan sexuell läggning än hetero- eller homosexualitet. En bisexuell person kan vara androgyn, manlig eller kvinnlig.

Inom marknadsföringen har man blivit allt mer intresserad av gaymarknaden. Homosexuella män spenderar till exempel dubbelt så mycket på kläder och fyra gånger mer på att hålla kroppen i trim än vad heterosexuella män gör.

Påståendet saknar hänvisning, och det är synd, för jag undrar vilka dessa homo- och heterosexuella män är. Bor de i samma städer? I samma länder? Liknar deras inkomster varandras? Shoppar en homosexuell arbetslös man mer än en högavlönad heterosexuell man?

Dodd m.fl. (2005) har studerat i vilken utsträckning unga homosexuella män är 'beroende' av klädköp och om man inom marknadsföringen utnyttjar detta alltför mycket.
Jag har inte läst Dodd m.fl forskning, men komprimerat till den här meningen låter det som att marknadsföringens potential att påverka homosexuella män – utnyttja deras speciella beroende av klädköp – är så stort att marknaden borde börja vissa extra etisk hänsyn och ta det lite lugnt med denna lättpåverkade målgrupp. Ett sånt påstående är inget annat än grovt generaliserande och objektifierande.

Dessa män är ofta välbärgade, tillhör högre socioekonomiska grupper och har färre personer (till exempel barn) som är beroende av dem i främst ekonomisk bemärkelse (MINTEL, 2004).

I referensförteckningen under MINTEL (2004) står det kort och gott ”Men’s Underwear, March”. Är Men’s Underwear är en tidning eller en rapport? En googling ger för många svar för att jag ska vara säker på att jag hamnat rätt. Men hur som helst betvivlar jag att det är den mest vetenskapliga källan till socioekonomisk information om homosexuella män. Eftersom källan är så svår att kolla upp är den knappast särskilt vetenskaplig i vilket fall som helst.

Segmentet är idag lättare att nå, eftersom homosexualitet är mer accepterat, det finns gaytidningar, gayprogram på teve och information på Internet (MINTEL, 2004) samt evenemang som Pridefestivaler (som till exempel Smirnoff, Levi's och Virgin sponsrar). Till och med så tidigt som 1994 funderade man hos Time Warner på att lansera en tidskrift för homosexuella (Ritchie, 1995, s.158).

Intressant att påståendet ”det finns gaytidningar” behöver en referens, ännu en gång Men’s Underware, March. Att 1994 skulle vara en tidig tidpunkt att starta en gaytidning är en högst subjektiv åsikt, även om den står att finna i boken som hänvisningen är till.

Man har också funnit att homosexuella män är mer responsiva när det gäller nya produkter och kan utgöra en bra målgrupp tidigt i en produkts livscykel när det gäller opinionsbildning; de kan också vara de första som använder en viss produkt eller tjänst (se kapitel 9 för en fortsatt diskussion om detta).

Jo, hänvisning saknas här också! Men det vet vi ju ändå vid det här laget, att homosexuella män är lättpåverkade, beroende och därmed kanske också föregångare. Eller?

Gaymarknadens betydelse ska således inte underskattas. Vi kommer i kapitel 11 att ta upp begreppet geodemografi och hur gaymarknaden kan identifieras och profileras på grundval av folkbokföringsuppgifter. Men dessförinnan ska vi gå över till en av konsumentforkskningens mest använda profilfaktorer, nämligen socialgrupp.

Kapitel elva ger (som tur är) ingen mer information om gaymarknaden. Socialgrupper behandlas inte direkt på det smidigaste sätt jag sett, men å andra sidan handlar större delen av avsnittet om att det inte går att dra några speciella slutsatser utifrån socialgruppstillhörighet.

Jag tar tacksamt emot strategier för fortsatt välbefinnande. Jag vill ju fortfarande vara både trevligast och bäst i klassen!

Min kurslitteratur: Segmentering utifrån sexualitet

Som ilske-terapi har jag skrivit av ett helt vansinnigt avsnitt från den kurslitteratur jag läser just nu, sidorna 131-133 i Konsumentbeteende av Evans (red) 2008, Liber. Det finns en massa brister även i avsnitten om kön (som de kallar Genus), ålder och socialgrupp - men detta avsnitt tar priset. Här är min kritik av avsnittet.
Sexualitet
Sexuell identitet (könsidentitet) utgör en förlängning av genusbegreppet. De allra flesta människor är män eller kvinnor och därmed maskulina eller feminina (HBT-kategorierna, det vill säga homo-, bi- och transsexuella, ska inte glömmas bort). Begreppen manlighet och kvinnlighet (maskulinitet och femininitet) ligger längs ett kontinuum som i huvudsak grundar sig på följande:
  • Den socialisation som är för handen i en viss kultur - ett exempel är att män i några kulturer kysser varandra men inte i andra (Solomon, 2004).
  • Vår egen själv bild (se nästa kapitel)
  • Hur vi använder vår kropp för att spegla detta och även hur vi klär oss samt hur vi lyfter fram och till och med förändrar kroppen för att få fram den bild som vi vill visa upp för andra.
Androgynitet och bisexualitet utgör blandningar av de två polerna på detta kontinuum. Marknadsförare kan i lämpliga fall rikta sig till en persons motsatta pol (figur 5.8 [en annons för whiskey med en klassiskt feminin kvinna som röker cigarr. Min kommentar]).

Inom marknadsföringen har man blivit allt mer intresserad av gaymarknaden. Homosexuella män spenderar till exempel dubbelt så mycket på kläder och fyra gånger mer på att hålla kroppen i trim än vad heterosexuella män gör. Dodd m.fl. (2005) har studerat i vilken utsträckning unga homosexuella män är 'beroende' av klädköp och om man inom marknadsföringen utnyttjar detta alltför mycket. Dessa män är ofta välbärgade, tillhör högre socioekonomiska grupper och har färre personer (till exempel barn) som är beroende av dem i främst ekonomisk bemärkelse (MINTEL, 2004). Segmentet är idag lättare att nå, eftersom homosexualitet är mer accepterat, det finns gaytidningar, gayprogram på teve och information på Internet (MINTEL, 2004) samt evenemang som Pridefestivaler (som till exempel Smirnoff, Levi's och Virgin sponsrar). Till och med så tidigt som 1994 funderade man hos Time Warner på att lansera en tidskrift för homosexuella (Ritchie, 1995, s.158).

Man har också funnit att homosexuella män är mer responsiva när det gäller nya produkter och kan utgöra en bra målgrupp tidigt i en produkts livscykel när det gäller opinionsbildning; de kan också vara de första som använder en viss produkt eller tjänst (se kapitel 9 för en fortsatt diskussion om detta).

Gaymarknadens betydelse ska således inte underskattas. Vi kommer i kapitel 11 att ta upp begreppet geodemografi och hur gaymarknaden kan identifieras och profileras på grundval av folkbokföringsuppgifter. Men dessförinnan ska vi gå över till en av konsumentforkskningens mest använda profilfaktorer, nämligen socialgrupp.

måndag 22 september 2008

Terapipisk

I lördags var min sambo låg. Jag ville ha med henne på fest, så jag hade skäl utöver allmän omsorg att vilja peppa upp henne. Jag försökte med verbal bekräftelse. Det funkade inte. Jag försökte resonera kring olika orsaker för att komma fram till en lösning. Det funkade inte heller. "Det sitter liksom i kroppen" sa sambon. Då slog det mig plötsligt: "Du kanske vill ha lite pisk?" 

I sambons byrålåda finns en flogger. Varken hon eller jag går särskilt mycket igång på använda den i sexuella sammanhang (och alltså, vi har ju alltså inte sex med varandra, utan på varsitt håll, med andra människor). Men som icke-sexuell omsorgsspridare och verktyg för endorfin-kick? Jag har hört många utövare av sadism och masochism berätta om den terapeutiska effekt pisk kan ha. Ändå har jag aldrig förut tänkt tanken att använda floggern på det sättet. Som om faktumet att jag inte känner sexuell njutning av pisk, skulle göra att jag inte heller kan använda piskning till andra saker? Det är märkligt hur fixerad jag kan vara vid att dela upp aktiviteter i sex eller icke-sex, och hur jag utifrån konstaterandet "jag tänder inte på det" tror att jag inte kan gå igång på något annat sätt heller. 

Sambon la sig på sängen medan jag gjorde mitt bästa för att få till min icke existerande floggteknik. Jag placerade piskningar så omsorgsfullt jag kunde på hennes rygg och bak, med ambitionen att göra det precis så hårt eller löst som hon ville ha det. Så långt ifrån sadism som man kan komma. Tio minuter senare var den jobbiga ångestkroppen befriad. Förfestgästerna ringde på dörren en sekund innan jag skulle få behandlingen återgäldad (NEJJAGÄRINTEBITTER) och sen drog vi iväg till värsta roliga festen. Vid händelse av kroppslig ångest har jag minst en piskning innestående.

torsdag 18 september 2008

Gynbesök och menskopp

Dagen efter att jag sett den lesbiska gynekologen Dragana på teater Scenario, var det dags att spärra upp benen för ett proffs i verkliga livet. Gynekologen får högsta betyg hittills av alla jag träffat på just den kliniken, även om ingen någonsin slår barnmorskan Yvonne från ungdomsmottagningen i gymnasiet. Jag är fortfarande bekymrad över att det är så svårt att få testa sig för det man vill. Vad man än kan tro om saken är det inte alltid så kul att behöva tjata för att få en bomullspinne uppstoppad i röven.

Dagen till ära hade jag börjat menstruera, vilket fick oss att börja prata om min menskopp, som jag tagit ut inför undersökningen. Det visade sig att gynekologen aldrig pratat med någon som faktiskt använder menskopp och jag passade på att göra massiv reklam från gynstolen. Sen slog det mig att jag fortfarande inte gjort menskoppsreklam i min blogg. Skandal! Rättelse:

Fördelar med menskopp:
  • Håller slemhinnorna slemmiga. Min kopp är av silikon, det finns också koppar av gummi. De fångar upp blodet, men suger inte upp det. Därför finns precis lika mycket slem som vanligt kvar under hela mensperioden.
  • Luktar inte. Innan jag började använda menskopp trodde jag att mens luktar illa. Nu vet jag att det är mens blandat med kemikalieblekt bomull som luktar illa. Särskilt när tampongen sitter inne och låter lite vätska sippra igenom. Bläää. Menskoppen blandas inte med blodet, och blodet sipprar inte igenom den. Därför luktar det inte. 
  • Behöver sällan tömmas. Jag behöver tömma min menskopp ungefär två gånger om dagen när jag mensar som mest. Andra behöver tömma lite oftare, men inte lika ofta som tamponger behöver bytas. Jag sover hela nätter utan att tömma.
  • Billigt. En menskopp kostar ungefär 320 kronor och håller i 10 år.
  • Bra för miljön. Ja, så klart.
  • Bättre sex. Det går bra att ha allt möjligt sex utom vagina-penetrerande sex med menskoppen i. Den är mjukare än en tampong och formar sig efter kroppens rörelser. Lubrikationen kommer ju från slidmynningen, så oavsett om det sitter en tampong eller en menskopp i fittan, så kommer slemmet ut. Men med en menskopp blandas inte lubrikationen med bomullsblandat mensblod, lubrikationen får slemma i frihet! Det blir roligare på alla sätt. Till och med oralsex passerar utan problem.
Nackdelar med menskopp:
  • Offentligheten. På offentliga toaletter som inte har handfat i nära anslutning till toaletten är det ganska besvärligt att tömma menskoppen. Jag brukar lösa det genom att inte tömma menskoppen där, eftersom den ändå inte behöver tömmas så ofta. Men visst, det kan vara ett problem.
  • Teknik. Det tar ungefär en mensperiod att lära sig stoppa in koppen rätt.
  • Service. När vänner på besök frågar om jag kan låna ut en tampong så kan jag inte det.

Min kära sambo var den första jag känner som började menskoppa. Här är hennes illustrerande recension från sommaren 2006.

De här ställena säljer olika typer av menskoppar på nätet: M-kopp.se, Menskoppen.se eller DivaCup. De finns också att köpa i vissa hälsokostbutiker eller på Hallongrottan.

Edit: kolla länken som F lämnade i en kommentar - olika vikmetoder för menskoppen. Fantastisk sida! Själv kör jag C-metoden.

onsdag 17 september 2008

Varför bloggandet hamnar i lä

I veckorna pluggar jag, på helgerna skipar jag rättvisa.

onsdag 10 september 2008

Jag drar till Malmö (om två veckor)

Nu är tiden satt för min workshop om sexualitet och gränser på Regnbågsfestivalen. Det blir två workshoppar: torsdag 25 september kl 19.00-21.30 och fredag 26 september kl 17.30-20.00. Platsen är ABF, Spånehusvägen 47. Välkomna!
Hitta sexuella gränser och kommunicera dem
En sexuell gräns är inte konstant. Det som är fantastiskt en dag kan vara helt fel en annan dag. Med en person kan vi vilja göra en sak, med en annan något annat. I workshopen jobbar vi med att hitta gränser och formulera dem - inte nödvändigtvis som ett JA eller ett NEJ, utan som det också kan kännas: "nej, men det här istället" eller "ja, men lite lösare tack". För att kunna prata om våra gränser måste vi först hitta gränserna, det kommer vi också jobba med i workshopen.
Tyvärr missar jag visningen av An African Voice på måndagen, alla filmer på Panorama på tisdagen och föreläsningen om Män som säljer sex, som ges strax innan och samtidigt som min workshop (här finns festivalprogrammet). Men jag hinner som tur är se den omtalade föreställningen Kyss min plysch och slinka in på SLM Malmös öppna hus. Resten av helgen hänger jag med mitt favoritpar, alla kategorier. Infoga "gulliga telefonsamtal, fniss och hemligt samförstånd" här.

En bra dag om genus

I går i skolan hade vi en bra dag om genus. Min erfarenhet är att såna här dagar sällan känns bra för mig, eftersom pedagogerna ofta väljer bort att prata om det svåra - maktperspektivet - vilket ju är hela poängen med att prata om genus (eller mångfald, eller sexualitet eller vad de nu kan handla om). Efteråt brukar jag ha fått höra hur mycket oemotsagda fördomar som helst om mig själv av personer jag ska umgås med dagligen. De som uttryckt fördomarna brukar känna sig lite godare än vanligt, trots att ingenting alls har hänt. Men så var det inte igår. De flesta har inte samma åsikter som jag, jag är van vid det, och det är helt okej när pedagogiken fungerar. Jag lärde känna klassen bättre, och de mig, och efteråt kände jag mig sedd istället för irriterad. Wow.

Nästa gång det blir genusdag nånstans ska jag komma som den mest androgyna person jag kan bli, med överslag mot butchighet. Sen ska jag konstant hålla mig till den biologistiska sidan på skalan i diskussioner och värderingsövningar, vara övertygad om att kön sitter i generna och inte i vad vi lär oss att göra. Det skulle vara kul att se vart det leder.

söndag 7 september 2008

Va, gjorde ni porr med sex i?

Min egen porrfilm till projektet Dirty Diaries blev inte vidare lyckad, till stor del på grund av det undermåliga manuset (mitt), den undermåliga regissören (jag) och den urusla tidplaneringen (min). Sedan jag kom hem har jag bestämt mig för att inte göra något mer med materialet. 

I tisdags däremot, var jag med om en lyckad inspelning. Först spelade vi in handlingen (ja, den har en sån!) och sent på natten spelade jag och min motspelare in en sexscen på en brygga i ett industriområde. Det var en bdsm-scen och jag toppade (dominerade) för andra gången inför en publik, som bestod av crewet. 

En av de vanligaste reaktionerna när jag har berättat om porrfilmsinspelningen har varit "oj, ni hade alltså sex på riktigt?" Jag är inte jätteförvånad över frågan, det verkar som att ganska mycket av den porr som spelas in med ambitionen att vara feministisk just skippar delarna med riktigt sex. Men vad är då pornografi? Definitionen är inte alls enkel, jag har läst diverse uppsatser som har försökt definiera begreppet, och ofta handlar det om att det är material som har syfte att göra åskådaren sexuellt upphetsad. Med den definitionen behöver en porrfilm givetvis inte innehålla varken kön eller andra uttryck för "riktigt" sex. Det är för övrigt ungefär lika svårt att definiera vad sex är. 

Men ändå. Om motivationen är att visa att porr kan vara feministiskt - kan man visa det genom att spela in filmer som inte alls har med element som vi känner igen från "vanliga" porrfilmer? Jag tror att det kan motverka syftet. Vi vill visa att det går att spela in schysst porr som bygger på alla deltagares egna vilja att delta - men det visar vi inte om vi spelar in filmer där deltagarna inte alls sysselsätter sig med pornografiska aktiviteter. 

Givetvis kan filmerna vara hur vackra, intressanta och kanske till och med heta som helst ändå. Såna filmer har jag sett fler exempel på än på feministisk porr som innehållit genitala sexuella aktiviteter. Men jag tycker fortfarande inte att de uppfyller syftet att visa att pornografi kan vara feministiskt. 

Under inspelningen var jag glatt förvånad över hur avslappnad jag kunde vara och hur bra samspelet var mellan mig och motspelaren, som jag knappt träffat förut. Men allra mest överraskad var jag nog över hur snyggt det faktiskt blev på film. Jag ser fram emot att se resultatet i klippt form! Snart i en videobutik nära mig!

ps. i skrivande stund sitter jag på Högdalens bibliotek och tar en paus från läsandet av den ganska intressanta boken Influence. Jag loggade in på nätverket genom att godkänna att jag inte tänker surfa på rasistiska sidor, sidor med våldsamma inslag - eller pornografiska sidor. Jag undrar: bryter jag mot reglerna nu?

söndag 31 augusti 2008

Svar om att dejta par

Jag fick en lång och avancerad fråga som kommentar till inlägget där jag skryter om att hoe-looking man har börjat kalla mig för Kryddan. Det är fantastiskt roligt att få engagerade kommentarer, särskilt när kommentaren är späckad med frågor att fundera över och svara på. Men det skulle vara ännu roligare om de inte var anonyma. Åtminstone ett klatschigt alias skulle sitta fint!

Innan jag svarar på frågorna vill jag förtydliga att det inte är par-dejtandet i sig som skänkt mig smeknamnet Kryddan. Att träffa par kan vara väldigt olika, men ibland är det lite mindre angenämnt för en själv, precis som alla typer av dejtande kan vara. Om helhetsintrycket efter en par-dejt är att paret framförallt varit intresserade av att idka könsumgänge med varandra, men tyckte att det var lite roligt för protokollet att en tredje part ingick - då kan den tredje parten känna sig just som en krydda - ett attribut, en sexleksak, en lite större version av en dildo. En annan gång ska jag utveckla precis hur underbart det också kan vara att vara någons attribut och sexleksak, men för enkelhetens skull blir det inte just nu (men ni som gissar på att det handlar om samtycke gissar rätt).

Och nu till svaren på frågorna:

Okej. Hur går det till när du hittar ett par att piffa? Snackar vi långa blickar och antydningar eller är det pang på? Vem tar initiaivet? - Fock, det är inget på tv, kom över och piffa vårt sexliv. Och du, ta med rumpan och hushållspapper?
Internet är en användbar plats. Å ena sidan är det utmärkt eftersom det går att kommunicera hur övertydligt som helst om förväntnignar och annat. Å andra sidan är det som gjort för feta antiklimax, eftersom det ofta visar sig att skriftligt kommunicerande med människor man aldrig har träffat handlar mer om att visa att man kan skriva än att förstå vad den andra säger. Det har också hänt att kära vänner blivit kära och sedan gjort gemensam sak om att smootcha mig. Långa blickar har i det fallet varit en vanlig metod. Andra frågar rakt ut. Jag är en feg diplomat när det kommer till par och skulle sällan få för mig att ta intiativet med ett par som jag känner. Signaler kan läsas fel, och en missbedömd antydan från mitt håll skulle kunna skapa i bästa fall ett litet svartsjukedrame, i värsta fall ett krossat förhållande eller till och med förstörd vänskap. Det verkliga livet är alltså passiv väntan, internet är pang på.

Eller är det liksom en förälskelse. Med presenter och telefonsamtal och fniss och hemliga samförstånd.
Åh, jag blir alldeles varm i kroppen när jag läser den här delen av frågan. För ja, så här kan det ju också vara. Förälskelse, rusighet och gemensam gullighet. Om det går så långt så upphör ju paret att vara ett par, vi blir alla en del av något, vi blir så långt ifrån kryddighet man kan komma. 

Kan du prata med paret om vilken fantastisk person du träffat på annat håll och hur kär du är i denna/e utan att det påverkar piffningsstämmningen?

Det är sällan jag dejtar personer som jag inte kan prata om såna saker med. Men beroende på person, dagsform, humör etcetera kan sånt prat ibland påverka piffningsstämningen. Jämför till exempel med när du träffar din bästa vän, du ser framför dig hur ni ska prata om allt viktigt som hänt den senaste tiden, kanske klämma in lite nostalgiska minnen från er gymnasietid, och verkligen ägna er åt varandra. Men när ni ses pratar vännen enbart om sin nya kärlek, denna underbara, fantastiska, ljuva människa som försett din vän med allt den tidigare saknat och lite mer därtill. Suck, suck. Vissa dagar är det helt okej, förhoppningsvis är du också glad för din väns skull, andra dagar känner du dig en smula överkörd. Men du vill förmodligen ändå inte vara vän med någon som du inte får vara lika jobbig med tillbaka när du själv har fallit handlöst ned i förälskelse.

Vad händer om paret säger: "Tack för den här tiden, men det är inget för oss", känner du dig utnyttjad då eller spelar det ingen roll för det finns andra par?
Att bli dumpad i en djup relation med två andra människor är lika svårt som att bli dumpad i vilken relation som helst. Eller värre, iallafall om de andra två tänker fortsätta att dela sin gullighet utan dig. Att någon gör slut betyder däremot väldigt sällan att jag börjar se vår relation som en tid av utnyttjande, annat än kanske ömsesidigt. Vissa relationer är lätta att avsluta, andra gör ont och lämnar jobbiga spår. Att det finns fler människor i världen är ju en jävla tur, men alltid en klen tröst när hjärtat svider. Har jag å andra sidan känt mig som en krydda är det troligare att avslutet lyder: "Tack för den här gången, men ni är inget för mig".

torsdag 28 augusti 2008

Bloggen alla pratar om

Åter till Jessica Zandéns och Cecilia Gyllenhammars blogginlägg som jag inte läst ordentligt förrän nu. Det är så outvecklat att det nästan känns löjligt att kommentera det, men kändisar är kändisar och tänker de prata offentligt strunt om sex och könsroller så är det väl bara att haka på.

Jag har droppat lite här och där att samtycke är en viktig ingrediens för att tvång, slag och förnedring (läs bdsm) ska ha i en relation att göra. Om man är uttalat överens kan man experimentera med "givna" roller och förväntningar, gå utanför dem, eller kanske förstärka dem. Jag har seriöst funderat på förhållandet mellan frivilligt bdsm-utövande och ofrivilligt tvång och våld. Jag har undrat om det kan vara förnedrande för människor som utsätts för tvång och våld, att andra "leker" liknande situationer. Men jag kan inte komma fram till att det skulle vara så. Att leka och fantisera (eller se på film och läsa böcker) funkar ju skitbra för att komma i närheten av sånt som man inte vill uppleva under andra förutsättningar. Det finns helt enkelt inte en direkt relation till andras smärta.

Jag antar att även Zandén och Gyllenhammar tycker om att bli förnedrade, kontrollerade och slagna, och jag tycker verkligen att det är okej att de gör det. Felet är att de tror att deras viljor är direkt kopplade till att de är kvinnor - och utifrån det antar att alla kvinnor önskar samma behandling. Men det går inte att anta att någon vill någonting alls. Varken när det gäller sexuella relationer, kärleksrelationer eller någon annan typ av relationer. Eftersom ingenting går att anta blir man tvungen att fråga, ta reda på och tala om vad man vill själv. Man kan aldrig kräva av andra att de ska erkänna något bara för att man själv erkänner det. Ja, usch, det är besvärligt och präktigt och kanske inte lika passionerat som ett försoningsknull, men det är det enda sättet om man vill slippa slå någon över munnen som inte alls vill bli slagen över munnen.

För att skrämma upp bloggförfattarna lite extra vill jag passa på att berätta att samma män som nybörjaraktigt skakar sina små spädbarn på offentliga platser, ägnar kvällarna på internetcommunitys med att ragga yngre dominanta kvinnor. Nej, jag vet förstås inte om de verkligen är samma, men lika onaturliga är de.

Det eviga identitetsbytet (och det interna bloggandet)

Min kära vän hoe-looking man har försett mig med smeknamnet Kryddan. "Från tantratant till krydda på bara ett par veckor. Jag är imponerad."

Jag försöker förgäves hitta ett smeknamn som ska beteckna något jag hellre vill vara än en krydda. Kryddor ska ju ge smak åt något som saknar smak.  Jag föredrar att blanda ihop mig med sånt som redan är ganska saftigt. Jag får helt enkelt bli ett öppnat mjölkpaket i en kyl, bara stå där och suga åt mig av skalade lökar, vitlöksdressingar och ruttnande vitkål. Eller, jag kanske inte behöver stå i just min kyl. Men iallafall. Hej framtiden, här kommer jag.

onsdag 27 augusti 2008

Mitt nya liv och slag över munnen

Det nya livet har börjat. Jag är student, jag har skrivit ett PM och hållt ett anförande, men sen tog den riktiga studenten över och började lata sig. Tack biblioteket för att det är så långa köer på böckerna jag behöver! Tack till den lärare som fortfarande inte lagt ut litteraturlista! Det är behagligt att ha något att skylla på.

Efter ett dagsverke fyllt av ingenting förutom behövlig ensamhet ska jag på dejt med ett par. Jag gillar par. Jag gillar iallafall par som vill dejta mig. Det är nog den mesta generaliseringen jag kan göra när det kommer till frågan "typ av person jag gillar". Jag gillar nästan alla konstellationer som handlar om tre. När tre vänner umgås blir det nästan alltid roligare än om man bara är två. När tre personer bor ihop, istället för två eller ännu fler, blir det en fin balans mellan städat hem och mindre möjlighet att skylla all stökighet på "den andra". När fler än tre träffas blir jag ofta förvirrad och vet inte vem jag ska lyssna på eller vem jag ska prata med.

Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar gillar också när det finns fler än två i ett par, men jag förstår inte varför de måste koppla ihop det med just "manlighet" och "kvinnlighet". Om jag inte har någon litteratur i morgon heller ska jag skriva lite mer om blogginlägget alla pratar om.

söndag 17 augusti 2008

Yawn, another nude shooting #2



Här är den bästa bilden från fotograferingen i New York

lördag 16 augusti 2008

Tack

Det var så otroligt roligt att hålla i workshop och jag är taggad inför att fortsätta att utveckla upplägget. Det funkade! Det var en fantastisk grupp deltagare och det verkade hända saker i dem under workshopen. Och jag fick applåder efteråt!

När jag gick skogsvägen tillbaka till tåget till Stockholm slog det mig att det här är den första workshopen som jag har hittat på själv, helt utifrån eget intresse, och att det är den första workshop jag håller i själv, utan partner. Det måste vara därför det kändes så mycket lättare. Jag brukar nog förhålla mig ganska mycket till den jag workshoppar med, känna press att prestera inför den. Nu kunde jag fokusera helt och hållet på deltagarna istället.

Enda missen var att inte ha en utvärdering med mig, det hade så klart varit ovärderligt att veta vad de verkligen tyckte. Skäms på mig, jag som jobbar med folkbildning. 

Workshopen handlar om att kunna känna (sexuella) gränser, att kunna förhålla sig till sina egna gränser utan att bekymra sig om var gränserna borde gå - i relation till sexuella partners, i förhållande till den grupp man tillhör, i den situation man är i precis för stunden. Det handlar om att känna gränserna och agera efter dem, och framförallt, att lära sig säga något annat än JA eller NEJ, att kunna beskriva vad det är man vill ha.