[Copy and paste från qruiserdagboken]
det dubbla: jag får uppleva ungefär världens häftigaste sak, att se min idol som människa. dessutom en människa som, trots att hon har en miljon saker i huvudet hela tiden, stannar upp och orkar tänka på hur jag ska ha det så bra som möjligt när jag åker ifrån henne, mot nya äventyr.
det som har varit jobbigt här är känslan av att jag hela tiden måste vara nyttig. jag betalar inte för mig, jag hänger i annies och beths ganska lilla hus, jag äter mat med dem. det finns inte alltid saker att vara nyttig med. när det inte finns profession är disken snart diskad, lunchen är lagad, idéerna är svala. jag kan varken slappna av och njuta eller vara nyttig. jag är på stand by. jag kan lite ängsligt vänta och försöka att inte vara obehagligt timid eller obehagligt platstagande. inte för tacksam, inte för otacksam. inte i vägen, inte onyttig.
jag hade inte klarat det mycket längre. jag hade definitivt inte klarat det alls utan vanessa. och jag tror att jag har visat något av mig själv, inte bara nervositeten.
se, idag kan jag nästan skriva dagbok med fullständiga meningar!
ikväll sitter jag och scannar pressklipp och trixar i photoshop och känner mig så där duglig som bara projektledning och datorarbete kan få mig att känna mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar