"Please bring an object that represents your sexuality and one that represents your spirituality. (And we know that these objects may be one and the same, or interchangeable!)"
Är det något jag hatar så är det att prata om min sexualitet, min spiritualitet, min konfliktpersonlighet, min queeridentitet min - vad det nu må vara för pedagogisk ingång som gäller för dagen - utifrån ett objekt. Är det något jag möjligtvis hatar mer så är det att lyssna på när andra göra det.
Jag är inte fäst vid mina prylar på det sättet, jag släpar inte runt på altare, och därför måste jag utgå från att alla andras objekt är lika konstlade som det jag pliktskyldigt plockar med mig. Undrar hur gammal jag ska bli innan jag på allvar tror att det finns folk som fungerar annorlunda än jag.
Ska jag ta med mig min dator?
Okej, skärpning! Helgen är den stora utmaningen som jag förberett mig för det senaste halvåret. Om workshopen är det minsta spännande torde objektpratandet vara det minst obehagliga jag blir utsatt för.
Och så plötsligt slår det mig. WTF! Jag har ju ett altare med mig! Det enda jag någonsin ägt: Bittes och Inas avskedspresent, pubis-medaljongen. Sexualitet, vänskap, humor. Japp, det är skiten, det är min sexualitet. Om jag tränar lite kan jag låtsas att det är en del av min spiritualitet också.
Ps. påminn mig om att inte berätta om min blogg för någon där. Google translator är ett läskigt verktyg.
1 kommentar:
like you said
Google translator is a läskigt tools hohoho
Skicka en kommentar